Med hund och katt kan det mycket väl funka. Hur bra det går beror ju helt på de olika individerna och vad det är vana vid. Det är dock bäst att ha möjlighet att skilja av de olika djuren - när man inte är hemma t.ex. Något av djuret kan ju knäppa till och skada/ha ihjäl den andra.

Här hemma har vi en iller och tre katter, och det funkar bra. Aldrig varit mer bråk än att illern fått sig en klapp från katterna några gånger och ett par varnande lufthugg från illern när katterna var för på i början. Annars är det mer nyfikenhet/iaktaglse på håll som gäller.

Att däremot, som din väninna gjorde, låta råttor gå fritt med rovdjur tycker jag är ett förargligt och oansvarsfullt djurhållande.

har aldrig hört om illrar som bitit ihjäl hundar eller katter… då får det nog vara en mycket liten hund/valp… däremot är det vanligare med hundar som har ihjäl illrar.

välja mella råttor och iller är ungefär som att välja mellan att vara nytkterist eller alkoholist…. med andra ord: lååångt ifrån varandra.

#1 men det känns ju ändå rätt bra o veta, min tanke är ju att ha en bur som man kan låsa in iller/råttor i iom att just dessa små busar oftast är de som gör mest "skada" på ordningen i hemmet ^^

Hunden får ju ibland en tillklappning av katten, hunden har fått för sig att man visar sin uppskattning för katten genom att gå och slicka honom i rumpan. Efter en stund så tröttnar katten^^

Den där väninnan hade inte alla hönsen hemma, tyvärr. Men djuren var iaf väl omhändertagna.

ännu en sak.. .iller är INTE ett burdjur. ska den nödvändigtvis vara i bur så ka buren enligt lag vara 5 kvm

#2 det kanske är litet råttan i pizzan-story av det hela. nån sorts urban legend. Sen vet jag att de inte är burdjur, nu när du nämner det, däremot så fungerar ju ett rum på mer än 5 kvadrat lika bra som en bur

Någon som har en kull på gång? gärna i västra götaland.

Jag finns i trollhättan, men kan ta mig till göteborg och trestadsområdet. Samt har en väninna i borås som kan hjälpa till o transportera.

Som synes på detta foto, så går det hur bra som helst med katt och iller. Katten är min Ebba och illervalpen är min Laban som på fotot bara är ca 9-10 veckor gammal. Ebba är nästan 1 år där.

#7 känns bra att se! Att man kan kombinera de bägge djurslagen.

Min pappas katt (inne och utekatt) är "snäll" med illrarna, men de ska bita honom direkt de får chansen, så han får hålla sig undan konstant när illrarna är på besök. Det går helt enkelt inte, och ändå har alla tre illrar jag haft träffat katten från allra första början. Vet inte hur många nyp han fått av en smygande iller..

Har bara erfarenhet med katt och iller och inte hund. Har nio illrar och fyra katter. Alla går tillsammans förutom en iller som jagar katterna direkt han får en chans. Alla de andra funkar hur bra som helst.

Vad glad jag blir när folk säger att det fungerar bra med katter o illrar! Visst tjuvnyp får man ju räkna med också.

Hunden han är som sagt så piskad av katten att han flyttar sig från sin matskål om katten kommer. Hundstackarn är uppvuxen i flock om 14 katter varav 1-2 yberdominanta katthonor så han har fått pisk som valp och unghund. Så katter har han oerhörd respekt för och jag tror att om vi gör klart för honom från början att iller är en familjemedlem så ska inte det vara några problem. Han acceptera ju katten första timmen som de träffades.

alla mina tre illrar är vana/uppväxta med katter. och mina två äldre har alltid fått träffa hundar, och det funkar toppen. så länge hunden håller sje på en lagom nivå mot illern, så borde det absolut inte vara någar som hellst probelm att ha dem ihop. för några dagar sen hade vi fullt bus här hemam med två illrar, en chihuahua valp och en papillon. helt underbart att se hur dom lekte jaga genom hela lägenheten, och sprang efter varandra i ett fint led. haha

Min mamma hade iller och hund tillsammans någon gång på 70 talet, och det funkade hur bra som helst. Mina illrar är dock ganska skeptiska till mina föräldras hund, men han är väldigt snäll mot dom och leker gärna. Tequila brukar dock lämna märken på hans testiklar….

