Det finns ju en Lennart i sjöbo som föder upp i bur och säljer.

Är just i telefon kontakt med Christel då jag såg detta inlägget om Lennart i Sjöbo, Christel sa att han inte har sin uppfödning mer. Han slutade sälja förra våren/sommaren då han blev sjuk trodde hon, hon vet att han hade något med hjärtat vilket han har haft i flera år.

Christel själv har Nanooq vars pappa Eilert (han är idag ca 7 år gammal) kommer från Lennart, Nanooq ska bli 5 år i slutet av april så han är född 2005, var med när den kullen föddes hos Christel. Men hon har inga direkta uppgifter om släkten bakåt på Nanooq, därför blev han aldrig parad med någon tik sa då hon inte kunde få redan på om sjukdomar av Lennart. Så hon valde då att kastrera Nanooq.

Ingegärd//

ah okej. har en hane ifrån honom född runt 07/08 vore kul att få tag på mer info om honom och hans släkt om det gick.

#1 jo det är han men han har lagt ned för ca 1 år sedan

Om jag minns rätt, så sa Christel att Lennart kallade alla sina illrar för kisen, både hanar och tikarna (dom hade inga egen namn). Och jag vet att när hon var nere för att köpa en iller av honom så hade han inga uppgifter på nått. Så det slutade med att hon istället köpte 2 tikar (Tiffanie och Tilly) hos Adam Nilsson utanför Eslöv (Jan Nilssons son), för där fick hon veta dels hur gammla dom äldsta anfäderna har blivit. Och sen fick hon även namn på dom, och om dom hade haft sjukdomar i släkten.

Ingegärd//

Jag har en iller, Emil från lennart född 08

Jo jag har själv ifrån jan med samma linje fast yngre. Jätte trevlig att prata med och god hand om sina djur.

Är det sjöbo vi pratar om så har jag en hona därifrån, född 07 en vet inget om henne tyvärr.

Jag har Dealen född 23/12-05 och Aura född 15/7-07 där ifrån. vet inget alls om dom, och födelse datumen är inte 100% exakta heller. Jag fick mina som omplaceringar. Har även haft Ganya som troligtvis var kulsyskon med Aura därifrån. men hon dog strax efter sin 1års dag pga ev. binjuretumör.

och vad jag vet så tar Lennart bra hand om sina djur, men han är fortfarande farmare, så det är igentligen en tolkningsfråga vad som är bra och inte… för det är väl aldrig bra att föda upp illrar i bur, och inte hantera dom alls förutom vid försäljning?

Min ena hona har en av hans illrar som pappa, med det är inte han som fött upp min tös. Hon är född maj 2008.

WIlmer och Didrik som jag hade hemma i akuthem kommer därifrån och killen som lämnade ifrån sig illrarna till mig hade väl inte direkt några positiva ord om Lennart som så många andra har men jag vet inget själv, har inte haft kontakt med honom.

Irma kommer ursprungligen från Lennart. Hon är född i juni 08. Han föder upp igen. Han tog bara en paus… Han gillar sina illrar, men jag har sällan sett sämre skötsel. Var iofs där när han var sjuk och hälsade på för att få veta mer om Irmas ursprung. ( Irma är en hitteiller..)

Vad jag vet och lärt mig är alla illrar från Lennart väldigt långlivade och friska. Mycket vildiller inkorsat.

#11 Jag har också hört mycket dåligt om hans djurhållning… Och jag anser att djuren inte ska behöva bli lidande för att han är sjuk. Sånt ser man till att ordna om man gillar sina djur.

Jag köpte min Sessan från en Lennart sommaren 07. Men han bor i Kristianstad.

Mercedez kommer ifrån Lennart Hon bodde hos en familj innan oss i ca 1månad sen tog vi över henne hon är född den 14:de Maj 2008. Det var vad han hade i uppgift åt den förra ägaren, Han visste inte vilka föräldrar hon hade eller något sånt bara när hon var född.

jag köpte en valp av lennart i somras, hon föddes 22 juli -09 :)

jag gillade dock inte synen jag såg med alla burar, men sån är jag och precis som mandariiin säger han har bra hand om sina djur men är som sagt farmare.
Dock hade han några illrar i en slags "hage" när jag var där i somras..

