Här finns det ingen chans att över huvudtaget gå med mina 2 illrar lösa tyvärr. Då det finns otroligt mycket hundar i vårt område! Och så vill jag inte att dom ska försvinna, så säkrast att gå ut med dom i sele anser jag. Dock har vi en egen gräsmatta med häck runtom vår uteplats, så där sitter vi när det är fint väder. :)

Men när vi bodde i min mammas hus för ca 1,5 år sedan när jag bara hade Rocky så lät jag honom gå lös i selen/ kopplet bredvid mig påväg in.. Men då bodde vi mer enskillt & inga hundar fanns i närheten som kunde kännas hotande.

Här är det koppel som gäller vid promenad. Lös får han endast vara på tomten och under strikt uppsikt. Bogey går sina egna vägar så han skulle segla iväg i periferin annars och inte komma tillbaka på många timmar om han ens kommer tillbaka.

Visserligen går han in självmant när vi är på tomten och han är trött, och han vet var hem är när vi går längre promenader, men jag litar inte på att han kommer hem i alla lägen om vi släpper honom helt lös.

Väljer en smal stig och lär den rundan med koppel, sen går det bra :)
Eller bara har dem lösa på gården.

Nu när det är tät vegetation längs marken (vi bor precis bredvid en skogsremsa som är ca 50 cm bred och 300 meter lång, med möjlihet att ta sig genom skogen till grannarnas altaner osv) så låter jag bara min, troligtvis döva, iller Denver gå lös, för han är mer nyfiken på vad jag gör än på skogen. Går efter mig som en liten hund.
Epona och Melwin har jag i koppel för tillfället (dock inte vintertid när det är snö, eller när jag har uppsikt hela tiden), för de är mer nyfikna på skogen och stannar gärna där tills jag hämtar dem, istället för att komma tillbaka var 5:e minut för att kolla vad jag har för mig på gården. Fast Epona är snabb som blixten, så ibland hoppar hon iväg och äter lite sniglar i skogen (usch, för hon blir helt geggig runt munnen sen). Då måste jag släppa Melwin lite lös också så han får utforska, annars blir han så avundsjuk :P
Och om jag har alla tre ute så måste jag alltid ta in Denver före Melwin, för om Melwin är inne först och Denver kommer in efteråt så blir Melwin alltid skitsur på honom för han har fått vara ute längre, så han börjar slåss :P

Jag kollar på vilken individ det är och tar inte och släpper mina lösa förns de har lärt sig att lyssna och komma när jag kallar in dem. Här hemma har vi haft Kiara, Beldin och Nikita som alltid kunde vara lösa ute. Men det är på g med några till även om jag inte törs släppa dem lösa i skogen ännu.

Liten fråga när ni är ute och går med dom små pälls bollarna går dom efter er precis som en hund gör eller ni följer efter dom :P, min nemo är iofs väldigt ung men han går aldrig som jag vill och buskar är väldigt underhållande att gå in i anser han iaf.

Finns det intressanta saker att kolla på så är det kors o tvärs, hit o dit. Är det däremot en bekant väg/stig där det är mindre att kolla på så springer han oftast före.

Bogey har i.a.f. blivit väldigt duktig på att antingen undvika hinder eller vända tillbaka samma väg om det blir stopp, så det är ganska sällan trassel numera, om man inte ger sig ut i skogen då.

Vi går med Elmer i koppel. Men när Phoebe var ute mycket innan hon fick valparna så hade vi henne lös, då hon gick efter oss. Lilith går efter Elmer eller mig, mig kommer hon till och försöker klättra upp på, så hon får sitta på min axel =) Men med Elmer ser det mer ut som en följa john lek. Just nu håller jag även på att vänja Lilith till att komma när jag kallar på henne.

Jag har börjat mig på lite försiktigt med att låta Maja gå löst. Då på platser där det inte finns alltför stora buskage och dylikt att försvinna in i. Lekplatser och stora gräsmattor (av den lite mer "vildvuxna" sorten för hennes nöje). Har gått bra än så länge. Maja nosar runt, och håller sig mest i närheten av mig. Om jag stannar upp och hon skuttat i förväg halvlägger hon sig ner och kollar bakåt tills jag närmar mig. Kommer hon för nära "krypin" brukar jag antingen ta upp henne och placera henne på lämpligare plats, eller sätta på kopplet.

För säkerhets skull har jag dessutom med mig hennes favoritpipis - om hon skulle komma för långt bort.

#5: Oftast så går de sin egen väg och jag min. Men de håller koll på mig och följer efter, annars kallar jag in dem.

Tack för alla tips. Får väl ta och prova en dag och se hur det går

Kommer väl vara lite nervöst men vi får hoppas på det bästa

Det hade jag tamejf*n aldrig vågat, Simon hade fått en raket i röven om jag släppt honom fri, men jag önskar dig ett stort lycka till #10….

Man får väl se lite på hur ens iller beter sig i koppel - håller den sig nära en och reagerar/kommer när man lockar så är det väl relativt säkert att låta dem gå fritt. Är man lite osäker på hur den kommer reagera är det ju bara att börja testa på en stor öppen yta. Illrar må vara kvicka, men för en människa med vanligt flås är det ju inte särskilt svårt att springa ikapp

Fast hur dom beter sig i koppel är inte alltid en bra måttstock. Elliott går fint i koppel och tramsar runt fötterna eller promenerar på. Men så fort kopplet eller selen tas av så springer han allt benen bär bort.

problemet med mina är ju att dom är så tokigt nyfikna. så först skulel dom nog inte ens märka om jag släppte dom lösa. för att dom sen skulel virra iväg för sej själva utan att inse att jag inte är med. dom skulel ehlt enkelt inte smita med flit, utan dom skulle gå vilse för att omgivningen är så spännande, och då har dom inte tid att hålla koll på vart jag vill att dom ska gå.

Går det tro att ha ett långt koppel/snöre att testa med? Lära in inkallning m.m. tänker jag utan att släppa dem helt lösa men ändå kunna ha dem en bit bort?

#15: Såklart! Precis som många har sina hundar i lina (lång lina, kanske ca 20 meter) kan du såklart ha dom i ett långt snöre på några meter. Då är det lättare att få tag i dom om dom skulle få för sig att kila iväg åt något håll :)

#15: Exakt så med långlina eller inhängnat område har jag använt när jag tränat inkallning på mina.

#14 Låter precis som Bogey