Mina illrar ignorerar oftast katter tills dom kommer för nära, då börjar dom jaga kattstackarna, vilket skrämmer vättet ur dom. Illrarna funkar inte alls med min sambos familjs katter. Jag har aldrig sett katter så rädda i hela mitt liv. Dom försöker bokstavligt talat klösa sig upp på väggen eller genom den.

När min familj skaffade första illern (jag var 7 år) så hade vi både hund (en basset-stövare) och katter. Hunden o illern blev bästa vänner.. busade o sov tillsammans :) Katterna gick det också bra med. I dagsläget har min mamma katt och när jag är o hälsar på med grabbarna så går det bra sålänge katten känner att dom inte är för påträngande, då säger hon ifrån och det accepterar illrarna.

Jag kan nog inte beskriva hur glad jag blir över alla dessa positva erfarenheter!

Jag står ju i valet o kvalet mellan råtta och iller. Och nu lutar det mer o mer åt iller :)

Du har väldigt två olika djursorter att välja mellan där. Det är lika stor skillnad som att välja mellan hund och hamster. De olika djurslagen kräver två helt olika saker av sin matte.

#16 det är ju det. det finns vissa likheter men stoooora skillnader med.

Jag gillar aktiviteten hos illrar men också det att en del är sånna gottepåsar som älskar att kela. Jag vill gärna bli störd när jag sitter vid datorn, jag tycker om att få le o skratta åt tokigheter som djuren gör.

katten är relativt osocial, och hunden är husses hund.

Men jag funderar på en flicka, det är på tok för många pojkar i den här familjen, hästen är vallack, katten är en han, hunden är en han och så är det fästmannen och lilla jag då…

Är det någon skillnad på att ha en hona eller hane som första päls?

Just det här med att de är så olika, jag känner att jag har redan haft råttor, jag kan det där nu… (även om man aldrig blir fullärd) en råtta är inte lika självgående som en iller, samt en iller har mer hyss för sig rent generellt iaf vad jag hittat här på sajten och sett på era bilder.

Jag vill gärna ha det här självgående, samt att en iller har litet mer att säga ifrån med än vad en råtta har OM nu katten skulle bli sugen och jaktinstinkten slår till. Råttan är ju en växtätare mer eller mindre även om den är allätare, den är ett djur som jagas, en iller är en jägare. Tror det är bättre med samma djurtyp i hemmet, att alla är jägare för då har de vissa förutsättningar som är desamma oavsett storlek och ras.

De illrar jag träffat har också vart smartare än råttorna jag träffat, och smarthet hos djur är något jag värderar högt. smarthet och förmågan till att utveckla egna personligheter.

hanarna sover oftas mer än honor, så det är ju mer fart i dom. sen är ju honorna mindre. jag började med en liten tjej på drygt ett år, och det var nog det bästa valet. (anser jag) men sen kan man ju diskutera om hon är kelig elle rinte. hon är mest busig, springer runt, sk ain i alla skåp m.m. det är inte ofta hon vill kela. hanen jag har däremot sover nästan jämt. och har absolut inget emot att ligga och mysa i mitt knä. men det är oliak beroendes på individ. ingen iller är likadan.

#18 kan man inte få dem med en stämpel i rumpan som säger 100% gosig? så man vet det från början ^^

sen att de är individer är ju helt klart. Det är ju så med alla djur, att alla är ju inte stöpta i samma form.

men en trött pojke lät ju inte helt fel heller… vad krångligt allt ska vara då. det är litet som när jag inte skulle köpa min häst… jag åkte med en väninna som skulle titta på en häst åt sig hos en hästhandlare. jag skulle inte ha en vit en, inte en vallack, speciellt inte en 1-åring… vad händer? jo, tre dagar senare är jag ägare till en vit ettårig vallack. och jag skulle inte ens ha häst igen…

Blir väl så att om man åker o tittar på en kull o bestämt sig för att man ska ha en grönrandig päls som är androgyn så hittar man en viltfärgad oansenlig en som man blir störtförälskad i…

haha. jag tror att om man är ute efter en kelig så är nog en hane det bästa valet iom att man aldrig vet i förväg hur dom riktigt är. om man inte tar en omplacering det vill säga, då kan ju tidigare ägare skvallra lite :P

men störst chans är nog att hitta en kelig hane och en aktiv hona. :P fast jag har iofs hittat keliga honor oxå.

