bara en dum fråga…va menas me U och E ? :P

#1 U= undan (mamman)
E= efter (pappan)

så t ex eu. är samma sak som farmor….

aha ok…ännu en dum fråga då…varför undan och efter? va kom dom orden ifrån? :P

Jag vet ialf att man brukar säga så när man snackar hästar, på deras stamtavla står alltid u & e

Var bor du Itzy?? Har en tjej som jag ska para till nästa vår. Hon är pastell och är 3 år, så det blir hennes sista kull.

Halloj!

Är det hon på bilden, hon är verkligen jättesöt! Pastell är så underbart fint!

Jag ska försöka ta nån bild på mitt pälsmonster…Han är juh den som kommer två ur röret på bilden, men då var han juh bara liten..

ni får lägga upp en tråd här sen tycker jag om ni tar en kull tillsammans sen :)

Itzy!!! Menar du på allvar att du ska avla på illrar från en kull där 7 av 9 valpar dog????

Ja Falo!! Vad är det som får dej att tro att det är nåt ärftligt?

Både mor och son är friska och sunda och vad jag vet så har fadern inte heller haft några som helst problem..

Jag är ju nu ingen genforskare eller veterinär men jag tror att det kan dö valpar även för fullt genetiskt friska djur, det kan komma in en liten basilusk med en katt, hund eller matte/husse, det kan även vara nåt handhavandefel från mattes sida, dvs min. 

Jag ska villigt erkänna att detta var min första kull illervalpar (har kennel på hund och haft hundvalpar) och jag stötte på många saker jag inte visste innan..

Vad bra att ni förklarade U och E för det hade jag ingen aning om vad det stod för.

Men som sagt så är man inte uppfödare heller.

Fast du pratar ju lite emot dig själv Itzy. Du säger att pappan Neno är frisk. Men du vet ju inte något om honom alls. Han är ju en iller utan stamtavla och utan genetiskt information. Han är ju heller inte speciellt gammal så du vet ju inte ifall han har någon sjukdom ännu.
Att 7 valpar av 9 dör skulle jag nog ta som ett varningstecken. Det kanske är bättre att avla på någon iller man faktiskt vet något om. Vi vill ju förbättra illrarnas hälsa, inte äventyra dem.

åååh  e och u :P påtal om de. facette, ett halvblod som jag rider har värsting fina stammen. Hennes pappa är en kopia av Briar och heter Pablo, hennes mamma är en grymm hopphäst, och morfar är utställnings häst.. damp i huvvet vad fina dom är, ni skulle bara se dressyr bilden på Pablo… Kan kanske fixa de :d

Återgå till ämmnet. åhh förlåt för mitt utryck.

Nä, helt riktigt men jag skrev ju oxå vad jag vet så har han inte haft några problem..

#9: jag har inte sagt att jag tror att det är ärftligt men jag tycker att det är mer än ett varningstecken då det dör valpar i en kull. Självklart är chansen stor att det inte är genetiskt MEN är det en risk man borde ta? Varför inte avla med illrar som det är mindre frågetecken kring istället? Som sagt, Neno hade ingen stamtavla så det är omöjligt att veta att han har friska gener. Obducerades valparna som dog?

Måste hålla met Nettan och Falo… 7 av 9 är inga vackra siffror! Och som nettan skriver: _Vi vill ju förbättra illrarnas hälsa, inte äventyra dem.
_

Enda möjligheten att veta att det inte var något genetiskt fel är om valparna obducerades. Utan den kunskapen kan man inte veta med säkerhet. Och jag personligen skulle aldrig välja att avla på något det finns frågetecken hos.
Jag vet att jag sagt till alla att jag ska avla på min Crazy, nu har jag fått veta att systern är döv. Och så blev det ingen avel på min tös. Ledsamt, men jag r så glad att jag vet det och kan förhindra att dessa gener sprids.

#16: Förstår att det är tråkigt när man får avstå avel på en iller som man sett fram imot att avla på. Du får se det som att du "indirekt" bidragit till en bättre framtid för illerstammen genom ditt beslut att inte avla på Crazy. Så borde fler tänka.

#17: Ja det är det man får trösta sig med. Men det jag ville få fram är att Crazy är både fin och söt och snäll och hon är frisk. Så om jag inte tänkt på illerstammen i första hand skulle jag helt klart ha avlat på henne.

Nu har man ett stort ansvar som uppfödare, i första hand för att vi ska få bättre illerstam, sedan att uppfostra ungarna ordenstligt, att se till att honan och ungarna får kvalitets foder så att inget händer i onödan med dem, att se till att de veterinärbesiktas, och chipmärks. Och sist men inte minst att man hittar bra hem åt dem, och att man kan stanna kvar som stöd för sina valpar under hela deras liv.

Redigerad pga personangrepp

#18 En guldstjärna till dig Åsa!

#20: Tack, fast jag vet inte varför jag fick stjärnan. Fast jag tackar för den ändå:-)

Sedan Cecilia så måste jag rätta dig på en punkt. Om man kollar på valpstatestiken och honor som har dött i år så ser det mer ut som om att vi som hållit på med aveln ett tag fått ta de störtsa smällarna. Vi har förlorat honor och valpar så det bara ryker om det. Så detta har varit en sorgens år i avelssynpnkt. Ja, om man inte tittar på alla de nya som fått massor med valpisar då.

