Beror helt på illern. En vuxen omplacering som mått bra i sitt förra hem, varit älskad och väl omhändertagen och kanske flyttar pga allergi kan vara suveränt som förstagångs iller. Visst, den kommer säkert att testa dig ändå, gå utanför lådan, kanske bitas osv, men den faller ganska fort till ro.

Tar du däremot hand om en omplacering som är en s.k problemiller som någon säljer pga de inte klarar av den. Vilket jag naturligtvis inte säger någonting om, då är det ju jättebra att den flyttar till någon med kunskapen osv.

Men om man som nybörjare får hem en sådan iller kan det gå antingen jättebra, om man har tiden och tålamodet och illern inte har mått dåligt för länge. Eller så går det rent åt helvete direkt. Illern känner att du är osäker, bits mer, blir mindre rumsren, mer otrygg osv, och det blir en ond cirkel som oftast slutar med att illern omplaceras igen.

Angående hur den funkar med katt är väldigt individuellt. Du kan ju höra ifall hon träffat katter tidigare till att börja med. Jag har av 10 illrar haft 1 iller som hatar katter, två som älskar ihjäl dem och resten kan det kvitta lika.

Angående att ta med sig iller beror på hurdan kompiskrets du har. En iller behöver ju en toa-hörna, vissa tycker att de luktar osv. Jag tar enbart med mig någon av mina till någon annan iller-ägare. Inte till någon annan. Men det beror ju helt på vilken bekantskapskrets man har.

Det man också bör tänka på är att illrar är väldigt olycksbenägna. Och även om man illersäkrar som en tok hemma, tar bort allt farligt, tar bort allt den kan svälja osv, så gäller ju inte det hemma hos någon annan. Så man bör då ha ordentlig koll på illern så ingenting händer.

Jag rekommenderar att ta en förtur till det (illerfria) hem du funderar på att eventuellt ta med illern till. Själv har jag tre hem jag känner mig bekväm med att ta med mig illern till. Dessa är även inte rädd för lite skit/kiss på golvet heller, som tur är. I två av de hemmen gjorde jag misstaget att lita på när vännerna sa att det var illersäkert - illern var nära att försvinna in i dolda hål på bägge platser första gången.

Lättast är ju om din mor i detta fallet har ett rum som kan bli illerns, åtminstone på nätter - både för att det är lättare att hålla ett rum illersäkert, men även om det inte skulle funka med katten.

Man har ingeting mer att lägga till. Ulrika har redan skrivit om allt.

Av sin egen erfarenhet kan jag säga att det är rätt problematiskt att ta med sig iller till någon som inte har illrar. Som min mor, även om iller är inte intreserad av sakertuggandet är det jobbigt. Man koncentrerar sig mer på illern och nästan glömmer var man är. Plus allt illersäkring. Och hon går ändå utanför lådan när vi ställer den i "illerattraktiv" hörn.

Man måste också välja noga omplacerare, trots att de inte gärna vill lämna iller till en nybörjare. Vi fick vår tjej som är också 2 år på en gång och förstod senare varför. Hon var sjuk, dålig på lådan och ganska bitig en riktig problemiller med 4 eller 5 ägare i bakgrunden. Det var riktigt svårt i början vi funderade till och med på att omplacera henne själva men sedan, sakta men säker blev hon bättre och nu har vi världens bästa iller :p

Jag fick en bra vuxen iller till att börja med. Var bor du? Du kanske ska föröska träffa några illrar innan du tar hem en? Dom är speciella djur minst sagt.