#20 så man är kanske dömd till att vara ensam kvinna bland allt mannsfolk då!

Jag har 6 hanar och 3 honor. Mina hanar, är stora, tunga och gosiga med undantag av en som är pigg, sprallig, busig och kör i 190 dygnet runt. Av mina honor är två jättegosiga och en kan inte sitta still en sekund. Så rent generellt kanske hanar är gosigare men det är väldigt individuellt.

#22 exakt så jag vilel få det förklarat, men du skrev det mycket bättre och hade fler ludna där hemma att jämför mellan :P

#22 stora o tunga låter bra ^^ alla husdjuren här är rejäla men inte feta. men de pojkar jag träffat har vart fullt ös medvetslös i kanske 20-30 minuter sen tvärsomnar de mitt i alltihopa. Sen sover de o gottar sig hurlänge som helst.

det låter som min Dealen. ;) han busar för fullt en liten stund, sen tvär slocknar han, i sin säng eller på golvet, beroendes på vad som är lättast. :P

Det är ju lite olika det där med hur stora hanarna blir. Mina ligger mellan 2-2.5 kg. Vilket ju är mysigt såklart, men blir lite tungt när man ska bort nånstans. Sen finns det ju hanar som ligger under 1.5 kg också.

#26 pratar du om mina killar nu=p Sommarvikt ligger mina killar på 900 g till 1,2 kg

tror Dealen ligger på nästan 3kg… oavsett om det är sommar eller vinter…. han är fet!

Fast det mesta är tyngre än en råtta på 0,5 kg som min största hane låg på…

#28 visste inte att illrar ska ha levande tuggleksaker i form av minivovvar ^^ *fniss* underbar bild!

haha. barf maten var slut, så jag tod det som fanns hemma

#30 haha! härligt värre!

Berit, min tjej, hon älskade alla djur och alla djur älskade henne inga problem, killgänget gick bra ihop med katter och hundar med men gillade att retas lite!
I en månad så var vi kattvakter åt 2 katter som hade haft ett väldigt dåligt liv tills de kom till dem som var på semester, de var det skyggaste jag träffat dom visade sej inte på dagarna på hela tiden vad vi än försökte med *ett himla fjäsk* men på nätterna lekte dom rövare med illrarna, jätteroligt att tjuvkika på!
Däremot så hatade 3 av pappas katter mina illrar men det berodde på katterna.

Berit var full rulle sen sova några timmar sen full rulle hela tiden men när vi la oss på kvällarna så skulle hon alltid sova på pojkvännensmage under täcket o sen väckte hon en genom att först slicka en i näsan, öronen och ögonen sedan förflytta sej ner till fötterna och fortsätta där och när vi inte vaknade av det så naffsade hon på fötterna sen hårdare och hårdare tills man vaknade och då ville hon så klart busa igen!
Killarna var lite olika, Timon var en kelgris och var en jäkel på att busa med men sov och mös mer:P
Mio var alltid pigg och poppade nästan alltid när han var vaken ville han gärna vara med och se vad som hände men om han fick ligga i luvan eller i en magficka så sov han gärna.
Zebben han var en riktig ADHD iller 120 km/h dygnet runt, tveksam om han någonsin sov haha, skulle se allt hoppade på en, klättrade på en, drog i en och aldrig bara ligga still o mysa.

Så tror att det är mer individuellt än har med en könsroll att göra haha!

