Ursäkta för dom fula orden som kommer sägas men det kommer rakt från hjärtat.

Sitter och är fortfarande helt skakig, hjärtat har börjat dunka normalt nu men är fortfarande helt skakig.

Jag satt och skrev på berättelsen "Småprat om Dexter" då katten Pärla klättrar i persiennerna(?) och försöker säga att hon vill ut. som sagt så var min kompis här igår och hon glömde stänga glasrutan på balkongen extra mycket så den låser sig, så den var lite öppen men det fick jag reda på för någon sekund sedan.

Jag släpper ut Pärla och Dexter som har klättrar högst upp i klätterträdet springer såklart ut på balkongen. Jag hör ett konstigt ljud och tittar ut så han inte lyckats flytta på dom stora stenara, krukorna, mattorna, grodorna och allt man kan tänka sig så han kan kanske lyckas gå ut genom ett litet hål i höran på balkongen, nepp ingen där sen tittar jag åt andra sidan OCH DÅ STÅR DOM DÄR UTANFÖR INGLASNINGEN!! Dexter står på balkongens kant som går utanför inglasningen och tittar ut helt faschinerad med Pärla vid sin sida!!! Jag kastar mig till balkongen och kommer på mig själv att vara lugn så jag går sakta fram till dom "normal" som jag alltid gör när dom tittar ut och sedan tar jag tag i Dexter snabbt och drar in honom, tänker att Pärla kommer vi ikapp och henne hittar vi om hon hoppar men Dexter hittar vi nog aldrig först han blivit överkörd om han hoppar ner. Sedan tar jag tar i Pärla samtidigt i nacken och drar upp henne. dom tittar på mig och undrar vad dom gjorde för fel. Sen pustar jag ut och min sambo undrar varför jag ropade på honom, går dit med Pärla och Dexter och berättar, han hoppar upp och skriker till "ÄR DOM INNE NU???" fast på engelska och jag säger "erhm… jag håller i dom.." han vart livrädd när han hörde det och sedan började han pussa på dexter och pärla för att dom är säkra… nu stojjar illern och katten runt i soffan -- i säkerhet.