jag tyckte Lilitha kände sig ensammen då jag inte hade mina pojkar. Men nu då jag har dom så märker jag att det spelade ingen roll för henne. Hon känner sig utmobbad i alla fall =P

Enligt min mening bör man inte ha en ensammen iller. MEN man ska inte skaffa sej en till innan man fått bukt på den första.
har man två illrar så kan dom ju leka o mysa me varran när man själv inte e hemma.

om illrarna går ihop (vilket är ett måste om man har fler än en iller i varje flock) så ska de inte vara nåt bråk. Lite normal lek o bus men ingen bråk me tiden!

ja har själv 6 illrar o JA skulle inte ha så många om dom inte gick i samma flock. Personligen klarar ja inte av att ha flera flocker.

jag tycker Melwin ser ensam ut, annat hade det ju varit om katten hade velat leka med honom, men Gollum säger: stick, du luktar äckligt… sen blir Melwin ledsen =/

Jag har "bara" Ted hemma hos mig och jag har inga planer på att skaffa någon mer päls nu. Ted tycker nämligen inte om andra illrar det blir så gott som alltid bråk tyvärr så ja har lovat lillmannen att han alltid ska få bo som ensam iller.. Så han kan vara ensam härskare =)

det är ju olika från individ till individ. Dom flesta illrarna trivs dock med en eller flera kompisar. jag har 3 illrar och mina 2 första (skiljer ett år på dom i ålder, men jag skaffade dom med ett halvårs mellanrum) räknades nästan som 1 iller dom 2 åren dom bara hade varandra. Dom är så tajta och pegasus har svårt för att ta nya illrar med ro. när jag köpte triton i somras så var det på vinst och fölust. Jag hoppades att det skulle funka och efter en månads slit och bråk så kunde jag hålla alla 3 illrarna i samma rum utan att jag var tvungen att övervaka konstant. Triton har nu lugnat ner sig och trivs fint med dom andra. Det är kul att se hur lika dom blir när dom "smälter samman" i sin flock. Man märker även hur mycket man själv inverkar på hur djuren beter sig.

Som nämnt ovan så tycker jag absolut att man ska känna sin första iller så pass väl att man vet exakt vart man har varandra. Det skadar inte om iller nr 1 hinner bli ganska så beronde av att du ska finnas där och busa och kela. Det gör bandet mellan er speciellt. När iller nr 2 kommer brukar bandet mellan 1 och ägare bli starkare. man märker att vissa illrar faktiskt föredrar att busa med matte/husse före illerkompis men dom har ändå ett enormt utbyte av varandra då dom ofta sover tillsammans och har någon att jaga och leka illerlekar med.

nej, nu när mina illrar funnit varandra och alla är på "samma nivå" (Triton är inte så mycket valp längre) så bråkas det sällan/aldrig. Visst händer det att deras bus urartar lite ibland men det är ändå på en helt annan nivå än innan. Det gnälls lite och det jagas lite men det blir inte längra några märken efter tänderna. Dom sover nästan alltid ihop och äntligen har även Pegasus förlåtit mig för att jag tog hem triton- han har börjat busa igen!!

Bilden- Tritons hage som han fick sova i dom första veckorna tills det att alla fungerade ihop

Söta bilder :)
Okej. Det verkar som att dom flesta anser att man bör ha flera illrar.

Hur lever vilda illrar? ensama eller i flock eller i kolonier??

vad jag vet så lever Vilda illrar ensamma men vi har gjort tamillrarna till mer eller mindre flockdjur.

Okej. så tamillern lever alltså helst i flock medan Vildillern föredrar att leva själv?
Hur stor är egentligen skillnaden på en vild och en tamiller?
Lika stor som mellan hund och varg? eller ungefär som mellan tam och vildkatter där skillnaden inte är allt för stor..

ja, vad säger man. Vad jag vet så har man ju avlat bort en hel del av Vildillern för att få dagens tamiller. tamillrarna är ju trögare har betydligt sämre syn och är inte alls lika smarta som vildillrar. man ser ofta tydligt i en hybrids temperament och förmåga att den har vildiller i sig. ofta är dom mer försiktiga/skygga och kräver större omfattning av illersäkring då dom har en förmåga att ta sig till ställen som inte tamillrarna klurat ut.

jag läste även i en bok för en tid sedan att vildillerns tarm skulle vara längre än tamillerns. hururvida detta stämmer har jag inte fått någon bekräftelse på.

jag skulle göra en liknande jämförelse mellan varg och hund. Men självklart beror det på vilken "typ" av iller man jämför med den vilda. Skulle du jämföra en blazetecknad pastellangora hona som är uppfödd på en större farm tex marshall farms (ofta så tröga illrar att dom är för snälla för sitt eget bästa) med en vildiller så tycker jag att det är som att jämföra en varg med dvärgpudel!

Jämför du därimot en tamiller av den vassare, piggare och "friskare" varianten med vildiller så är det väl ungefär som att jämföra varg med någon typ av husky eller annan hundras som är mer kapabel att klara ett liv i det vilda.

Hade själv Egon ensam i ett år tills vi skaffade Berit,, men det tog säkert mer än ett år att få ordning på honom! Sket överallt o bet som attans så det var inte långt ifrån att man tog honom till vet!

Men sedan så ser jag oxå nu när vi även har Kerstin o Roland (Berit i Nangiala) att det e så gott att se dom leka ihop o gosa m,m! Att dom tyr sig till varandra!

Så visst jag tror nog allt att dom flesta mår bra utav att ha en lek-kamrat, känner sig kanske ensamma ibland annars!

Men så det var med Egon så tror jag att hade vi skaffat Berit tidigare så hade vi nog aldrig fått bukt på Egon som nu idag e värsta mamma grisen!

Sex st är ett bra antal :)

Vi har bara en iller här hemma, men han känner sig nog inte ensam, han leker ju med katten så fort han får chansen. de är som syskon de där två. hihi. De ligger och sover ihop, de äter ihop (ur samma skål samtidigt) och de tvättar varandra och leker tillsammans. så jag tror att han har fått för sig att han är en katt han också :)

när vi skaffade våran första iller Xander var det meningen att vi bara skulle ha 1. Men så fick vi dåligt samvete när vi var borta och då blev det tillökning i familjen med nr 2, nr 3 och nr 4. =) Oj vad fort det kan gå på ett år. =) hihi