Jag fick ingen direkt stamtavla av honom, men jag fick träffa mamman&pappan till doll, fick inte vata namnen precis. Mamman var en pastell och pappan en stooor snygg viltfärgad hane. Det var lite kul att se dom faktiskt, pappan var väldigt tam faktiskt. Mamman därimot var lite skygg av sig.

Jag tycker det är lite motsägelsefullt att säga att han har bra hand om sina djur men att dom bor dåligt och bara hanteras vid försäljning.. Då kan man inte ha så stora krav på vad som är bra djurhållning…
Skulle jag ha min iller i en kaninbur och släppa ut den ett par ggr per dag skulle jag klassa det som "bättre" djurhållning än att den alltid bodde i bur och nästan aldrig hanterades- ändå skulle folk bli galna och tycka att det är totalt fel sätt att hålla iller på. Men när en farmare har det så då har han "bra hand om sina djur"… Vad är skillnaden? Mår illrarna på farmen bättre av att sitta i bur än illern jag har hemma?

det man har förstått så är han ändå mån om illrarna. men han tycker själv att det är okay att ha dom så som dom bor.

sen att vi och lagen säger annorlunda tänker han inte bry sej om.

det är lika omöjligt som att jag ska få mormor att förstå att datorer är bra och användbara. hon är inställd på att dom sakerna är onödiga, och inte alls bra att ha. lennart är inställd på att illrarna går att hållas så som han har dom, för det har funkat i alla år tidigare.

men jag tycker ändå otroligt synd om illrarna där.

#18 Men det är väl ändå en viss skillnad på datorer och djur? Inga datorer blir ju knappast lidande av att din mormor tycker dom är onödiga medans illrarna får sitta i små burar för att Lennart tycker det är okej.
Jag kan inte kalla det att vara mån om sina djur. Lika lite som jag kan kalla de som har 50 katter inomhus att vara mån om sina djur för att dom tror att det är helt okej att ha det så. Men det är ju jag.

För mig är det skit sak samma om man "har bra hand med illrar" om man håller dom i olagligt små burar.

Dom tre illrar jag träffat på riktigt nära håll som kommer därifån har samtliga varit nervösa och rädda för händer för övrigt.

jag syftar inte på att djur och datorer är samam sak. det jag menade på att det är sånna personer som är insnöade på "att så har det alltid vart och det funkar för mej".

min kompis har en därifrån. jätte lugn okastrerad hane. går med på allt.

Nu vill jag be er att tänka er för. Den ni diskuterar finns inte här inne. Tyvärr är jag för sjuk för att orka rensa i tråden nu men hoppas jag snart blir bättre. Annars att någon Medarbetare ser detta. Namnet ska inte vara med då diskussionerna går åt det här hållet. Och det vet ni, för alla som diskuterar nu har varit med förr.

Mvh Åsa Faxlin sajtvärd

sorry, hade inte en tanke på det eftersom tråden i sej var godkänd att ligga kvar.

Är det Lennart i Sjöbo?

Köp inte där, dem är inte socialt tränade och uppvuxna i små små uteburar. han kallar dem för tamillrar men ni kommer aldrig kunna få dem tama.

#25 Jo visst går dom att få ok. Men det är inte en typ av uppfödning jag vill stödja för det.

#25 haha alla illrar går att få riktigt goa med tid och kunskap :-P
Men vem säger att någon ska köpa därifrån. Håll dig till tråden tack. Jag frågade om mer info om de illrar födda 07/08. En bekant till mig sitter med en sjukt underbar kille som han har med sig precis över allt. Försökte bara hjälpa till att hitta mer info om hans iller.

Jag har iller från Lennart i sjöbo, SUPER tam, inga problem. Min vän har illarar från lennart och hennes illarar är också hur tama som helst.

Illararna må bo dåligt, men han ger den bästa maten, han kan illrar och har hållt på med det sedan han var i tonåren.

Jag varken försvarar eller klankar ner på honom.
Jag håller med om att djuren inte har det bästa boendet.
Men att säga att hans illarar aldrig blir tama är ren j*vla bullshitt!(riktat till #25)

För den delen är är hans djur väldigt friska.

Jag tror för den delen omplacerings tjejen jag fått hem kommer från honom i grunden och hon är den lugnaste och trevligaste iller jag träffat. Dock är hon "hitte iller" så att hon kommer därifrän vet jag inte med säkerhet, men jag tror det.

