en skendräktighet tär på kroppen men inte alls lika mycket som en riktig dräktighet. Det är det mest jobbiga som honan slipper. Hon har inga valpar som tar näring ifrån henne.
Hon slipper förlossningen.
Hon behöver inte ge dem mat.

Psykiskt tär det dock på henne, men detta sker i olika grad beroende på individer.

Hoppas att du fick svar på det du undrade.
Mvh Åsa

tar fram en gammal tråd här, flickorna fick ju suprelorin för en vecka sedan och sen flyttade de ju hit dagen efter det.

Nu har jag märkt att de luktar mindre än de gjorde när de kom hit och svullnaden har börjat gå märkbart ner. mest på alma. och om jag har förstått det hela rätt så blir ju honorna skendräktiga efter insättandet av suprelorinet. Vad är symptomen på skendräktighet?

Förutom viktuppgång?  vad ska jag hålla utkik efter och hurlänge pågår skendräktigheten och så efteråt? hurlänge tror de att de har valpar? litet sådär mellan tummen och pekfingret eftersom det är högst individuellt. Vad för humörförändringar kan man vänta sig under tidens gång?

Jag tror också att det tär mest psykiskt på en hona, men klart att det inte kan vara bra att lura kroppen gång på gång. De ökar ju väldigt mycket i vikt också, 20-25% är en hel del ;)

Skendräktigheten har här varat lika länge som en vanlig dräktighet, alltså 42 dagar. Ingen av mina har valpat nallar eller folk och andra fä, så det kan jag inte uttala mig om, men jag tror att det är en kort period. I regel så går de ju i brunst igen ca 2 veckor efter den förlossning som skulle skett, och då tappar de snabbt intresset.

Kan tänka mig att det är väldigt stressande för en hona att gång på gång bli skendräktig med ny brunst som följd och då åter bli lurad på att bli mamma :(

Fördelen med Suprelorin i det fallet är väl att de inte går i brunst igen utan kommer att vara som om de är kastrerade.

#4 det är ju det som är tanken iaf, att de efter den här första skendräktigheten ska vara "kastrerade" tills suprelorinet slutar verka om 2 år nånting. Då de kommer att börja brunsta igen och då kan man ju välja att sätta ett nytt chip eller kastrera då.

Jag är bara mest nyfiken på hur de kommer bete sig nu framöver. iom att de troligtvis blir skendräktiga.

Vi tog Shanti ur löp med en kastrerad hane för lite mer än en månad sedan. Hon har inte visat några som helst tecken på skendräktighet, ingen viktuppgång, inget "bobyggande" eller nåt.. Nu helt plötsligt har hon blivit "mamma" åt stackars Skorpan som inte alls fattar vad som händer. Hon släpar och drar på Skorpan i och ur bajslådan, i och ur garderoben, till matskålen, bort från matskålen mm mm. Det som är positivt är väl att nu har Skorpan blivit rumsren (hon vågar inte annat,hehe) Men till saken, jag tror iofs att det tar på henne psykiskt men frågan är om det i det här fallet är negativt. Jag har nu fått en chans att se hur hon kommer bli som mamma och hon har fått en massa övning i att vara det.. ; )

# 6 *asg* Det nya sättet att träna rumsrenhet.

#2 inte alls säkert att honorna blir skendräktiga… för att de ska bli det efter implantatet så bör de ha gått i brunst riktigt länge. Av de honor jag känner till som fått implantat så är det bara en som blivit skendräktig.. och hon hade varit i brunst i ca 6 veckor innan implantat

#8 okej , så det är varken regel eller undantag alltså. :)

#8 Sara är skendräktig efter insättning av implantat, tydligen har hon vart det förut (efter hennes riktiga graviditet) så inget ovanligt för henne dock, varken MissTake eller Zira verkar gå in i någon skendräktighet så Sara är väll ett undantag och troligen mycket beroende på individ.