#21

instämmer med dig Åsa det har varit ett svart år i år för många av oss

Ja, ni verkar ju hålla igång den här tråden bara bra, men nu har jag tröttnat lite på dissningen. Detta med risk för att bli mordhotad…

Tack Åsa för att du skrev in lite statestik!

Att 7 av hans syskon dog har jag inte hållit som en hemlighet som vissa här verkar tro. Det vet alla som var valpintresserade och det finns även trådar om detta som jag skrivit.

För dom som är intresserade av hur detta fortlöpte och hur jag tänkte kan fortsätta läsa här…

Det dog 7 st valpisar, 1 eller oftast 2 st/dag inom en veckas tid, jag fick nästan panik (det var fan ingen rolig känsla) trots att dom inte var så stora och ganska pälslösa så har man ju fäst sig vid dom små underbara liven… Det var gråt och tandagnisslande och man drog sig nästan för att kolla boet till slut…

Jag ringde vet. stationen som inte tyckte det var läge att riva upp mamma och bebbar då dom lätt blir stressade. Hon var nog sönderstressad av att hennes ungar försvann en efter en.

Dom skrev istället ut antibiotika som jag blåste in och hämtade och efter en, två dagar slutade dödsfallen och de två som blev kvar överlevde. Därav tror jag att det var en infektion eller Basilusk..

Jag började dessutom stödmata dom efter bara ett tag då jag hörde att många gör det redan vid 3 v ålder.

Att jag ringde Roslagstull var för att höra om dom varit med om nåt liknande och därigenom kunde ge råd (ett halmstrå) Men att ta min lilla tjej med små ungar och köra/flyga över 70 mil, det skulle jag ALDRIG utsätta henne för.

Hon är för mej mer värd än hur många bebbar som helst, och ja, jag vet att det är en risk i att para henne oxå, men nu valde jag att INTE stressa ihjäl henne.

Och ja, visst funderade jag på obduktion, men just i det läget gick allt så snabbt och det jag tänkte var att ingen obduktion kan rädda de valpar som är kvar då det ändå tar några veckor att få svaret.

Jag förstår mycket väl många av era argument, och om jag förstog saken rätt så ska man bara avla på illrar med helt komplett stamtavla, där man känner till att alla blivit gamla och inte sjuka. Och även känna till deras resp syskon. Eller?

Hur många hanar finns det under trådarna hanar till avel som "godkänns" av er? Hur stor är avelsbasen i Sverige?

Jag tycker det är kanonbra att ni verkar sikta lite på samma riktlinjer som hundaveln (på andra trådar)

Men missförstå mej rätt….Hur?

Inom hundaveln finns mentaltester, funktionstävlingar (bruks, vall mm), utställningar (finns ju på iller oxå)

Det röntgas och registreras ärftliga sjukdomar och problem. Därigenom är det ju lättare att välja de bästa avelsdjuren.

Inom hund finns även ett mycket större utbud, vad jag förstår är det inte alla som vill/orkar hålla en illerhane okastrerad, så utbudet blir därigenom mindre och varierar.

Och börjar man med "matadoravel" (samma hane till många honor) blir utbudet ännu mindre.

Man drar sig ju för att skriva en tråd då en del här inne inte kan starta en diskution utan att hugga som en haj.

PS Notera att jag skrev EV till avel oxå..DS

#23: Du har rätt i att det är svårt att hitta avelsillrar som har en bra stamtavla idag. Men varje gång man avlar med illrar som har frågetecken då det gäller stamtavla och hälsa så är risken stor att man förvärrar en illerstam som redan har dålig hälsa. Istället för att välja att avla på illrar som det är frågetecken kring så kan man vänta tills man får tag på illrar som man kan vara stolt över att avla med. Det viktiga är inte att föda upp så många kullar som möjligt utan att avla fram illrar med god hälsa som förbättrar stammen på sikt. Som med alla djur så är stamtavlan värdefull och uppfödaren vill naturligtvis ha så informationsrik stamtavla som möjligt. Då det saknas information om nära släkt i en illers stamtavla så bör man fråga sig varför den inte finns där. Kan det vara så att det var något speciellt som gjorde att exempelvis Nenos förälldrar inte står med? Hade de inte hälsa nog att vara värda att nämnas i stamtavlan? Jag säger inte att det är så i hans fall men tycker ändå det ska vara en varningsklocka med bristfälliga stamtavlor. Alla borde vara intresserade av att ha så informationsrika stamtavlor som möjligt och är det många nära släktingar som saknas så är det något som känns fel i minna ögon.

Du valde att inte obducera valparna för att du inte såg hur det kunde rädda de andra valparna i tid. Tyckte du inte heller att den informationen en obduktion kunnat ge hade kunnat skingra de frågetecken som dykt upp angående den valp du vill hyra ut för avel nu?

Jag vill inte jämföra illeraveln och hundaveln då jag inte har tillräckligt stor kunskap om hundaveln.

Klart man inte ska dra sig för att skriva inlägg, men man måste också förstå att det är viktigt med diskusion. Är det något jag tycker är rejält fel så säger jag det hellre än att hålla tyst, jag vet att det uppskattas av få men det är ändå viktigt att få åsikter från flera håll ibland.

Det här är precis vad jag menade i ett annat inlägg, en massa självutnämnda"experter" som själva inte har någon som helst erfarenhet och tänker inte heller skaffa det är ute och ger riktlinjer till andra. Och att hoppa på folk, det anser de sig ha rätt att göra… Är det ingen sm ännu kommit på den revolutionerande tanken att information utan pekpinnar och påhopp faktiskt tas mycket bättre emot och folk tar till sig det lättare. Måste säga att jag hyser stor respekt för dom som, fullt medvetna om att de kommer att bli påhoppade (och alltid av samma gäng), ändå dristar sig till att skriva på såna här forum.