Jag har en kille född 22 juli 09. Han är den goaste och tamaste som finns. Var väldigt tam från första början, men bet ett par tre gånger. Jag kan göra praktiskt taget vad för något som helst med honom. Han bits ALDRIG. Vid lek håller han munnen öppen och nafsar, fast aldrig så pass att det gör ont.

Jag tycker att Lennart har stenkoll på sina illrar (Även om han kallar alla för kisen). Han visste exakt vem som var släkt med vem och på vilket sätt. Även om de bor dåligt så handskas han väldigt mycket med dem. Det kan ju vem som helst se, annars skulle illrarana inte varaså pass lätta att få tama och bitfria.

Däremot så har jag en tjej som jag tog därifrån för ett par månader sedan som INTE var speciellt handskad, det sa Lennart själv. Hon kom från en pälsfarm i närheten av Lennart. Mamman hade rymt och parat sig med en vildiller, så Lennart köpte henne och två av hennes syskon för att få nytt blod. Han avlade aldrig på henne eftersom han inte hade plats i somras. Här ser jag ju skillnad på djuren. Min hane var tam från början medan lilltjejen här var väldigt skygg i början, nu har hon dock blivit tuff som en bandyboll och attackerar både dammsugaren och katten! Hon är fortfarande rädd för nya höga ljud, men jag tycker själv vi har kommit väldigt långt med henne. Hon bits ju så det svartnar för ögonen, men även det har blivit betydligt bättre!

#30 Håller helt med, han har sten koll på sina linjer och vilka som är vilka även om dom inte har namn.

När jag ringde om min tös några månader efter jag köpt henne visste han vem jag var och vilka föräldrar min iller hade, han kom till och med ihåg var jag bodde. Han visste även vem min vän var och föräldrarna till hennes illar och om våra var besläktade på något vis. Han har ett sjujäkla minne :P
Min kompis köpte en med vilt bold i sig och han varnade henne skarp innan hon köpte den, hon var envis och ville ha den ändå.
Hon insåg ganska snabbt att det inte gick att ha denna iller då den hade för mycket villt i sig, Lennart tog tillbaka illern och min vän fick en valp i utbyte trotts att illern hon köpt var en äldre iller hon fått billigare.

Så ja, hållningen är kass men resten är det inget fel på som sagt.
Han är som sagt både bra och dålig.

Hur kan hanteringen vara bra när flertal illrar som kommer därifrån är så handrädda?

Hur som, jag har sagt det tidigare i tråden men jag har en liten fröken därifrån (2007) som är trevlig men var mycket skygg när hon kom som omplacering. Hon bet ordentligt, litade inte alls på folk och blev skrämd av allt som lät. Nu är hon mer eller mindre bitfri och stabliare men reagerar fortfarande starkare på ljud och rörelser än dom andra här hemma och gillar inte att man kommer med handen uppifrån för att plocka upp henne. Då backar hon undan.

Det är mycket troligt att hon är helsyster till Cato då dom är (eller var senast jag träffade honom) extremt lika.

#32 Jag har varit där 3 gånger med några månaders mellan rum. Alla illrar som varit till salu har varit hanterbara, dom som inte varit hanterbara har han till jakt. Du får köpa dom om du vill, men han varnar.

Jag kan inte svara för varför just den illern varit sån, det kan vara att Lennart gjort fel, det kan varit att dom som köpte från honom valde att köpa en ohanterad, det kan också varit så att dom hanterat den fel när dom fått den.
Det kan ju ligga var som.
Det kan vara Lennarts fel eller någon stanns påvägen till dig. Har ingen aning.

#33 Inte bara hon, Wilmer och Didrik var precis likadana och dom kom direkt därifrån, som omplaceringar visserligen men dom hann ha illrarna en eftermiddag innan jag fick hem dom.

#34 Hur gamla var dom då? När dom köptes dvs?

#35 Dom var ca 14 veckor om jag inte missminner mig.

#36 Jo men jösses, och så pass "vilda"?
Har dom mycket villt i sig då?

#37 Jadu, hur ska jag kunna veta? Dom som hade hämtat dom hade inte ens namnet på föräldrarna och enligt dom hade Lennart inte ens varit riktigt hundra på exakt födelsedatum.

