fy vad jobbigt för er Anette! Hoppas verkligen det finns någon kunnig illermänniska här som kan hjälpa er med erat problem! Lurvas är ju min favorit i eran skara, hur kan man träffa honom utan att bli förälskad liksom!? Pussa honom från mig och jag hoppas verkligen ni får ha kvar en livsglad Lurvas ett bra tag till!

 Finns det ingen annan medecin än Prednisolon du kan få testa?

Tycker det låter jättejobbigt, mina tankar är hos er

Jag har ju två stycken som äter samma medicin, en halv tablett var varje dag. Bilbo har ätit sen januari o albin sen juni, aptiten är mkt god fortfarande, är det så att det är medicinen som orsakar aptitlösheten då och inte att sjukdomen framskridit? mina har inte haft ngra biverkningar förutom att albin blvit lite tunnare i pälsen. och om du minskar medicineringen finns det inte risk för att glukosvärdet blir för högt då? för det vanliga är ju att man höjer dosen när dom blir sämre.

Men jag känner det så att när albin inte vill äta längre så finns det inte så mkt kvar o göra. jag fasar att han ska bli värre varje dag men än så länge är han pigg. Tyvärr måste man ju ta beslutet ngn dag och jag tror man kommer känna på sig när det är dags.

eller är det för lågt glukosvärde dom får, nu blir jag lite snurrig. iaf, när mina får försämrat värde (jag tar blodprov var 3:e månad) så ska jag höja dosen.

#1 Livsglädje har han fortfarande. Det händer att han får ett frispel och busar runt med dom andra. Det är ganska kul, för dom andra tar hänsyn till att han inte riktigt hänger med i springet utan det är mer att dom brottas och tumlar runt.

#2 Har läst min illerbibel, Illervademecum, det finns en medicin som heter Diazoxid men biverkningar där verkar vara illamående och kräkningar. Så den verkar inte vara så bra. Finns det någon här som har använt den till sin iller?

 Jag vet ju att han lever på lånad tid, men det känns som om det är för tidigt. Jag har inte hunnit med. GAAAAHHH, inte nu……

#3 Man ser ju i hans ögon att glädjen finns fortfarande kvar. Och jag vet ju att sjukdomen inte går att bota. Men jag skulle så gärna vilja se honom äta. Det känns som om jag kanske har missat något därför tänkte jag att det kanske finns någon själ som kan se det inte jag ser.

Jag vet ju att jag har dom bara till låns och att jag måste släppa taget, men just nu känns det enormt fel, det är inte dags, det är för tidigt……..

Hur länge har han matvägrat?
Du kanske inte har något annat val än att prova den andra medicinen. Den han har nu verkar ju inte fungera. Det kan ju vara så att just han INTE får biverkningarna.
Att besluta när det är dags att låta sin älskling somna in är inte lätt. Det kan bara du säga. Det är du som ser när blicken slocknar eller när den ber om ett slut.

När min Nala var sjuk såg jag skillnad på 1 dag. Ena dagen hade hon kämparglöd. Dagen efter så var hennes blick så slut. Jag tror att man känner i hjärtat när rätt tidpunkt är inne.

Jag önskar er allt gott och att det här vänder snart och sötisen Lurventufs blir piggare.

#7 Under hela sjukdomsperioden har han varit lite skral med att äta. Det kan röra sig om en vecka 14 dagar som det har varit väldigt lite med mat för honom. Han har ju inget fett att ta av längre så nu känns det som om han lever av luft. Jag har även försökt mata honom men inte ens det fungerar längre.

Jag vill inte, inte än…..

Samtidigt känns det fel att utsätta honom för en ny medicin samtidigt som jag vill att han ska få leva en stund till……FAAN! (ursäkta språket)

Har du provat att ge hills a/d ?
Jag blandade lite hills med lite matolja och lite dextropur. Detta värmde jag i några sekunder i mikron och matade sedan med spruta. Det gav faktiskt lite förändringar i matlusten hos Nala. Det söta ger ju lite mer aptit. Det kan vara värt ett försök.

Hills a/d (om du inte vet) finns att köpa hos veterinären.

#9 Jag gav honom på en tallrik så han fick smaka men det var ingen höjdare. Är det så bra att ge dom Dextopur?

Det blir lite godare om man värmer det. Dextropur kanske inte är så bra vid insulinom.. tänkte inte på det.

#11 Ska försöka mixa hans kvällsmat ikväll och försöka "spruta" i honom. Tack för hjälpen, Nettan

Usch vad hemskt. Har han blivit sämre sedan jag såg honom?

#13 Jag vet inte riktigt, man blir ju så hemmablind. Han är enormt mager, sover mycket. Men imorse så busade han och morsan, Wanda, ganska rejält. Han verkar inte vilja ge upp än Han har fortfarande glimten i ögat. Igår när han kom in så bet han mig försiktigt i strumpan och pockade på uppmärksamhet

Inatt har han ätit riktigt bra jämfört med andra nätter. Så nu håller jag tummarna att neddragningen av medicinen hjälper.

Har börjat mosa frukosten/kvällsmaten och han verkar tycka mer om det. Häller laktosfri grädde på det sista moset. Allt för att lura honom att äta

#14: Hur man än vrider och vänder det så känner jag dig. jag vet att du tar rätt beslut. Du kommer märka på honom när det är dags. Det är jag fast övertygad om.