#25: Jag tror själv att det är de som ser sig själv och illervärlden uppdelade i "gäng" som du säger, jag tror att de är de som är grunden till problemet. Då dessa ofta har svårt att ta att andra kan ha åsikter om saker även om de inte varit uppfödare eller inte har varit iller ägare i 30 år.
På en sajt/forum ska man inte lyssna blint till vad någon säger om ens iller. Det kan ge förödande resultat. Man kan få fel råd och det kan sluta med att ens iller dör för att man har lyssnat på någon annan och underlåtit att ge veterinärvård till exempel.
Så allt ska tas med en nypa salt och hederligt svenskt bondförnuft.
Sedan tycker jag diskussioner är mycket bra. Falo, vi har inte alltid samma åsikter, men jag uppskattar i alla fall dina åsikter och respekterar dem.
Alla har rätt till sin egen åsikt.

Att framföra sin åsikt kan ibland tas som om någon vill stå med en pekpinne, fast det behöver inte vara så det är menat från den som skriver det.
Om man är arg eller irriterad på en person så läser man det som människan skriver som om den personen vore arg/irriterad. Har personen i fråga då skrivit ett inlägg med glimten i ögat, kan det missas totalt.
Så det är mycket som sitter i betraktarens ögon.

Mvh Åsa

#25, i den förra tråden fanns det faktiskt ingen som stod med pekpinnar, å ingen som gjorde påhopp innan du kom in å skrev. Kasta inte sten i glashus är du snäll. Den andra tråden vara en diskussion om vad folk tycker uppfödare/blivande uppfödare bör tänka på, inte en tråd med påhopp. Återigen, är de fel att ta hjälp, tips å råd av de som har mer erfarennhet? De som har orkat tragla sig igenom veterinärmedicinska papper på diverse språk? Om illerstammen ska ha en chans att överleva  här i sverige så måste vi hjälpas åt. Sen har du en poäng i att ibland kan kommentarerna vara onödigt hårda, och de kommer man ingen vart med. Men det är svårt att linda in orden i bomull i alla lägen, när man bara har illrars bästa i tanken. Faktum är att en uppfödares misstag kan komma att påverka oss alla på ett eller annat sätt. Som uppfödare har man ett ansvar, inte bara mot sig själv, sina illrar och sina valpköpare, utan mot hela svenska illerstammen. Må så hända att man avlar på en "defekt" iller, men då är man i mina ögon skyldig att påpeka detta för köparna, samt föra in i kontraktet att inga av dessa valpar får gå vidare i avel. Angående eliten, vi är väll vuxna människor här? Borde vi då inte vara kapabla att själva bestämma vem vi vill lyssna och lita på? Jag har ett fåtal ovärderliga människor som jag litar på till 100% och ser upp till, de ställer upp, å kommer med tips å råd när man behöver det. Om detta är vad du avser med ordet elit, Ja då har vi en förbannat bra sådan här i sverige som vi ska vara stolta över!

Jag förstår inte varför man inte bara kan lyssna på goda råd utan tar det som kritik.

#25 jag har lite svårt att förstå varför vi som inte föder upp inte ska få ha en åsikt om hur det ska/kan skötas.. Det är ju vi som köper djuren och jag vill så gärna ha möjlighet att skaffa mig en iller om 10 år som får uppleva sin 3års dag och vara helt frisk, för som det ser ut idag så har jag mina tvivel… Bara för att man själv inte föder upp illrar kanske man har letat information och även talat med ett flertal illeruppfödare (nä, inte enbart ur ett och samma sk "gäng").. Får man inte tycka något då?

Om jag inte tar på mig ansvaret att föda upp friska illrar själv kan jag inte få försöka få andra människor att inse allvaret i en väl planerad parning om dom vill föda upp!?

Visst blir det säkert lite motsatt effekt emellanåt om man använder sig av "fel" uttryck, men det kan vara svårt formulera sig och ibland kan det tolkas hårdare än det är menat..

jäääääklar vad alla skriver :O vad handlar det om?

#30 - Läs tråden från början. *tipsar*

#31; Elaka, elaka Therese. ;-)
Det är en hel del i tråden, kan vara svårt att greppa om allting.;-)

Roxanne det är lungt, jag kan förklara lite på msn sedan. Ja, när den nu bestämmer sig för att funka igen.
(hatar msn just nu)

Jag har aldrig påstått att jag är snäll.

haha, glömde det;-) Fast jag tycker om dig ändå. ;-)

Undrar varför?

#35: Vet inte, håller på att funderar på det. hihi
Kanske för att du alltid käftar med mig. Satunge där.

 När man har tagit en kull och 7 av 9 valpar dör, så är det av stort intresse att ta reda på orsaken. Ännu viktigare är det om man har planer att forstätta avla. Något som alla uppfödare måste sträva efter är att avla på sunda indivder. Detta för att det är viktigt att man tillför friska gener som kan förbättra illerstammen på ett positivt sätt.. All vi illerägare älskar våra djur, och vem önskar inte att ens iller ska bli 10 år gammal? Därför är det viktigt att vi tillsammans genom att sprida den kunskap och informationen som finns idag vidare.

När något går snett som i det här fallet. Så bör man om man inte vet orsaken till att valparna dog, ta det här avelsparet ur avel.

