haha, men eller hur! Om en iller får smak på att bitas så kommer den aldrig sluta på samma sätt som om en iller får känna smak av blod så kommer den aldrig gå att hantera igen (jo, jag hört den, var en som avrådde mig att ge illrarna rått kött hehe)…

Bara själva grejen att någon som aldrig träffat er iller säger att han måste avlivas är ju skrattretande. Och att han skulle veta något om illrar låter det ju knappast som..

Låter som en fruktansvärd dubbelmoral gällande eran hund.. Den mår förmodligen inte bra av att aldrig få några strika direktiv..
Det som kan tänkas hända är att hunden bara blir värre och värre och till sist tvingas avlivas för att den hugger någon som anmäler..

Jag vet iof inte hur min hund skulle reagera om jag "tog tag" i henne eller "tryckte ner" henne. Jag tycker inte att man tillrättavisar en hund på det sättet. Jag tycker inte att man tillrättavisar något djur på det sättet.

Men ja, dubbelmoral finns överallt. Den andras djur är alltid sämre än ens egna. Speciellt illrar är lite extra hemska i jämförelse med alla andra djur..suck.

Hoppas hunden får må bättre snart.

#1 Precis…Illrar bits och så är det! Om en iller börjar bitas så får man bara träna honom på att inte göra det helt enkelt. Fya eller den metod som fungerar mot illern när han biter(undvika, fya, osv) och massor med beröm i dom stunder som illern faktist är kelig och mysig och som nätan alla illrar är så älskar de att utmana och testa nykomlingar som de inte träffat med att bitas, skrämmas osv, det är normalt iller beteende att dom bara testar vad jag förstått. Jo visst, illrar är rovdjur som har jaktinsinkt och om en iller biter så han får i sig blod han det gå över styr (i den situationen) då jaktinsintkten lätt triggas igång om det börjar blöta, man beter sig som ett byte som försöker komma loss osv det är naturligt och speciellt mina föräldrar bör veta hur det är då deras ena hund har grov jakt instinkt då han är en varghybrid (14 år gammal och vi inte viste om det när vi köpte honom från en gubbe i norrland men med hjälp av vet. och specialisters hjälp så har vi fått svar på varför han har så grov jakt instinkt).

Och angående hunden så mår hon inte bra, hon vill ha motion och hjärnaktivitet(träning) och så tror hon att hon är den som bestämmer över hela familjen. Jag försöker förklara det också men om någon skulle anmäla deras hund skulle de proppa fickorna fulla med pengar på den som anmäler för att inte anmäla hunden.

Min hund är inte perfekt heller då jag tappade tålamodet när vi bodde med min pappa som alltid gjorde motsatsen till vad jag tränade min hund att göra. Om jag säger Nej eller FY för att hon skäller mot människor eller liknande så tar han fram en köttbit och säger "oj oj oj duktig tjej!" eller när hunden inte skäller eller håller på så får hunden ett fy, nej och blir bortputtat istället. Men nu när jag bor utan honom i mitt hem så försöker vi få pli på henne och nu moppsar hon bara lite mot andra hundar och drar lite i kopplet men även det börjar bli bättre.

Nu får vi börja om med deras hund Flingan för om hon inte går ner i vikt, blir tränad och lär sig att hon är en hund som inte är ledare över familjen- och alla andra för den delen, så kommer hon antigen dö pga sin fetma eller pga att hon kommer bita fel person (någon som anmäller det).

#2 Det är tyvärr ända sättet hon blir lugn och förstår på. Jag tycker inte heller om det men då hon går runt som hon gör och det är det ända som fungerar mot henne så är det ett måste i vissa situationer. Sorgligt nog.

Och jag gör ju inte illa henne.

I alla fall så börjar hennes beteende bli bättre redan efter en dag eller två i alla fall mot oss och efter mycket fyande så morrar hon bara mot dom andra djuren.

#3 Jag har dock varit med om hundvalpar som varit betydligt mer bitiga än illervalpar…

#5 Jag med, men illrar är ju onda djur som man aldrig kan få pli på och så ska man ju hata dom!

#2 Kolla på "Mannen som talar med hundar"
Kanske inte just trycka ner men ställa sig över i dominant position och rulla över hunden på rygg är sätt att visa att du är över hunden i rang.

