Jag använder rösten allra främst, samt mitt kroppspråk. Markerar alltid med nEJ/AJ/FY, räcker inte det, så visar jag med kroppen att jag inte är intresserad av bus/bråk. Med ettriga valpar hjälper inte alltid det. Då lyfter jag bestämt bort dem, samtidigt som jag säger ifrån. Är väldigt lugn, och bestämd i mina rörelser just då. För att visa att leken är över. Hjälper inte det, så går jag därifrån en stund. och ignorerar dem.

Jag kan nog sga till rätt så skarpt, men brukar varna först. Exempelvis; illern börjar nafsa. Jag fräser till och puttar bort. Illern går rätt på och nafsar igen; jag fräser till rejält och  knuffar bort rätt hårdhänt, sen går jag och stänger dörren om mig/honom en liten stund.

Slutar det på första nafset såkan man ju busa eller kela (beroende på iller-humör) lite som belöning :)

Illskrik vid smärta, väs eller "fy" när jag finner något otillåtet/obehagligt, "nej" när de är påväg att göra något dumt, men mestadels är det "duuuuktiiig" och andra snuttepluttord när något görs på ett bra sätt.

Jag kan nypa till i nackskinnet, en snabbis och inte hårt för att få dem att tänka på något annat om de ligger i famnen och slickar och funderar på att bita när inte nej eller fy fungerar, men det är mycket sällan.

Våld vill jag inte använda mot mina djur, jag tror inte att de lär sig annat än rädsla av det. Jag vill att de ska välja att inte bita mig och inte avstå för att de är rädda för mig.

Oftast så räcker ett skarp NEJ eller FY här hemma, hjälper inte detta så väser jag som dom och försöker att skrika som dom. Har också vid tillfällen (men då vid extrema fall som när dom har bitit så det har uppstått blodvite på mig) bitit dom i nackskinnet och väst samtidigt. Elles så gör jag så att jag sätter dom på time out i transporten i ca 15-20 minuter om inget annat hjälper. Men oftast så räcker det numera att jag säger NEJ eller FY och samtidigt väser mot dom och går där ifrån, visar då med all tydlighet att jag inte vill leka om dom bits.

Oftast när Birdie gör något hon inte ska så fångar jag henne och går ifrån platsen som hon är på och sätter ner henne någon annan stans. Men skringer hon tillbaka så tar jag henne igen och stirrar lite på henne medans jag säger skarpt nej. Men hjälper inte heller det så tar jag henne en tredje gång och nyper henne löst så hon gäspar (det är sällan det går så här långt) och skulle inte heller det hjälpa tar jag henne och nyper henne så hon skriker lite (hela tiden släpper jag henne sen på annan plats än vad hon var och höll på med något). Men som sagt är det sällan jag behöver komma till steg tre för hn brukar veta att hon inte ska göra en sak efter bara steg två (med ett skarpt nej).

Blåsa lite på nosen och en lite skarpare röst brukar räcka. Sen att hålla dem i famnen tills de lugnat ner sig lite.

Ömtåliga tycker jag inte dom är. Efter att ha haft illrar som ålar sig ur famnen och faller ner när man står upp, alla gånger man råkar fota till en iller när dom står på fötterna och man inte ser dom… Dom klarar det mesta alldeles utmärkt men jag har ännu inte sett att det för mig och mina illrar varit en fördel att bestraffa genom att hugga tag i nackskinnet eller så.

Att slå ett djur på nosen, oavsett det är iller eller något annat djur anser jag är djurplågeri. Att tadem i nackskinnet (beroende på hur det görs och med vilka individer) är okej. Så jag anser man får kolla vad man har för individer, det som fungerar med en kanske inte gör det på en annan. Man får använda det sättet som fungerar på just den individen.

#8 Där instämmer jag helt med dej. Jag ser bara på dessa två katter jag har. Jag skulle aldrig kunna göra samma sak med båda två utan måste göra helt olika med dom båda vare sej det är tillrätta visning eller vid lek.

Att tillfoga smärta är alltid fel men man kan tillfoga obehag utan att det gör ont.

Illrar är inte speciellt ömtåliga, se bara hur de leker med varandra. Att ta en iller i nackskinnet lär inte göra ont men det är obehagligt.

Jag väser åt dom brukar funka eller höja rösten så det låter hotande.

Jag brukar börja med ett NEJ eller väsning, men när det skett blodvite med fastbitning så är det första bästa vattenkran som gäller. Sen på med svalt vatten over nacke/huvud så släpper de, numera räcker det att man bestämt börjar gå/rusa mot badrummet om de biter fast så släpper Alma. Alea går det aldrig så långt med.

Biter de mig, typ ett naffs, så nyper jag dem hastigt i sidfläsket eller nackskinnet. Har de bitit riktigt hårt så kan jag bita tillbaka själv. Det har jag gjort med både hunden, katten o hästen. Hästen bet mig en gång, jag bet tillbaka sen har han inte bitits igen.

Men det är ju extremfall, allt som oftast räcker det ju med nej eller väsningar.

Jag är iaf konsekvent och anpassar styrkan i tillrättavisningen efter djurets storlek.

Men tålighet? oj, de tål ju jävligt mycket. Alea blev ju "sutten" på av hunden häromkvällen, alma har trillat ner från skrivbordet, de leker ju så våldsamt så hälften vore nog, hunden blir ju rädd. ^^