#32 Tack tack snälla rara söta Åsa. Gör det du. Jag är inne idag =)

Jag förstår de vuxna kommentarerna som nu kommit men  vad jag inte förstår är att alla dessa "regler" och förmaningar bara verkar gälla vissa, när det gäller kompisar så förekommer inga påhopp el hårda ord. Det görs alltså hela tiden en klar skillnad på kompis och inte kompis. Är det viktigare för de som ni inte känner att följa dessa "goda råd" och lyssna på andra än för de som ni inte känner, jag kan nämligen inte hitta någon som helst kritik mot kompisar (dvs de som skrivit mycket här och verkar känna många) vad de än gör eller hur de än gör det. Noggranna stamtavlor med ingående information om stammen krävs bara av vissa, för andra är det ok att knappt ha annat än pälsfärgen på stammen bakåt. Varför denna skillnad på folk och folk?

#39: Jag försöker att inte göra skillnad på folk och folk i alla fall. Men visst är det svårt ibland att vara neutral i vissa situationer.
Likaså är det inte roligt att skriva varnande pm till de man känner bra, även fast det har förekommit det med. Inte skojigt men saker man måste göra tyvärr.

Sedan är den här biten med avel speciel. Alla som har iller eller föder upp iller har sina egna värderingar på vad som är bäst för stammen. Och efter det skriver man.
Att någon skulle bedriva seriös avel och knappt ha annat än pälsfärg på stammen bakåt tror jag inte på. om man har färgen borde man således ha ett namn eller nummer på förfäderna med. Detta är då oavsett om det är nämn eller nummer på illern en identiitets möjlighet. Och jag tror självfallet på att alla kollar upp bakrunden på sin iller i så stor mån som möjligt. Min förhoppning är att alla jobbar mot samma mål. Att få illrar som är friskare och lever längre.

#39 jag håller med Åsa. Det jag förespråkar är inte illrar med 4 sidor långstamtavla, men man ska iaf försöka hitta så mycket man kan om bakgrunden till sin tilltänkta avelsiller. Det jag vill att människor ska inse är ju att ju mer man känner till om sin illers stam/bakgrund desto bättre för fortsatt avel… det är väl ett faktum? Det som även är väldigt bra med stamtavlorna är just det att det finns många "namn som man bör akta sig för", illrar som gått många kullar som kanske inte blivit så lyckade när det gäller genetiska sjukdomar! hade vi inte haft stamtavlorna hade vi inte heller kunnat undvika att avla vidare på djur som har dessa namn i stamtavlan.

Visst är det svårt när man känner någon privat som gör "en dum grej".. Men jag tror att dom flesta här inne som känner mig vet vart jag står när det gäller avel och förmodligen så har saken redan diskuterats och behöver då inte tas upp på internet också. jag försöker att inte bli personlig mot någon, men det är svårt när saker man skriver ibland uppfattas som påhopp när det inte alls är tänkt så! Jag kan heller inte göra något annat än att skriva vad jag tycker att folk kanske bör ha i åtanke innan dom tar en kull, det finns ju en anledning till att jag själv inte är uppfödare, och det är så extremt mycket som man måste tänka på innan, som annars kan ge förödande konsekvenser. Du verkar syfta väldigt mycket på att "vi som hörs" här inne tycker att man bör kolla upp sin illers bakgrund och det tycker vi, men jag känner även att det är väldigt viktigt att gå ut med information om vad en parning kan kosta. Om någon parar sin hona enbart för att hon är "söt och speciell" (och det finns många såna…) så kanske det slutar med en veterinärsräkning på 5-10 tusen och med riktig otur, utan varken illerhona eller valpar. Om man nu parat sin speciella ögonsten så måste man vara medveten om att hon faktiskt kan dö! Det är flera som fått erfare denna tragedi i år! är lite för trött nu känner jag… Blir mest att jag svamlar..

#41: Om detta är skrivet när du svammlar Jossan, då ser jag fram emot mer svammlande från din sida. ;-)

#41 kan bara instäma vad åsa skriver du får gärna fortsätta att svamla för inte jag kan skriva så utförligt som du men det vet du ju hihi.

Det är ett jätte ansvar att avla o man kan mista så mycket

Men jag tror att dom flesta här inne som känner mig vet vart jag står när det gäller avel och förmodligen så har saken redan diskuterats och behöver då inte tas upp på internet också

Förmodligen är väl precis det rätta ordet, här inne ser man ju bara hur man går på alla som inte är 'kompisar'.

 Om man kollar på valpstatestiken och honor som har dött i år så ser det mer ut som om att vi som hållit på med aveln ett tag fått ta de störtsa smällarna. Vi har förlorat honor och valpar så det bara ryker om det. Så detta har varit en sorgens år i avelssynpnkt. 

Är inte detta en indikation då på att något är fel, trots alla de långa stamtavlorna och de goda råden från andra. Och ännu mer alarmerande är det ju också om det bara är ni etablerade, 'kunniga' uppfödare som råkat ut för detta. Har ni allihopa låtit obducera valpar o honor som dött? Och då fått reda på om det är genetiskt eller inte? Vilket ju bör vara en omöjlighet att få reda på egentligen genom en obduktion, vad jag vet så har det ju inte ens forskats så mycket på iller att man med säkerhet skulle veta vad som är genetiskt eller inte.Men likväl ser ju den där 'statistiken' oroande ut när det gäller er seriösa uppfödare. Man börjar ju undra vad detta beror på, eller hur?

