Jadå de kan få för sig att testa sina gränser även mot sin mamma om inte mamman har satt tydliga gränser från början.

Så det är bara att stå ut då? :$

Ja det är det tyvärr. Mamma iller borde säga ifrån så att det blir lungt snart för dig.

Säger ifrån har mina tikar gjort från det att dom börjar använda sina tänder på bröstvårtorna när dom är si så där 2½ - 3 veckor gamla. Då blir det vässs och bit i nacken på dom valpar som inte förstår vad hon menar, använder själv denna metod på mina valpar när dom börjar bita mig. Så där lär dom sig också ganska så fort att låtsas mamman biter vi hellre inte vare sig i fingrar, fötter eller ansikte. Då får man ett bett i nacken själv som känns lika mycket (ska tillägga att jag aldrig biter så hårt att det går hål, men väl så att dom känner det och skriker till).

Min erfarenhet är att mammorna är mer angelägna om att deras döttrar ska flytta hemifrån än vad de är med sina söner och att dte lätt blir bråk mellan mamma dotter i åldern då det är dags. Själv har jag ett par mamma dotter här hemma från förra året som fortfarande har väldigt svårt för varandra.

#4 biter du dem i nacken eller vad menar du?

Jag biter dom i nacken ja, men bara när dom är envisa och inte lyder när jag håller dom i nackskinnet och väser på dom. Oftast hjälper det att bara hålla dom, men ibland så får man ta till lite extra styrka för att säga till att inte bitas.

jg tycker att all form av fysisk bestraffning är fel. för det första är det sällan effektivt, för det andra så drar jag nästan paraleller till djurplågeri. fysisktvåld är ofta helt och hållet onödigt och gör i längden mer skada än nytta. Positiv förstärkning och ignorerande utav beteendet fungerar alldeles utmärkt… särskilt när man har att göra med hybrider, där fysisk bestraffning kan ha katastrofala följder.

#8 Vad tycker du om att ta i nackskinnet då?

Speciellt att använda fysisk bestraffning då det kommer till en fajt mellan två illrar ter sig lite märkligt. Visst har jag i frustration särat illrar mer eller mindre hårdhänt, men det är absolut ingenting jag skulle rekomendera till någon och inget jag är stolt över.

Men nu när dina valpar börjar bli stora är det säkerligen en fråga om rang mellan honorna. Det är ganska tufft. Själv brukar jag stänga in dem i köket då och då, då slutar de slåss och sover ihop. Men, de måste nog få reda ut sina problem utan att du blandar dig i.

Jag har inte tänkt att blanda mig i, bara undrade om det var normalt bettende=)

#9 Nu är ju inte jag sarae men jag har inte drekt haft framgång med nackskinnsgrepp. Jag försökte med det på Belsebub och någon gång bet jag honom i nacken i ren desperation när han satt fast i min utmme och jag saknade tillgång till vatten. Men, inte tusan hjälpte det. Han har varit den tuffaste att uppfostra oc hdet var inte förrän jag la ner dom hårda metoderna som han blev en riktigt trevlig iller. Dom tre som kommit in efter Belsebub har jag enbart fostrat med rösten, det mest fysiska jag gjort är att lyfta upp illern och se den i ögonen medan jag berättar att jag inte tolererar beteendet. Inte i nackskinnet då utan lyfter upp normalt.Jag upplever att dom är lugnare och tryggare när dom inte är skrämda till lydnad.

#12

Har märkt att de ofta blir vildare av att tas i nackskinnet, undviker det därför oftast=) Tack för bra svar=)

#13 Det upplever jag också, att dom triggas av det och blir vildare och grinigare och vill ner och ta en tugga till.

Jag tar inte heller i nackskinnet… ser ingen vits med det. många hävdar att emamma iller biter sina vlpar i nackskinnet för att uppfostra dem. men om man nån gång har observerat en mamma med valpar så ser man ofta att det inte stämmer. Min uppfattning är att mamman drar valparna i nacken för att flytta på dem, eller dra dem undan från fara. För att "uppfostra dem" så går hon hellre därifrån, och ignorerar dem. Sen får man inte glömma att det som vi ser som "dåligt beteende" stämmer sällan överens med vad en iller mamma ser som dåligt beteende. Att bitas oc nafsas vid bus 8som ofta är det valpar gör), är ju helt normalt och accepterat av illrar. När det blir för mycket, så säger valpen eller mamman ifrån genom att pipa lite högre (signalera att det är nog) och sen gå därifrån. inte tar hon uppvalpen i nackskinnet och ruskar eller biter den hårdare för det.

