Jag har alltid försökt sträva efter att bli en bättre människa, och jag har alltid ansett att för varje misstag kommer en lärdom, men ändå idag när jag läste en mening så började jag tänka till på det där, något mer intensivt än vad jag gjort förut.
Den meningen löd:

- Gör du inte misstag, så lever du livet fel.
Man kan inte ta varje steg rätt.

Efter det kom jag ju som vanligt in på alla de tankar om att man måste förlåta andras misstag, och att när andra beter sig omoget, så ska man inte döma, utan istället veta att de inte fått den lärdomen än, men så småning om kommer något inträffa, och personen kommer växa som person och bli en bättre människa tack vare den omogenheten.

Sedan kom jag nog på den mest brillianta idén någonsin!

 På min födelsedag ska jag börja med en ny tradition som förhoppningsvis ska hålla i sig hela livet, och det är att göra en god gärning jag normalt sett inte skulle ha gjort den dagen. Att ge några hundralappar till världsnaturfonden, att skänka bort något man har till någon som behöver det mer, eller något liknande.

 Detta för att ge tillbaka av den lärdom och den vishet jag får varje år tack vare världen och andra, istället för att bara ta och ta och aldrig åtgärda den personliga utveckling jag får stund efter stund.

Ville bara skriva av mig lite, hoppas att någon här kanske får sig en funderare över hur vi bemöter världen, och hur vi kanske borde göra istället. :)