Tack Vesslan! Kunde inte uttryckt det bättre själv..

Nu tycker jag iaf att denna disk är över för min del, alla verkar väl ha fått sagt sitt nu eller…..?

Är det ingen av de "seriösa" uppfödarna eller andra  som kan komma med några svar  till mina funderingar i inlägg #44?

ibland blir det så att man missar vissa trådar då folk skriver mycket på iller.ifokus. De puttas lätt neråt i ledet.

#44: Vilka uppfödare som är seriösa är upp till var och en att bedömma utefter sina egna kriterier. Vissa tycker det är seriöst så länge det finns en lång stamtavla andra tycker det är seriöst så länge det finns ett kontrakt och valparna besiktigas, vaccineras och chipmärks. De uppfödare som de flesta kallar oseriösa har en tendens att inte synas lika väl som de som ses som seriösa. De kanske också haft stora misslyckanden med aveln utan att det blivit kännt.

Många som anses vara seriösa experimenterar gärna med att avla på olika färger och det kan vara en del av svaret. Tyvärr blir det allt svårare att hitta viltfärgade illrar med bra bakgrund så många nöjer sig med riskteckningar eller helt enkelt avlar på dem för att de efterfrågas i stor utsträckning. Tyvärr är det så svårt att hitta friska linjer idag i sverige att man kan vara tvungen att hämta nytt blod från utlandet. Detta har vissa försökt med men då görs ofta misstaget att ta hem illrar med riskteckningar i bakgrunden och av det kommer större skada en nytta då det är dem vi behöver avla bort och inte tillföra.

 Självklart bör det obduceras om valpar eller honor dött och tyvärr finns det ingen tillräcklig forskning idag då det gäller illrar. Men att det inte finns tillräcklig forskning är ingen anledning att avstå från en obduction då det är det enda sättet att få några svar på de frågor som är så viktiga att få svar på.

Men fortfarande är det inte en enda uppfödare som svarar på frågan om de har låtit obducera de valpar och honor som har dött. För enligt de inlägg som jag har läst så är väl du, Falo, inte en uppfödare, eller har jag förstått fel?

Och var inte du starkt emot att experimentera, tyckte jag mig läsa i en annan tråd? Och emot att avla på olika färger? Jag tycker du motsäger dig själv här.  Så det är ok för vissa att experimentera och avla på färger för att vissa färger går lättare att sälja. Då handlar det ju verkligen inte om att förbättra illerstammen som så många gapar om, utan det handlar om pengar.

Och orsaken till att jag använde uttrycket "seriösa" uppfödare var att jag läste en tråd där en del uppfödare här på forumet utropade sig själva till  seriösa uppfödare, och som jag ser det så är det väl omgivningen och köparna som vanligtvis avger det omdömet inte uppfödarna själva.  Annars kunde ju vem som helst bara skrika ut att de är seriösa, oavsett vad de håller på med. Och att göra så låter inte speciellt seriöst, tycker jag i alla fall.

jag känner exempelvis en uppfödare som förlorade både valpar och hona i våras…honan blev obducerad…dödsorsak: Havandeskaps förgiftning, valparna klarade sig inte utan sin mor, så de avled. ingenting med dåliga gener att göra.

#49: Du har rätt jag är ingen uppfödare. Jag tror att du missförstod mitt inlägg. De som de flesta anser vara seriösa uppfödare använder sig av illrar med riskteckningar vilket inte jag anser vara  det minsta seriöst. Jag tycker man enbart ska använda sig av viltfärgade illrar inom aveln, möjligtvis även pastell.

#50: Nä det var verkligen ingenting och klaga på där. Mer än då likförgiftning. Trist när sånt händer. =(

#49: Svar ja. Havandeskapsförgiftning.

Tillägg: Det är väl bäst att skriva ut att det är upp till valpköparna, att avgöra om DOM anser mig seriös eller ej.

#46:
_Är det ingen av de "seriösa" uppfödarna eller andra  som kan komma med några svar  till mina funderingar i inlägg #44?

_Om jag räknas till de seriösa uppfödarna är upp till varje valpköpare att avgöra.
Men isst kan jag svara eftersom inlägget i #4 handlar om vad jag skrev i tidigare inlägg.

_Om man kollar på valpstatestiken och honor som har dött i år så ser det mer ut som om att vi som hållit på med aveln ett tag fått ta de störtsa smällarna. Vi har förlorat honor och valpar så det bara ryker om det. Så detta har varit en sorgens år i avelssynpnkt. 
_Detta var alltså vad jag skrivit tidigare.

_Men likväl ser ju den där 'statistiken' oroande ut när det gäller er seriösa uppfödare. Man börjar ju undra vad detta beror på, eller hur?
_Detta är alltså din fråga eller undran.
Så här kommer mitt svar.
De dödsfall som varit har berott på sjukdommar som inte man kan rå för som uppfödare. Att en hona kan dö om man väljer att använda henne i aveln vet de uppfödare som läst på. Vad som gjort att många honor drabbas av dessa sjukdomar (ej genetiska) detta år, det kan endast gud svara på om han finns. Har hittills inte lyckats få svar av honom angående detta.
Som svar kan jag säga att min hona dog av likförgiftning. Valparna dog i hennes mage och hon dog av det. Detta skedde när valpisarna var små. I vanliga fall skulle hon ha kastat valparna vilket inte skedde. När hon visade att hon var dålig var det för sent för veterinären att göra något. Så dessa dödsfall som varit har inte något med det genetiska att göra och inget som gör att det är dåligt avelsmaterial.
Det handlar bara om ren skär otur.

