jättesvårt och jobbigt när det blir sådär…
Efter Dexters stora operation så hade jag på känn att Pegasus inte rakt av skulle veta om det var samme Dexter som innan. Dexter fick bara bo själv en vecka och pegasus flög på honom och bet honom i nackskinnet en gång- jag bannade honom- och dom blev bästa vänner som innan.

Jag skulle nog ta det lugnt, med en i taget och börja med den illern som visar sig svagast så hon iaf kan få ha en kompis hos sig lite till och från. Funkar det bra så kanske du kan introducera ännu en iller, och fortsätta så tills alla är accepterade som en flock.
Ta det bara lugnt och ett steg i taget. Antingen löser det sig eller så får hon fortsätta vara ensamiller. Testa :)

Lycka till!

Tack för svaret JossanH. Så skönt att få respons. Man funderar ju och tankarna går i cirklar till slut men när en annan (iller-)människa visar i vilken riktning tanken ska gå så blir det så mycket lättare.

Har dock lite svårt för att hitta den iller som är svagast. Hon som absolut är svagast (Pussy helsyster, är den som är mest hatisk!  Men det är möjligt att hon ger sig snabbast. Mycket möjligt tom. Tja, jag ska göra som du säger och introducera en i taget. Och fungerar det inte så får lilla Honey fortsätta vara ensam-iller. Efter ditt svar så känns det faktiskt ok (och Honey får göra saker hon aldrig fått göra som flockmedlem ).

Suck, vad håller våra illrar på med egentligen?

Jag skulle gå lite på Jossans linje. Plocka ut den som är lägst i rang och försökt att successivt få ihop dom två. Nu när hon är nyopererad så kan du vänta tills ser läkt ut. Om du ska vänta tills håret kommer tillbaka så får du vänta jätte länge. Och jag tror att ju tidigare ju bättre, men givetvis ska hon få tid att läka sitt sår och återhämta sig efter operationen.

När det väl är dags så kan ni försöka med att gå på prommenad ute med båda. På okända ställen, kanske där det är mkt ljud och lite läskigt. Blir dom upptagna med ljud och oväsen kanske dom inte slåss?

Sen är ju frågan hur mkt du tror att lilltjejen kommer att försvara sig sen när hon är pigg? förhoppningvis så blir Honey nästintill återställd när hon har fått återhämta sig och då kanske hon sätter några på plats igen?

Sen kan du prova att bada dom tillsammans. Fyll badkaret med så mkt vatten att dom inte bottnar och måste simma. Om dom inte slåss då så finns det stora chanser att dom kommer att kunna vistas på samma utrymme utan att slåss. Kanske inte älska varandra men ändå kunna acceptera varandras närhet. Illrar som till och med tar sig tid att slåss när dom inte bottnar är verkligen ovänner och då blir det en annan femma.

En annan klassiker är väl att träffa andra med illrar så att dom får "bonda" lite med varandra. Kanske sätta upp en valphage och stänga in dom två och låta dom andra illrarna få cirkulera? jag har aldrig provat det här men om jag inte hade några alternativ så skulle jag försöka.

Ngt som funkade bra när mina var osams det var, hör och häpna, att slicka vetegroddsolja/laxolja/äggula eller laktosfrigrädde ifrån samma tallrik. Sen blev det lite slagsmål när det goda var slut. Men då hade dom ändå stått brevid varandra ett tag utan att slåss.

Frågan är som sagt hur mkt du tror att Honey kommer att försvara sig sen? gör hon det inte alls så blir det svårare och en mer långdragen process. Men sen kanske man får fråga sig om det är värt det hela? En iller som blir opererad för binjure har ju inte obegränsat med tid oavsett operation eller ej. Nu vet jag inte vad ni har för prognos men det kanske helt enkelt blir för mkt strul och en jobbig sista tid för er och Honey.

Jag vet hur otroligt jobba det är och hur ont i själen det kan göra. Man förstår inte varför dom håller och ibland blir man tokig om det jämnt är tjaffs på nätterna så att man inte kan/får sova. Jag skulle nog bygga upp en liten plan för introduktionen och sätta en maxgräns för hur långt ni tänker gå med försöken att få ihop dom.  Blir det framsteg undertiden så kanske det är lönt att fortsätta?

Blight opererades för någon månad sedan och blev ordentligt öppnad och sydd och jag blev förvånad över hur snabbt såret faktiskt läkte. Än har han inte fått tillbaka pälsen förutom lite lokala fläckar här och var. Men iofs fick han antibiotika eftersom operationen var så omfattande.

Lycka lycka till! Och jag hoppas att lilla Honey får en bra sista tid och att ni skämmer bort henne oförskämt mkt :)

Har provat en del av vad du föreslog och kommer att pröva det igen nu när hon blivit starkare. OCH funkar det inte så skämmer vi bort Honey oförskämt mycket:)  och ser till att hon får en helt underbar sista tid med hopp i förbjudna sängen varje dag och ut på hemliga balkongen där ingen iller tidigare varit, mm :D

Så härligt att få ok för att det finns en gräns. Och sen kan faktiskt ingen göra mer utom att göra sitt bästa.

När Dexter opererade bort sina hudtumörer första gången och fick bo i hage bredvid sängen tänkte jag inte en sekund på att jag skulle hitta alla 3 sovandes ihop i hagen bara ett par timmar efter operationen.. De hade givetvis hoppat upp i sängen och ner till kompisen ;P
Som tur var var alla sams och ville bara mysa då.