Är dock hunden aggresiv så kanske just trycka ner vad som behövs som start och sen jobba med dominansen över hunden hela tiden.

ALDRIG nånsin berömma dåligt beteende och då måste man tänka på hur man beter sig och inte vad man säger. Säger man nej med gullig uppmuntrande röst är det lika med berömm och inte tillsägelse ur hundens perspektiv.

Beröm ska BARA ges när hunden är i ett lungt och undergivet mentalt tillstånd.

TS: Presentförslag till din mor ;-)
http://www.cesarsway.com/

En av många videor på YouTube med Cesar Millan

Min mor tittar på hans TV program hela tiden och har gått valp samt special kurser för jobbiga och mycket aggressiva hundar (då vi haft en väldigt aggresiv hund som avlivades) hon var väldigt bra med hundar förr men nu så ser hon ju Flingan som sin "bebis" och klarar inte av att säga nej till henne.

Visst tar jag väl inte tag i hunden och bara trycker ner henne i marken men, svårt att förklara men att "trycka ner henne i backen" är den enklaste förklaringen.

Ja, beröm är någonting man gör för att uppmuntra bra beteenden.

#7 Nu är ju Chouwa utbildad hundinstruktör så hon vet nog vad hon talar om ;)
Det finns många olika tillvägagångsätt. Vissa "hårdare" än andra. Kollar man runt bland hundägare/tränare finns det många olika diskussioner som handlar om vad man tycker om Cesars metoder…

..och om vi ska prata hund så skulle jag å det bestämdaste avråda från just "mannen som talar med hundar". Det går helt enkelt inte ihop med allt annat jag fått lära mig, ex etologi, evolutionsbiologi och de forskningsrapporter jag läst. Anders Hallgren skulle jag då hellre slå ett slag för när det kommer till hunduppfostran i olika situationer.

"mannen som talar med hundar" - Ceasar har Vissa bra poäng. Men han är INTE någon mirakelman. Mycket av det han gör är "quick-fix" lösningar som fungerar en kort stund men sedan återkommer problemen. Jag vet inte en enda riktigt bra hundmänniska i Sverige (nu talar jag om Väldigt välutbildade och erfarna hundpsykologer, instruktörer och forskare) som uppskattar Ceasars metoder eller förespråkar hur han hanterar hundar.

Det finns ingen (INGEN!) hund som "ta tag i" och "trycka ner" är den enda metoden som fungerar på. Det vågar jag lova. Det handlar bara om vilket engagemang, tid och tålamod man kan lägga ner.
Jag har jobbat med hundar i 7 år nu och hittills Aldrig träffat en hund som man måste "trycka ner" för att få ordning på. Samarbete och tålamod är nyckeln till varje bra hund.

#11 Så vad skall jag göra då?

#12: Det är i princip omöjligt för mig att avgöra när jag inte sett hunden eller vad och varför den gör fel.
Belöna rätta beteenden och inte överreagera med ståhej (gäller både kroppen och rösten) en person som gapar och skriker, rycker och slår kommer aldrig vinna hundens respekt. Den tappar antingen all respekt för en eller kuvas. Förhoppningsvis vill man inget av delarna. Ge hunden alternativ. Min hund jagade katter tidigare. Jag lärde henne skvallerträning - hon fick ett alternativ. Låt bli att jaga katten så får du en godis istället. Hundar gör vanligtvis ingenting gratis, visst kan vi försöka få dem dit och sträva efter det men kan vi inte erbjuda något annat än negativitet kommer hunden aldrig Vilja samarbeta.

Självklart belönar vi rätt beteenden och självklart är jag ju inte elak mot henne, jag skulle aldrig skada eller skrämma en hund för min egen skull. Hon vägrar ens komma på order utan godis så lite hundgodis har jag alltid i fickan i fall att jag behöver det.