Som sagt.. jag har inte haft någon som helst lycka med fysisk bestraffnig, och jag har haft min beskärda del utav tuffa illrar, och har testat de flesta metoderna. Visst går det att få en ilelr super bitri genom fysisk bestraffning, men anledning till det är sällan vad vi tror. Illern slutar snarare att bitas utav rädsla för konsekvenserna, samt att det är lätt att man bryter ner ilelrns personlighet och integritet. Och istället får en ilelr som uppför sig bra, men av fel anledning: rädsla. Och sådan illrar vill jag i alla fall inte ha. Jag vill att mina valpar och illrar ska välja att inte bita mig, för att det är så mycket roligare att låta bli (de får ju mer uppmärksamhet och beröm när d einte gör det. bits de så tar leken ofta slut i och med att jag ignorerar dem en stund).

Det där med att ta dem nackskinnet hjälper inte heller på Simon, han blir bara mer triggad av de. så jag har börjat ignorera honom helt istället. 

Intressant tråd du staratde Johan hehe.

#11 :)

Då har vi nog olika honor du och jag sarae. För jag har helt klart sett honor ta i sina valpar i nackskinnet då de biter ifrån om valpen går för långt. Likaså att de håller kvar valpen i bettet i nackskinnet. Dock inte ruskar valpen. Men det är väl inte det man säger att man ska göra med nackskinnsgreppet heller. Ingen säger ta tag i valpens nackskinn och ruska den. Det låter däremot som misshandel.

Men alla illrar är olika. Vissa illrar kan man itne alls ta i nackskinnet medans andra fungerar det bäst om man gör det. Om illern ifråga triggas upp mer av att man tar och håller fast dem i nackskinnet så är de dominanta och vägrar se en som ledare över dem. Och det har inget med att bryta ner psyket på illern att göra.
Lika lite som det är att man knäcker psyket på en hund för att man håller fast den i nackskinnet om den gör fel. Det är ett dominansbeteende.

Jag är inte för fysiska bestraffningar men i djurvärlden så bestraffas dåligt beteende med tänder och sparkar.

Jag har haft 2 föl på mitt sto och båda fölen uppfostrade hon med bett. Naturligtvis inte så det blödde eller blev sår men hon bet dem när hon tröttnade på dem och de fick sig nog en spark då och då också. Jag belönade det bra beteendet och röt åt det dåliga. Det fungerade bra det med.

Illrarna biter varandra här hemma när de uppfostrar varandra och Bus går i mellan när någon är på någon annan. Han lägger sig på dem för att sedan bita dem i nacken om de inte slutar.

Men hur kan det vara så fel att uppfostra djuren som de fostrar varandra?

Nu menar jag inte att man i all sin kraft ska sparka eller bita djuren men att morra, ta i nackskinnet osv. Bete sig som ett av djuren alltså.

För mig finns ingen poäng att göra på något vis som är fysiskt när det andra fungerar. Så enkelt är det i min värld.

Tyvärr funkar inte det andra på alla individer ja har haft hemma i alla fall. Så i vissa fall måste man använda samma som mamma. Nänligen hålla fast. I min värld så anpassar jag mig efter de individer jag har här hemma.

Tror det finns lika mnga sätt att "straffa" en iller som det finns illrar:P

# 20 Min poäng är, gör då alla djur fel?

Här hemma funkar inte samma metoder på alla illrarna.. långt därifrån.. men fysiskt våld svarar ingen alls på. Beröm och uppmärksamhet vs. ignorering funkar betydligt bättre

Visst kan man sänka sig till djurens nivå.. och göra saker på djurens vis… men ni tror inte att djuren genomskådar att vi inte är illrar? Hur vi än beteer oss kan vi inte göra samma sak en iller gör på exakt samma vis.