Jag håller med Åsa: det är upp till valpköparna att bestämma om jag är seriös eller inte.

Jag har hållit på med en liten avel sedan 1999 och dom senaste tre åren har jag/min hona inte lyckats få fram en valpkull. För tre år sedan dog alla valpar vid födslen. Tyvärr obducerade jag inte dessa och det var efter hona som tidigare haft kullar. Min personliga reflektion är att det var stressigt vid tiden vid födslen, därav dödsfallen. Året därefter gick båda mina honor tomma, och då var min äldsta avelshona för gammal i mina ögon och därför kastrerades hon. Min nuvarande avelshona fick förlösas med kejsarsnitt iår. Hon fick två valpar och den ena bet hon ihjäl och den andra försökte vi lägga över till en amma, men den svalt ihjäl. Hade jag varit ute efter att tjäna pengar på min hona, hade jag parat om henne när hon gick i löp igen och gjort ett nytt försök med ännu större risk för hennes liv. Nu får hon vänta till nästa vår då vi gör ett sista försök. Jag vet att jag riskerar min honas liv varje gång jag parar henne men jag försöker alltid göra det ultimata för att allt ska gå bra. Det är inte i alla lägen man lyckas med detta. Vissa saker kan man inte påverka, eller hur?

Jag har haft "turen" med mig så att jag klarat mina honor och jag lider med dessa ägare vars honor dör. Vi gör alla så gott vi kan. I vissa lägen är det moder natur som bestämmer och det kan ingen göra något åt.

Om man ska jämföra, hur många honor går inte åt på en farm? Det måste ju också vara en hel del.

Anette

Först måste jag bara skriva: bra skrivet Vesslan alla dina inlägg  denna tråd!

 Vist är det tråkigt att förlora sin hona pga man parar henne, men som nämnt, som uppfödare är det en risk man är medveten om och får ta.

Att många honor för "de som hållit på ett längre tag med uppfödning" förlorat sina honar+kullar är oroväckande -ja. Kan inte havandeskap vara genetiskt, finns det "bevis" på det?…menar vissa djurraser som avlats hårt på brukar ofta få olika komplikationer endel får problem med förlösningen och kejsarsnitt krävs (vem säger att vi inte nåt dit med illrarna än?). Vist det kan hände men är det inte lite väl "slumpmässigt" att det drabbats en "vän-krets". N som råkat ut för de är era illrar inte under några omständigheter släkt medd varandra (varken honan elelr hanen som användes?)..ja jag vet inte…otur vist, men så otur/samanträffande?!

#54 för erdel har det kanske varit ett sorgset år men jag tvivlar på att alla uppfödare håller med om det. Jag själv är nöjd men de kunde både gått sämre och bättre för mina tjejers del..Sen vet jag andra som är jätte nöjda med sina kullar de fått fram. För mycket valpar har det trots allt varit i år, utan tvekan!

*paus, återkommer*

Jag kan som svar på ditt inlägg konstatera att våra honor inte varit besläktade över huvudtaget.
Så du är nog ute och cyklar.
Att vi som hållit på i flera år haft otur medans ni gröngölingar har haft tur. det vet jag faktiskt inte vad det beror på.
Jag är glad för eran skull och beklagar sorgen för de som det inte gått bra för.

#56 Jag har inte använt nära besläktade hanar till någon av våra honor. Kejsarsnittet berodde på att det var för få valpar och därför kom värkarbetet inte igång. Jag frågade veterinären/arna speciellt om detta, bara för att kunna tala om varför det hände och för att jag ville veta.

Jag säger som Åsa: jag är glad för alla er som det har gått bra för och beklagar sorgen för er andra.

Och det är väl tur att det finns uppfödare det går bra för, både gröngölingar och mer erfarna

#57 det var bara spekulationer, att det gått illa för andra djuraser när en vis linje avlats hårdare med och varför skulle det inte kunne hända illrar? säkerligen kommer det att synas i framtiden på vissa linjer…

Ja man kan varken dra alla "gröngölingar" eller alla "veteraner" över en o samma kamm där, och vad säger att en "veteran" har mer konskap/erfarenhet av en sk "gröngöling"? (låter lite så i inlägg#57). Inget säger att varken eller har det bästa avelsmaterial så…upp till valpköparen och ens egna värderingar…

#56 jag förstår, som sagt jag spekulerade lite då det varit många som haft oturen hos sig i år…

jag är glad varjegång en illerhona klarar att föda fram sina valpar till "full ålder" utan att förlora någon även om denne som föderupp sin iller ej har samma värderingar som jag. Djuren går ju ändå före…o nytt liv är oftast förknippat med glädje…

#60 Nej, man kan inte dra alla över samma kam . Vi gör så gott vi kan både "gröngölingar" och "veteraner"

Jag tycker det är bra att sådant här diskuteras för man får många olika synpunkter och erfarenheter. Själv brukar jag ta det som passar mig och min uppfödning bäst men även lyssna på dom som har andra åsikter. Alltid lär man sig något matnyttigt.

Eftersom vi uppfödare och avelsintresserade inte kan träffas så ofta tycker jag att det är bra med dessa olika forum.