Det beror kanske på i vilken ålder de introduceras för varandra också, lika mycket som individen. Två utav mina hanar (Oliver och Zeke) introducerades för katt för ett år sedan, det fungerade inte alls, men Nike som då var valp hittade sin bästa vän i katten Rut :)

Hundar har aldrig fungerat här hemma. Hunden blev stressad över illern som naffsade i tassarna och det hela slutade med att vi fick låsa in illrarna medan hunden var på besök.

#32 haha! det låter nästan som vår katt! Han ska sova PÅ husses fötter. Om husse rör på sig på natten får han en uppsättning kattklor eller tänder i fötterna litete som "ligg still för fasiken!"

Och det där med illrarnas förmåga till kärleksnaffs, tycker det är rätt charmigt sålänge de inte tar för hårt. En iller jag träffa hon accepterade en genom att bita en i hälsenan. inte superhårt men ett naffs, efter det gjorde hon aldrig om det igen.

#33 stackars hund. Jag hade ju tänkt mig en illervalp i första hand så att illern vänjer sig vid resten av familjen och resten av familjen har lättare att acceptera en valp än vad jag tror de skulle acceptera en vuxen iller.

Jag köpte ju min häst som ettåring för att jag ville vara med från början, katten är min egna "uppfödning" (mamma katt löste det själv med grannens skogis när hon smet ut en dag) men hunden är vuxen när han kom in i mitt liv men sambon hade honom sedan han vart valp. Så alla våra djur har vi haft från början.

tycker det är väldigt skönt för då vet man vad de "råkat" ut för som bebisar.

Har haft råttisar i över 20 år. Katterna är 11, 11 resp 9 år gamla och har varit med om det mesta i djurväg. I november fyttade Irma in till oss och det har varit i princip problemfritt. Bara lite kax vid matskålarna. Det är dock betydligt lättare att introducera en nykomling som kan säga till på skarpen ( med tänder, röst eller klor..)än en väldigt känslig råtta. En annan fördel är att illrar sover betydligt fler timmar per dygn än råttor. Råttor skaffar sig egna dygnsrytmer och kan lätt känna sig ensamma om du inte är där när dom är uppe, medans illrar ganska ofta anpassar sig efter dina tider. ( Har bara haft en iller tidigare dock…).

Illrar är för övrigt bättre på att visa om dom mår dåligt eller på vilket humör dom är. Råttor har inte alls samma mimik, eller röst för den delen..

I say Ferret! …fast välj en bebis hellre än en omplacering, för enkelhetens skull alltså…

Lycka till!

#35 tack för att du delar med av dina erfarenheter! Och jag kan hålla med dig, visst kan råttan pipa, men en iller har ju ett väldigt mycket större röstregister och ofta har det rätt så gott om självförtroende.

Men en valp känns ju som det bästa valet, för då lär jag mig från början. just nu lutar det åt en illerpojke, och sambon han säger att det inte spelar så stor roll om könet. han var mest orolig att de precis som råttor håller igång mer eller mindre hela dygnet, men har ju hunnit läsa en hel del och det verkar ju som om de rättar sina dygn en hel del efter människan och inte som råttan och som du säger att de har egna dygnsrytmer.

#0 Såg att du var från Vänersborg vad trevligt själv bor jag i Uddevalla.

Jag själv har ingen erfarenhet av iller med andra djur med i Vänersborg finns en tjej som heter Tessa hon har 2 illrar ihop med 3 hundar :) Hon heter tessa här inne på iFokus men jag vet inte hur ofta hon är online, annars har hon säkert massa bra tips och tricks :)

#37 bor tessa i Vänersborg?har hon två hästar så vet jag vem det är, träffat henne några gånger på tävling på ridklubben i vbg men inte sedan dess. finns en annan tjej i vbg också som har iller som jag var o hälsa på förra gången jag var illersugen. Men min dåvarande sambo gillade inte alls idén med iller så det blev ingen den gången.

Men min fästman (inte samma sambo) har inget emot de små pälsarna. :)

#37 Stämmer att hon även har hästar :)

Stämmer att det finns en tjej till i Vänersborg, kanske var det Emelie du hälsade på? Brukar träffa henne titt som tätt när hon beställer foder från mig :)