Det som en iller uppfattar som "dåligt" beteende är sällan samma sak som det som vi människor uppfattar som dåligt. Sedan är det stor skillnad på rangsättning och tuffa tag mellan djuren, mot bestraffning från oss.

Självklart funkar nackskinnsgrepp i vissa fall.. men har man verkligen uttömt alla andra resurser innan man testar det? resurser i form av verbal komunikation, kroppspråk och liknande, innan man tar till det?

Jag använde själv nackskinnsgrepp tidigare… tills jag insåg att det var helt meningslös… visst.. efter ett tags dinglande gav illern upp.. men inte var vi goda vänner på en bra stund.. och ett bett direkt efter jag släppte var inte ovanligt. Vet att du Åsa hade en sådan dust med rickie på flygande illern…

Så som jag "uppfostrar" nu, så avslutas varje bråk istället med beröm, gos, och en massa bus.. vilket gör både mig och illern glada istället.

Jag skulle vilja se en illermamma som hänger sin valp i nacskinnet för att den bitit ett syskon, henne eller ägaren. Vad de gör i en sådan situation är att ta tag i nacken, det köper jag, men de flyttar även valpen därifrån… och jag tvivlar starkt på att bettet i nacken är själva "uppfostringsmetoden", snare används det för att avbryta det som pågår, och ta valpen därifrån.

I övrigt så anser jag inte heller att man ska behöva hänga upp en hund i nacken… de flesta djur svarar bra på komunikation, både fysisk och verbal. Kroppspråk, med gester, rörelser och uttryck kan visa en betydligt starkare dominans än våld. Det har iaf fungerat bra för mig i mitt möte med hundar, både problem hundar och icke problem hundar.

Men detta är min åsikt, och den hoppas jag att jag ändå får ha :)

Nej, jag tror faktiskt inte illern inser att vi människor inte är illrar. Jag tror de ser oss som en i flocken (förhoppningsvis ledaren).

Alla djur har instinkter hur domectiserade de än är. De använder det språk de fått lära sig av sin mamma, syskon och kamrater och de använder samma språk till oss.

Dock är inte bett och sparkar det första ett djur gör för att tillrättavisa ett dåligt beteende från ett annat djur. De morrar, lägger öronen bakåt osv innan och visar med tydligt kroppspråk att det inte är ok. Lyssnar den andra individen inte så blir det hårdare tag.

Samma gör de flesta av oss människor när vi uppfostrar våra djur. Rösten är det första vi använder. Vi ropar/skriker/säger till djuret med rösten att det inte är ok. Fortsätter beteendet så tar vi till händerna genom att avleda uppmärksamheten (ta bort djuret från platsen). När vi har gjort detta är det ingen idé att skälla mer på djuret, det förstår inte vad de gjort för fel när det gått någon minut.

Man kan inte fya ett djur med gulligullröst. Man måste ryta till med grov röst.

Sen så är tidpunkten för att fya av största mening. Fyet ska komma direkt när det dåliga beteendet görs och inte en minut efter. Fyet ska vara direkt och inte fortgå i flera minuter. Därför är klicker så bra.

När man lär in klicker så lär man först djuret att klickljudet är lika med godis och beröm. När djuret sätter klicket i samband med berömmet så kan man träna med klicket och då belöna djuret i samma sekund som det gör något bra, istället för att det ska ta en minut innan man är framme för att belöna.

När vi tränade hästar med klicker så sa vi helt enkelt klick istället för att använda en speciell klicker. Det är svårt att ha piska, tyglar/longeringslina i händerna och samtidigt ha en klicker tillhands. Fungerade alldeles utmärkt.

När Norpan kom så var hon vansinnigt envis. Detta har jag tränat bort till viss del med fysiskt straff.

Jag har naturligtvis inte slagit henne, smätt på nosen eller liknande. Men jag har sjussat iväg henne över golvet en bit.

Funny till exempel älskar att bli iväg sjussad en bit på golvet, skitkul enligt henne och hon kommer poppande tillbaka för att få åka en gång till. Med Norpan märkte jag att hon inte tyckte om det, utan gick sin väg.