Att kämpa i evigheter för att få det att fungera kanske inte är till en gammeltants fördel i denna situation så lägg ner så mycket tid och energi på detta sammanförande som du tycker och tror att det är värt.
Vill ingen lägga ner garden och släppa in Honey i gänget mår hon säkert alldeles utmärkt av att vara prinsessa i sitt eget lilla slott den sista tid hon har kvar- vilket vi alla håller tummarna för är lååång tid! :)

Tack! Vad jag lärt av detta är att nästa iller som har förhöjd hormonhalt kommer jag troligen att sätta suplerorinimplantat på! Åtminstone när illrarna lever i  ett sammansvetsat gäng och är över tre år. Veterinären sa, helt riktigt kliniskt sett, att en ung eller medelålders iller, vilket illrar som är under 6 år räknas som, har större chans att leva längre efter operation. Implantat fördröjer sjukdomens följder men tar inte bort dem vilket en operation kan göra. Därför valde jag operation.

Honeys högra binjure var påverkad vilket, enligt veterinär (som jag har totalt förtroende för) gör att binjuren inte kunde tas bort helt. Hade vänster binjure varit "den sjuka" så kunde hon ha blivit helt frisk. Den högra binjuren går ju inte att ta bort helt och hållet eftersom den sitter för nära en pullsåder.

Men vad jag inte tagit med vid avgörandet av om Honey skulle opereras eller få implantat var just detta att jag hade ingen tanke på att hon skulle bli utstött från gänget. Hon har, liksom Dexter, genomgått hudtumörs-operation tidigare och varit borta från gruppen och det var inga som helst problem att få tillbaka henne i gruppen sen. Men denna operation gjorde tydligen att hon luktar väldigt annorlunda. Jag borde ju ha tänkt på detta eftersom det ju var hormoner med i spelet men……

Men i alla fall så kommer hon att få va prinsessa och få special treatment på egen hand och jag kommer inte att forcera fram ett sammanförande med gruppen. Min man vill tvinga fram en återförening, så det är jätteskönt att ha stöd hos er för att det kanske inte kommer att funka.

#6 lägg inte skuld på dig själv för att hon opererades och DÄRFÖR inte kan vara samman med gänget längre. Det KAN ju faktiskt vara så att hon hade blivit utstött även om hon fått ett chipp just pga hormonerna…
Man vet ju aldrig!

Nejdu BondBina!
Du kan inte lägga skulden på dig själv för det här. Du har agerat utifrån Honeys bästa och vem vet? det kanske bara var en tidsfråga innan dom hade stött ut henne oavsett operation?

Man kan aldrig veta hur illrar tänker och agerar.

Lycka till nu

Tack bägge två  för det stöd ni ger. Tänkte faktiskt på det häromdagen när jag var inne på Illerifokus och läste svaren på ett inlägg;  iller-människor är otroligt empatiska och hjälpsamma och har mycket livserfarenhet.

Vår gemensamma nämnare är illrar och det verkar som att dessa våra små även gör att vi kan "läsa" och förstå våra medmänniskor djupare. Jag var inte själv medveten om att jag klandrade mig själv för att ha tagit "fel" beslut. Men det gjorde jag ju! Det var en jättelättnad att slippa denna skuld som jag inte ens visste fanns.

Tack igen

#9 No Worries :)

Hur har det gått? :)

Jag prövade alla tips och det bara inte funkade MEN igår så verkade Honey stor och stark och självständig sååååååå då tog jag ut henne och ChewMee i en utehage med högt gräs att gömma sig i …… där alla är osäkra på dagen när det är ljust och läskigt ute.

Tarmtömning, gräslig stank (som grannarna nog undrade över)och svårt slagsmål Men Honey klarade sig. Sen gjorde jag så med en och en. (Honey fick förståss vila mellan varven). Bina kom next och det blev en tuff kamp där också men Bina ville nog bara säga att hon är chefsboss och var nöjd när hon talat om det. Det blev mindre och mindre bråk. Det bästa var med Pussy som är den som är mest "farlig" men också mest feg. Honey lyckades med första bettet hamna på Pussy s nos, AJJJJJJJ, Sen vågade inte Pussy försöka igen. Och lille Gunnar ville inte alls slåss.

Alla fick sen vara i buren. Honey gömde sig och höll utkik i en grästuva. Så fort nån kom i närheten så attackerade hon. Så småningom vågade de andra inte komma i närheten.

Sen fick de kattmjölk alla fem som de drack från samma tallrik. När mjölken var slut så blev Honey bortjagad men jag tog in en liten transportbur med Honeys gamla sängkläder i så hon fick en egen plats att känna sig säker i och som hon kunde försvara som sin. Såg också till att hon fick i sig mat ifred.

Inatt sov? hon i rummet som de andra är i. Röret till uteburen var dock öppen så inte så många är inne i husrummet då. Jag vaknade ju av små skrik då och då men inga längre konflikter, så jag lät dem vara.

Nu har jag suttit med Honey famnen och hon sover som en stock så det är nog inte mycket sova för henne men……..

JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD OM ATT DET KOMMER ATT GÅ BRA I FORTSÄTTNINGEN OCKSÅ.

Åh! Grattis :) förstår din glädje! Hoppas att det går framåt nu och att dom snart är bästa kompisar igen. :)

Men det här kommer garanterat att lösa sig på ett eller annat vis! :)