Hur ger jag min hund alternativ i vissa situationer som i ditt fall jagandes av katter?

jag förstår inte riktigt, bor du hemma eller inte? För bor du hemma så har din mamma med 100% att göra att du äger en iller för om du är under 18 är det alltså hennes iller och inte din (om inte din pojkvän är äldre och illern är skriven på honom). Men bor du inte hemma, vad gör din mamma där då? Och mest av allt, vad gör hennes hund där då? :(

Min mamma bor här pga ändrade familjeförhållanden. Hunden skulle bo här ändå eftersom jag inte tillåter att de missköter henne såhär.

Och jag kan faktist inte hålla med dig om att min mor har 100% att göra med vad som ska göras med våran iller då det är fel att avliva ett friskt djur.

#16 ja det är fel att avliva ett friskt djur, men lagen säger att allt du äger är egentligen din mammas tills dagen du fyller 18. Så ALLT du äger kan din mamma egentligen ta ifrån dig.
Och jag förstår att hunden ändå skulle vara där, jag tar hand om min mammas hund som är lite fel på.. Han har aldrig någonsin i stort sätt (eller ja 10gånger i hela sitt liv) fått klorna klippta han är snart 7år.. han har tovig päls, är helt förstörd i psyket och ja.. Men nu är han här och jag kan iaf hjälpa honom. Så jag förstår.. Men om du inte har möjlighet till att spärra av en hund som är aggressiv emot dina andra djur så finns det inget val än att göra sig av med någon av de… Jag skulle aldrig någonsin ta in en hund som är aggressiv, eller t.ex jakthund hit. Aldrig. Skulle inte utsätta suzy eller kattungen för det.
Jag kan bara säga att jag skulle inte stå ut med min mamma i en vecka till. Aldrig mer… Jag trodde att det skulle vara annorlunda att träffa henne när jag inte bodde där så har sovit över där någon natt ibland.. och jag klarar inte det. Klarar inte av henne.
Dock är nog din mamma långt ifrån likadan som min..
Men försök uppfostra hunden utan djur omkring den, om nu den möjligheten finns. :)

Illern ägs av mig och min pojkvän som är över 18 år. Jag bor med min pojkvän med min mors tillåtelse (även om det bara dröjer någon månad tills jag är 18) om du nu vill veta. Jag vet gott och väl vad min mor kan ta och inte ta ifrån mig.

Hunden är uppvuxen med andra djur och har aldrig vart såhär förut så det kommer förmodligen ta tid innan jag får riktig pli på henne men det går frammåt och för er information så morrar hon endast åt Dexter när han försöker klättra på henne så nu kan han gå fritt i huset.

Det barnsliga är att hon har träffat och bott med katter i ca. 2 år och nu är hon såhär mot både katterna och illern (dock som jag sa har hon blivit bättre). Jag står inte heller ut med min mor, vi kan knappt prata över telefonen då vi inte kommer överens och nu bor hon här så det blir ganska jobbigt på den fronten då hon och jag har två helt olika syner på livet. T.e x hon tycker att vissa saker är OK och jag tycker att det är helt fel som t.e x när vi pratar om vaccinationer på djur så ska man vaccinera djuret årligen medans hon tycker att det är överskattat. Eller angående katt- och hund mat så tycker hon att Friskies är bra mat till katter och tjaffsar om att jag ger mina katter dyrt nyttigt foder (var av ena katten får allergifoder) samt mycket mer.

Jag placerade om en annan hund från dom förut som blev psykiskt misshandlad av min far som misshandlade honom både fysiskt- och psykiskt och det tog massvis med träning att får honom att ens våga lämna sin hörna som han satt och skakade i. Nu mår han bra och bor hos min bror som tar super bra hand om honom.

I alla fall så kan jag uppfostra hunden tillsammans med dom andra djuren, det största problemet är att uppfostra min mor och lära henne att man inte får uppmuntra dåligt beteende.

Det här var den hunden i vintras. Inga problem alls men senare tiden har hon bott ensam med mina föräldrar och blivit såhär. Precis som deras andra hund, rent av bortskämd utan regler i hemmet.

Tråden är avslutad

Då vi kommit överens om illern, (absolut ingen avlining) utan att min mor får helt enkelt lära sig att hantera honom och att vi kommit överens om vad som ska hända med hunden. Vi kommer gå på kurser så en erfaren tränare hjälper oss med hennes problem, även fast problemen börjar gå över.

Åh, vad härligt att läsa :-)) Blev så glad.