Och som du så sant skriver: djurens väl och ve går alltid först

I inlägg #26 säger Åsa: Jag tror själv att det är de som ser sig själv och illervärlden uppdelade i "gäng" som du säger, jag tror att de är de som är grunden till problemet. Då dessa ofta har svårt att ta att andra kan ha åsikter om saker även om de inte varit uppfödare eller inte har varit iller ägare i 30 år.

Och nu helt plötsligt är det en uppdelning på "gröngölingar " och "veteraner", är inte detta att motsäga sig själv?Och är det lite självhävdelse att vara "veteran" och  nervärderande att sen kalla andra för "gröngölingar". Som cannaydia säger: vad säger att en "veteran" har mer konskap/erfarenhet av en sk "gröngöling"?

Och det jag läst i tråd efter tråd och inlägg efter inlägg är att det finns inget sånt som ren skär otur, och jag  håller med, det finns alltid en orsak. Visst, havandeskapsförgiftning är nog inte genetiskt, men varför dog valparna? Kan inte orsaken till att valparna dog innan de föddes, vara genetiskt? Och ska man inte undersöka detta, för säkerhets skull?Märkligt att alla andras "otur" ska undersökas, men inte "veteranernas".

Rent definitions mässigt så om man är veteran så har ,man varit med ett tag. Är man gröngöling så har man inte hållt på så länge. Och nu menar jag vad dessa två ord har för innebörd rent allmänt, inte just i iller världen. Man kan vara veteran utan att vara "bra", bara man har hållt på i flera år. En gröngölning kan ha örn koll, och vara toppen på alla sätt, men har ändå inte hållt på mer än ett litet tag. (jämför klass indelning på utställning: Veteran klass: över 5 år…de placeras inte i klassen för att de varit på fler utställningar, utan helt enkelt för att de är äldre än de andra.

Nu är jag väldigt nyfiken här, men hur vet du att alla de valpar / honor som avlidit inte blivit obducerade etc? Vet många uppfödare som obduscerat både honor och valpar.

ang #26 så har jag fått höra (har den känslan själv också) att illervärlden (likt alla andra djurvärldar) är uppdelat i olika gäng. ja tyvärr är det så. Några anser sig bättre än andra o somliga är experter på just iller mm. Inte bara jag har reagerat på gruperingarna, utan även utomstående som ej hör till illervärlden bara läser lite för intressets skull på olika forum samt ny introducerade illerägare & nya uppfödare hajar till på den otrevligheten man bemöter för att man är ny och kanske inte har all kunskap som en annan har. Man stjälper lite väl ofta innan man hjälper. Tyvärr, endel väljer att strunta i forum där man bara blir påhoppad för att man e ny och förser sig med en pålitlig kontaktperson istället…tyvärr är detta ren fakta då jag själv stöt på det inte bara en gång så nog är illervärlden gruperad! lite tråkigt att det blivit så men en anledning blir ju att andra delar in en i grupper likt "veteran" o "gröngöling"…när blir man sk "veteran" då? hur många valpkullar eller hur många år måste man ha ägnat sig åt just illeruppfödning?

Personligen har jag ju bara varit illeruppfödare i 2år (läs 2kullar), erfarenhetsmässigt har det hänt endel, då jag inte bara lär av mina egna kullar utan tar även del av de uppfödare jag har som mentorer samt de uppfödare jag själv (trots den korta tiden som illeruppfödare) jag hjälpt igenom en o annan valpkull…Antar att jag indelas i kategorin "gröngölingar"(?!?) men vem är den som dömmer mej till det, kan jag inte ha erfarenhet som en som hållit på i 10år, vist uppfostran osv kan man klara av o lära sig så de blir perfekt efter 1:a valpkullen, men vad hände med den rena kunskapen? Den som inte går att få av erfarenheter? kan inte en "gröngöling" ha den?..eler e jag ute o cyklar igen…i ovädret..

#62 Ja att hela valpkullar dör utan orsak kan vist vara genetiskt. Det kan bero på både hona o hane, el antingen eller…inget synligt men invärtes?!…Havandeskapförgiftning är inte ärftligt men kan det inte bero på en sk inavelsdefekt?

#63: Tack för den förklaringen på ordvalet. Exakt så menade jag. Inget negativt om någon av grupperna bara ett ordval av de som fött upp länge och de som var nya.
De nya jag menade var de som tagit sin första kull i år. Jag anser att man är ny då. Fel kanske enligt många. Men så definerar jag det.

Självklart kan inavel ligga bakom många sjukdomar. I de fall jag vet av har ingen som helst inavelsstatus funnits. Och de dödsfall jag vet om har obducerats. Ja, inte Kiara dock ska jag meddela. Då vi redan visste vad hon led av.

Nej, nu blir jag snart arg……….det var inte min mening att vara nedlåtande på något sätt. Jag ville bara "markera" att vissa är nya och vissa är gamla i gamet. Hade inga som helst värderingar i det.

Jag får själv många förfrågningar angående avel och jag berättar då för dom hur jag upplever det att ha avel. Vissa blir avskräckta och vissa "sätter" igång. Själv är jag mentor för en uppfödare och har ett bra utbyte med den + att jag tar hjälp själv av en mentor. Jag försöker hjälpa till så gott jag kan.

Jag hoppas att alla vågar fortsätta fråga och ifrågasätta. Är man ödmjuk så lär man sig något nytt hela tiden.

Jag tycker också att det tråkigt med denna gruppering som finns inom illervärlden och är det någon som har ett dunderrecept på hur vi ska bryta den så är det jättevälkommet.