Så när hon tigger och jag vill bli av med henne så sjussar jag iväg henne en bit på golvet, en meter eller så.

Hon får inte ont men hon tycker det är obehagligt. Därför slutar hon (oftast) att tigga då.

Det är ingen hård bestraffning men fortfarande en fysisk bestraffning.

När bestraffningen är klar är det helt ok att gosa, leka eller något annat.

Jag håller helt med dig i vad du säger att man inte ska fya med gulligullröst… det gör jag inte. Jag höjer rösten och ger dem ett skarpt AJ/NEJ etc… gulligullrösten kommer såfort de släppt, eller gjort något annat som är bra. Att ryta till på dem i efterhand.. alltså efter de bitit, förstört nått elelr vad det nu kan vara hjälper inte heller. det måste som du säger ske ögonblickligen. Därför anser jag det viktigt att verkligen ta sig den tiden med djur som behöver uppfostras, oftast valpar, eller djur som inte blivit uppfostrade tidigare. Man får helt enkelt sätta sig med dem i timmar om dagen.. för att just vid rätt tidpunkt kunna signalera när de gör fel, och berömma när de gör rätt. Djuruppfostran från grunden görs inte när man sysslar med annat, ser på tv eller liknande. Utan enligt mig görs det med all uppmärksamhet på djuret och på situationen. När man väl lagt grunden, så gör man det sen självklart i vardagssituationer.

Viktigast för mig är även att lära känna sitt djur, kunna tolka dess kroppspråk, likaså att vara övertydlig i sitt eget kroppspråk, och ge djuret en chans att läsa av människan. Sen är det som så att tamillrar har inte jätte bra syn, och de kan ofta ha svårt att läsa av det "finare" kroppsspråket. Hybrider, hos iller som andra djurarter har ofta bättre syn, och bättre förmåga att läsa av kroppspråk då det är en mycket viktigare del i deras komunikation med andra. Och där är såldeds komunikation med kroppspråk en grundläggande del, och mycket värdefullt redskap i uppfostringssynpunkt

Precis, och därför är inte djurens uppfostring fel utan vi kan lära oss mkt av dem genom att studera och ta efter hur de gör med sitt kroppspråk.

Däremot så ska man aldrig slå, smätta eller sparka ett djur. Jag har aldrig gjort det på mina hästar även om de gör det mot varandra. Att ta illrarna i nacken, jag gör det inte, ser inget fel i att göra. Dock är det skillnad på att ta dem i nacken och att hänga dem i nacken. En iller på nästan 2 kg som hänger i nacken tycker jag personligen inte är sunt.

Om jag ser ett beteende mellan mina illar (ex Funny och Amy som alltid tjaffsar) så puttar jag på dem och/eller flyttar på någon för att avleda deras uppmärksamhet på varandra. Melker räcker det med att jag ryter åt så förstår han att han gjort fel.

Lite så jag gör med vissa utav mina. Jag läser av deras kroppspråk och svarar efter det… och de gör detsamma med mig, vissa i större utsträckning än mig. Avanti och Adria läser av mig så väl i många fall att de ofta vet vad jag ska göra innan jag gör det ;)

Men för mig är det en klar skillnad mellan fysisk bestraffning och avleda uppmärksamheten. Med fysisk bestraffning så tar du tag i illern lyfter den i nacken, håller fast den, knäpper den på nosen, slår osv osv. Avleda uppmärksamheten gör man antingen genom ljud, kroppspråk, eller att flytta undan illern, fösa iväg den, hitta på nått annat som är mer lockand eoch kul än det illern gör just då etc.

Den av mina som främst är uppfostrad med rösten är rickie.. då han inte klarade av att man tog i honom alls för bestrafning, då han var rädd för händer. Numera lyssnar han direkt på min röst, när jag säger till.. såvida han inte gör något som han vet att jag ändå kommer ge upp på ändå (tex gräva ur bajslådor), även om han genast reagerar när jag höjer rösten åt honom.

Är det bara jag som lade mina illrar på rygg och pussade dem på magen tills de slutade bråka?

