De flesta illrar kommer i trotsåldern precis som människor. Det brukar gå över efter några veckor.

sådant beteende går över. Se det som en trottsålder, en obstinat tonåring som glömt allt du lärt henne. Jag vet inte hur många grr man nämnt det här inne på forumet om illrar valpstadier.

jo det har jag också läst, men det har gått ett par veckor nu och jag har hela tiden intalat mig det. Några tips på vad jag kan göra förutom att göra av med henne? Sonens säkerhet går ju faktist först, om ni förstår vad jag menar?

Skalla tillägas att det bara är mot Milo (sonen) som hon är sådan!

Din 1.5 åriga son kan inte säga ifrån.
Har du tidigare illervana?

Har ju Cereza sedan juni, tog hand om asti i augusti. Har aldrig varit några problem med milo och cereza

Hade inte du en hane mitt i alltsamman också?

Jo, men han tog jag bara hand om som akut, tills ett bättre hem dök upp:)

Några veckor är inget i detta sammanhang ;) Det kan ta lång tid om man har otur. Givetvis förstår jag att ditt barn går före när det kommer till säkerheten. Men med konsekvens och tålamod kommer man igenom det.

Aight

Då vi här pratar om ett rätt litet barn så tror jag faktiskt att trådskaparen är förälder och illerägare nog att bestämma när det är nog. Vore synd om barnet blir rädd för alla illrar för att det inte fungerar med just denna iller.

Mvh Åsa Faxlin sajtvärd

Absolut!

Ja, självklart. Det jag skrev var lite allmänt, det fins ju andra som kollar här med, och tänkte bara förtydliga att tråtsåldern går över. Ber om ursäkt om jag var otydlig i det.

Johan: Har du sökt akuthem? Eller löser ni det fram tills att köpare finnes? Tänkte på att det om man har otur kan ta ett tag att hitta ett nytt hem. Uppfödaren kanske är intresserad av att hjälpa till, om du inte redan hunnit tänka på den saken försås =)

Tack för att alla bryr sig, problemet är att Milo blivit skräckslagen för Asti efter hennes "attacker" Detta har även lett till att han inte ens vågar titta på Cereza som är världens snällaste iller…:(

Jag säker någon som kan ta hand om henne och inte har för avsikt att skicka henne vidare.

Jag tog ju akut emot henne hos hennes förra ägare tillsamans med Whisky.

Inte funderat på att ge henne till någon på foder som kan fostra henne lite?

Jag har samma problem med mina illrar. Milly är en sovande godis gris. Men även hon känner på sig när min kompis är här som är livrädd för henne. Hon utnyttjar det en hel del.

Min pojkvän blev intresserad, han mejlar dig inom kort…

Han är välkommen att maila

Jag är också intresserad av att ta henne, men kan tyvärr inte innan den 20/12. Ska in på en massa provtagningar nu här dom första 2-3 veckorna i december, så hittar du ingen innan dess, så tar jag gärna henne. Jag bor i Helsingborg, så det är inte så långt bort från dig. Har 7 illrar så hon får bra med kompisar att leka med. Den yngste är dryga 6 månader och dom 2 äldste är dryga 5 år gammla. Så hör av dig hur det går med henne, saknar en albino tik då min Lina gick bort i juli nästan 7 år gammal.

Puttar upp inlägget

Han har mejlat!

Skulle han, eller om du inte hittar någon annan, så håll mig i minnet. Jag tar henne på studds runt den 20 december om det skulle bli så.

Nu har det äntligen löst sig för oss och Asti, hon har fått komma till samma person som tog hand om min whisky för någon månad sedan, hon kommer få det toppen där!

Vad kul att höra att det löste sig bra! =)

Grattis till lyckliga Asti :)

Tack så mycket, det känns jättbra!:)

Första gången jag tycker en albino vart intressant för min egna del.. Kul att hon hittade nytt hem så snabbt :)

Skönt att det löste sig så bra för Asti.

#26 Hur kommer det sig?:)

Men titta på henne, hon är ju dockesöt :)

#28 Ingen aning ansett att albinos av alla arter vart lite små wierd men sen såg jag bilden på din albino hona och då blev jag intresserad.. tror det var för jag var livrädd för albino kaniner när jag var liten som gör att jag vart skeptiskt mot dom ^^

Du är välkommen hem till mig och låta dig förföras av farbror Bosses gubb-charm ;)

#31 ^^ trevligt :) 

Såg föresten en fd klasskompis komma med en albino iller hona på axeln, mallig som fan över att vi tittade på hans iller som att "en sån här har ni aldrig sätt som husdjur förut, haha" skratta rätt gott åt hans beteende men måste få tag på grabben ganska snart för hängigare iller har jag inte sett :( Hon var inte ens intresserad av att se sig omrking när dom var vid affären och det kom en massa folk gåendes, våra får spunk och ska kolla på allt och inget.. hon var totalt ointresserad och när han släppte henne när hon hängde på axeln gled hon ned.. såg så ynkligt ut, vill iallafall fråga hur hon egentligen mår :(