#38 Han skriver upp alla födslar och kan dom oftast i huvet utan till så det finner jag underligt.
Nej han namn ger inte illrarna och har nog inte papper på dom i heller, men han har alltid haft koll på vem som är vad till vem när jag varit där eller ringt om infomation.

Som jag tidigare skrivit… Irma är född 13 juni 08 hos Lennart. Flyttad, utslängd och nu hos mig. Hennes mamma är hälften vildiller. Irma är lugn, kelig, underbar, 100 på toan och attackerar bara främmande män.. ;)

#40 Jo jag läste ovan :-D. Min kompis kanske har en bror till henne. Lika cool lugnt och verkligen jätte duktig på lådan. Iof så slarvar han lite när han varit på besök hos mig. Men han har följt med min kompis precis över allt. Älskar att vara med ut med båten osv.

Jag har nu två omplaceringar från Lennart, och har även haft en annan som dog vid 1 års ålder. Ingen utav dom tre har varit vana med hantering från början. två utav dom hämtades vid några veckors ålder. den tredje hämtades vid ca 7 månaders ålder. dom som hämtades som unga var/är väldigt tama, den som hämtades vid 7 månaders ålder har jag fortfarande problem med. ingen utav dom tre har exakta födelsedatum. tjejerna är födda någon gång i mitten utav juli, mer visste han inte. och hanen född i slutet utav december.

Kan ta o berätta lite om Wilmer o Didrik o hur de är nu 1 och ett halvt år efter att de kom till mig.

De är verkligen inte som de andra 3 illrarna jag har (Marwin, Dookie o Chaos)
De har blivit mycket mer sociala än vad de var i från början men det märks att de har "nerverna utanpå kroppen"

När de kom så sprang de så fort någon rörde sig i närheten.
Fick de mat så hade de aldrig ro att sitta o äta maten utan sprang o gömde allt sitt kött tills det var tomt i skålen…SEN kunde de kasta i sig det de hunnit gömma så man nästan trodde de skulle sätta i halsen.
Väldigt vilda.

Wilmer har blivit kontaktsökande o kommer fram för att kela.
Han är den av gruppen som kan ligga kvar långa stunder o bara njuta.
Didrik är väldigt avundsjuk av sig o tar man upp någon så kommer han o lägger sig en halvmeter ifrån o suckar.
Han vill…men har en bit kvar (om han någonsin kommer att bli) att bli helt tam.
Det går INTE att ha honom i ansiktet…även om han söker sig efter pussar för det smäller.
Det är som om han inte kan styra.
Man får pussa honom på huvudet istället.
Didrik o Wilmer är väldigt tacksamma om man det är något de är glada över.
Pussar gärna till tack. (för god mat, för lite kel, för att få följa med in i köket som annars är ajaj…osv)
Didrik på armar o fötter (nej… inte slick-slick-bit varianten) O Wilmer gärna på munnen (man får akta öronen från Wilmer)

De får tokrusningar fortfarande ibland…mest Didde… då någon rör sig för fort. 
Eller om någon tappar något i något annat rum eller på övervåningen.
Ibland blir det lite även om ingen gör något drastiskt.
De är helt klart nervigare.
Känns mer vilda.
Mycket mer påhittiga o Didrik är klätterapan nummer 1 o hoppar lätt ner från Midwestburen som är 1.20 hög som han har klättrat upp på.
Klättrar uppför hela nätdörren som vi har som vädringsdörr till altanen.

Didrik verkligen HATAR att gå ute.
Han kan ligga o mysa i uteburen på baksidan men sätt på honom ett koppel o han får ren panik.
Wilmer kan gilla det.

Didrik kan ta o ge sig på Dookie…bara för att det är kul.
De är inte ovänner utan mer som att "dra tjejen i flätorna" ;o)
Resultat= Marwin (the leader) gillar inte detta utan spöar Didrik tills han piper det mest omaskulina pip som denna kan uppbringa.
Rättvisa skipad…

Det här tycker Chaos om Didrik …m,.l;*ÄÄerjmnnnnnnn nnnnnnnnnnnnhh
Ni får tolka det som ni vill.

Även om andra har fått helt underbara individer så är det här min syn på saken.
Skulle ALDRIG skaffa ett djur därifrån själv.
Ser stor skillnad på psyket på mina farmarillrar o mina hemuppfödda illrar.

Oj…vad mycket det blev !!!!

Tycker att et var en bra och enkel förklaring på typiska farmar illrar. :)