Funkat på alla mina och inte en enda av dem bits. Har aldrig någonsin tagit en iller i nackskinnet eller gjort någon som helst fysisk bestraffning. Här är det beröm, kel och gos som gäller i alla lägen och jag har nio helt bitfria illrar.

Med liten reservation för Grizzly som stjäl strumpor. Ibland så sitter det en tå i strumpan som han får med sig på köpet, men det är inte riktigt hans fel.

#30 hrm inte bara du… så gjorde jag mest med katastrofkullen… och man kan säga mycket om dem, men ingen kan påstå att de är bitiga ;)

#30, "ibland sitter de en tå i strumpan som han får med sig på köpet"….hahahaha, förlåt men de lät så kul.

Du menade alltså om de fick för sig att bitas så pussa du dom på magen ?? hahahahaa

#32 Japp. Alla mina utom en är ju omplaceringar här hemma. De kom till mig mer eller mindre trygga. När de fick för sig att de skulle bitas och testa gränser la jag dem helt enkelt på rygg i soffan och pussade dem på magen. Sen hade man en fnittrande iller istället för en bitig.

#33, hahaha de ska jag helt klart testa på Simon hahahah…

#33 Jag forsokte med att "prutta" pa Nisses mage nu bara for det (ni vet som man gor med barn? Blaser pa magen sa att det blir "pruttljud"). Han sag valdigt skeptisk ut, och efter tva pruttar sa vande han pa sig och troppade av. Jag tror att jag skadat hans sjalvkansla

"35, jag smäller av hahahahaha

Kom på att jag använder fysisk bestraffning varje dag.

Funny avskyr pussar och visar det tydligt med huvudskak, rynkor på nosen och äcklat smackande, men jag tvingar henne var eviga dag.

#37, då kan vi ta varann i hand hehehe.

#37# #38# fick faktiskt pussar av Ganesha idag helt frivilligt  han kröp upp på magen och sedan upp mot ansiktet och slickade en massa, så jag pussade tillbaka och berömde jäääättte mycket =) annars så är han lite skeptisk till att pussas, när jag kan tänkas vilja det, kan få en,två kanske, sedan vänder han bort huvudet och tycker det räcker så.

På Ganesha fungerar inte heller att ta i nacken, han blir bara mer triggad då, fungerar bättre med ord/fräs/beröm,knuffa bort och ignorera eller att ta "dominansgrepp" som jag kallar det, som Christel lärde mig, hålla fast så han ligger på rygg och hålla tills han lugnat sig fungerar rätt bra faktiskt. så jag har ju en del saker att prova, om han inte lyssnar/reagerar på det första jag gör =)

#39, men så gulllig han är din prins, att själv krypa upp o pussas,,, de e nog få förunnat aldrig minst mig hahaha..

Jag pratade oxå med Christel om de "dominans greppet" o de tycks funka bäst här oxå hehe,

#40# ja jag blev själaglad och förvånad över detta gulliga beteende =)

Visst är det sååå skönt att ha någon att fråga om saker och ting, även här på iller.ifokus också, känns säkert med backup från alla håll och kanter =)

#41, ja de kan jag verkligen förstå att du blev, minne för livet liksom hehe

Ja det e underbart att iller fokus finns,,, sen att man kan ringa en del o prata oxå e suveränt hehe. Vad man än undrar kan man fråga, dock kan jag känna mig dum många ggr då jag faktiskt haft iller i 15 år hahaha.

#42# ja så himla mysigt =)

Ja det är verkligen behövligt!!

Äh ska du väl inte göra, kan vara skönt att få saker bekräftat också, så man vet att man faktiskt gör rätt, saker och ting förändras ju med tiden helt enkelt =)

#43, tjo men om 5 säger si så säger de andra 5 så hahahaha, det handlar mycke om åsikter egentligen, men en hel del är fakta oxå. Jag fick t.e.x. veta att vitakraft (torrfoder) som jag gav Mira förrut var dåligt så nu blir de Vitalin istället haha.

ferretgirl är suverän att prata med tycker jag hehe, hon är en pärla !!

#44# joo ioförsig är det så ju =)

ja, man ska väl lära sig nått nytt ibland, hehe

ja visst är hon =)