Just nu känns det som vissa frågor skulle en veterinär svara på då det blir alldeles för mycket spekulationer.

Jag hoppas verkligen ingen tror att jag är en självutnämd expert för jag är ingen expert. Däremot är jag enormt intresserad av illrar och har lärt mig en hel del under årens gång. Däremot försöker jag att ta till mig nya funderingar som "gröngölingarna" kommit med. Har man ett öppet sinne så lär man sig alltid något nytt. Jag försöker också dela med mig av min kunskap till dom som frågar mig.

Anette

Allt detta prat om en "elit" som stöter ut nya känns lite högstadieaktigt. Jag är väldigt ny här på iller.ifokus men tycker inte att jag har blivit påhoppad/utstött av "eliten" utan tycker att de har gjort allt för att hjälpa mig med de frågor jag haft. Det är kanske inte så konstigt att det finns en grupp med människor som andra ser som ett gäng eftersom de varit med länge och har ungefär samma åsikter när det kommer till ämnen som dessa. Att vissa väljer att gruppera dem är deras problem.

Illernettan jag har receptet, men tyvärr måste ju alla vara med på det och som det är nu så är det många som inte är vuxna nog utan verkar nästan bara fara omkring och bråka för att det är roligt eller något. Hela illervärlden är så sjuk och det finns så många som verkligen sätter sig före illrarna trots att dom nekar till det.

Det här är något som jag skulle kunna diskutera i timmar, men jag väljer att vara kort idag.

#68 tro mig det är inte bara illevärlden som är sjuk, har stött på detta i flera djurgrupper tex hund…

synd att det blir så men endel bor ju närmre och umgås privat o då blir det lätt gäng hit o dit o lite uppdelat, ibland behöver inte ens de med samma åsikter tillhöra samma gäng…oja grupperingar går nog aldrig att undvika, tyvärr…o nu börjar jag fundera på hur tusan vi kom till gruperingar ifrån en tråd där Itzy vill se om intresse för hennes hane till avel finns…så de kan bli när många tjejer (för vist är det mest tjejer som har iller och syns) sitter på ett o samma ställe o diskuterar…

#69 Jag vet nog det. Jag har hund själv. Men vi behöver ju inte bry oss om dom. Kan inte vi bygga upp en bra värld för det?
Dessutom så väljer jag att diskutera den här saken i den nystartade tråden Illervärlden då den här tråden handlar om något helt annat.

sorry -eM- hade missat den tråden, läser inte allt här inne utan mer de områden som intresserar mig…och ibland är överskrifterna lite förvirrande ;-)

Itzy : Var bor du..?

Jag har en albinohona på ett år nu som jag nu snart skulle vilja avla… Bild å henne -->

Jag för min del tycker bara att det är helt underbart att det finns folk som är villiga att hålla sin hane okastrerad! Om han är lämplig för avel eller inte låter jag vara upp till honans ägare. Det är trots att honans ägare som är uppfödaren och som har ansvaret för kullen, och jag tycker då att det är upp till den personen att avgöra om denne vill använda den eller den hanen. Utan honan kan ju hanens ägare inte använda hanen = inga valpar.

Jag tycker inte att man kan kräva att fertila hanars ägare ska vara lika pålästa som uppfödare. (Observera att jag pratar rent generellt här och inte direkt om Itzy.)

Så för min del så får man gärna basunera ut att man har en fertil hane, oavsett hans bakgrund!

Alla uppfödare är oliktänkande och tänker annorlunda i valet av avelsmaterial. En hane som en uppfödare använder till en kull kanske stenhårt ratas utav en annan. Precis så som det är med honor. Det finns många hanar som jag har ratat men som andra har använt, och andra har ratat de hanar jag har använt. Detta har ju fördelen att avelsbasen breddas, men givetvis har det nackdelar också. Men även nackdelarna ses ju olika från person till person.

Itzy: Hur gamla var valparna när de dog?

Och åter igen: Utan en obduktion tycker jag inte att man kan säga att illern dog av det eller det. Det kan ha funnits även andra fel inuti illern som direkt eller indirekt orsakade dödsfallet/tillståndet. Ett exempel är alla dessa illrar som dött av "ålderdom" enligt ägaren men som inte obducerats. Jag skulle aldrig våga påstå att min iller dött av ålderdom om denne inte obducerats och inga andra fel är vanliga åldersrelaterade har påvisats.

Och ja, det finns många "gröngölingar" som på väldigt kort tid lär sig lika mycket som en "veteran". Ibland är det rätt skrämmande hur lite "veteraner" faktiskt vet. Vissa är inte bättre än de som tar kull för första gången.

nja, jag tycker nog faktiskt att den som äger sin fertila hane i stort sett har lika stort ansvar att avgöra om den är duglig till avel eller inte som den som äger honan. Det finns många "uppfödare" som bara vill ta en kull på sin hona innan den kastreras och använder sig av vad som smidigast finns tillgängligt. har då ingen kollat upp bakgrunden på hanen så blir det kanske inte gjort över huvud taget utan den används för att det är smidigt… men jag vet att det är svårt att hitta okastrerade hanar och det är en hård nöt att knäcka!

en tanke kan ju vara att höja avgiften som brukar betalas till den som lånar ut hanen. Det skulle ge något höjda valppriser men det tycker jag det kan vara värt då det gäller att få fram bra avelsmaterial. Många vet nog inte heller att de kan få pengar för att låna ut sin hane om den är bra avelsmaterial och okastrerad.