Den 6 Augusti fick jag avliva Pucco. Han blev sämre mycket fort och för hans egna bästa så beslutade jag att han fick somna in. Det var det svåraste beslut jag någonsin ha fått ta. Mina andra djur har alla dött av ålderdom eller att de blivit på körda osv. Men aldrig av sjukdom.

Utan min lille bebis känns allt så tomt. Jag hoppas att han förstår att jag gjorde det för hans bästa och att han har det bra i himlen. Min lilla älskling blev bara 4 år.

Alla som har förlorat en bäste vän vet vilken smärta det är. Det enda som jag tycker tröstar just nu är att vi en dag ses igen.

Idag har jag plockat bort det sista av hans saker. Allt ligger på vinden för jag vill inte slänga allt, släppa de som är kvar av honom. Jag kommer inte att skaffa någon ny iller på en tid framöver. Jag vill inte ersätta Puccos hål med någon ny. Utan läka först så att den nya illerna kan få en alldeles egen plats.

Tack alla som har get mig råd under Puccos tid. Jag fick pucco när han vara var ca 5-6 veckor och fick mata honom med flaska och torka honom där bak osv. Så vi har ett mycket speciellt band tillvarandra. Han såg mig som sin mamma.

Tack i allafall för all hjälp. Kramar Therese.