Den ena kanske har bytt till sommarpäls medan den andra är mitt i fällning?
Och på iller heter det inte creme ;) Utan pastell.

I genom snitt blir väl en iller runt 5-7 år skulle jag vilja påstå. Allt beror på gener, foder och hur den bor. Endel har så dåliga gener att de inte blir mycket mer än 3 år medan de som hålls på optimalt vis med bra gener kan blir över 10 år. Detta gäller väldigt sällan en vanlig tamiller som hålls inne och äter torrfoder. Har endast hört om en sådan iller en gång. Men det var några år sedan den dog så i dagens läge tror jag det är mer eller mindre omöjligt.

Är dom så gamla som 5 och 4 skulle jag defenitivt göra en hälsoundersökning på dom. Ett blodprov och låta veterinären känna igenom buken på dom. Känner dom något, eller för att slå på stort direkt, så görs ett ultraljud över magen för att se vad som finns där.. Många äldre illrar har binjuretumörer och/eler insulinom om de ätit torrfoder hela livet.

Illrar är individer precis som vilket djur eller människa som helst. Det är klart dom är olika. Allt beror på hur dom uppfostrats, tidigare erfarenheter av olika situationer och personlighet.

Lilla Svarta blev 14 år! Dog alldeles nyligen

Bodde ute och var helbarfad.

#2 Jo, men precis. Inga illrar blir gamla som bor inomhus och lever på torrfoder… Är det torrfoderillrar så blir man förvånad om de blir 7-8 år. Mer än det så är det en sensation ;)

Jag hade väl tur då som fick ha Vanja och Helmer så länge, bara nån vecka efter skulle dom bli 8 resp 9 år gamla. Dom levde inomhus och på torrfoder som var iams på den tiden.

Så att säga att inga illrar blir så gamla o som lever inomhus med torrfoder e jag ett levande bevis på att dom visst kan bli, även om det är ovanligt.

Fina Svarta…

#4 Det är ju uppmuntrande i.a.f

#5 Ja.  Även om jag varken träffat Marie eller hennes illrar har jag kollat hennes sidan flera ggr och fattat tycke för lilla Svarta.

#6, 

#4 Fast som det står i mitt första inlägg så refererar jag till dagens illrar. Och då är det fruktansvärt ovanligt att illrarna blir över 7 år.
Den "gamla" tidens illrar var inte lika sönderavlade och verkade inte vara lika känsliga för foder, hållning och ljus. Skulle vilja påstå att de senaste riktigt gamla inomhus/torrfoder illrarna började trappa av i början på 2000 talet.. Av de vi har nu har jag inga höga förväntningar på..
Ska jag bara se till de illrar jag känner så är 6 år den magiska siffran. minst 6 illrar som inte blivit 7.. Endel inte mer än drygt 5 år..

#8, Men då beror det ju inte på att dom lever inomhus o enbart på foder utan aveln.

Bogey

Ja, älskade Svarta har gått bort…

#3 Jossan, jag kan glädja dig med att den finns en hel drös med torrfoderutfodrade och inomhusboende illrar bland de jag sålt som levt med hälsan i behåll till 8 och betydligt mer.

Jag har nu en hona som jag fick tillbaka nyligen som levt inomhus och tyvärr på eländesmat hela sitt liv (Friskies stora delar) och hon är 8 år gammal, inte sjuk vad vi vet, och jag är inte förvånad allsöver hennes ålder 

Men däremot ser hon väldigt mycket äldre ut än hennes halvsystrar här i samma ålder som levt på BARF. Kan tillägga också att mina äldre illrar flyttar normalt inomhus, men lever med naturliga fotoperioder i stort sett. Svarta bodde inne från hon var 8 år, och var alltså inne sina sista 6 år.

Maste saga att jag manga ganger suttit och dregglat over dina illrar (och inhangnaden!)

#8 Ja, när pengar styr över hälsa så blir det ju lätt så när det svlas kors o tvärs. Då blir dom känsligare och genom att inte ge det optimala så förkortas deras liv ännu mer.

#10 men dina illrar räknas inte.. ;) Dom är superillrar med supergener.
Jag ser att trenden börjar ändras bland många som avlar och randigt är inte längre det populäraste. Så jag har hopp om fler uppfödares illrar, men där har vi ju inte kommit så långt att vi ser några resultat än.
Jag beklagar Svartas död. Har också smygkikat på henne i många år..

#11, Tack, kul att du gillar dem, fortsätt gärna att dregla

#12, det är väl klart att dem räknas Även om jag ju har just min linje med lite speciell inriktning så är ändå en hel del av djuren i bakgrunden med i andras stam också. Dock i andra kombinationer och med kanske lite annan selektion, och då kan det ju slå ut ganska olika.

Jag tror att genetiken spelar en mycket stor roll, men självklart är även diet och skötsel/boende av stor vikt för att kunna nå optimal hälsa och livslängd för varje specifik individ.

Bogey…jag har träffat Svarta, hon var fin och en iller som "smälte ens hjärta" :-) 

#14 det gläder mig att hon fick ett långt och fint liv.

#11 Jag med.

#14 hehe, jadå, klart dom räknas. Man tjänar väl på att köra sitt eget race. Ska bli spännande att se hur det går för Sveriges (och Norges) nya förmågor som verkar ha en lite mer större vikt på hälsan, anpassade levnadsförhållanden och kost. Tar ju några år innan man ser de riktiga resultaten. :)

Köpte ju själv en "lovordad" iller för snart 6 år sedan. Han skulle komma från en superfrisk stam och det har ju avlats friskt på hans släktingar. Såhär i efterhand blir man ju lite besviken över hur naiv man egentligen var.. Om allt är ärftligt är ju en fråga, men många sjuka illrar är det i hans linjer..