hehe ja det är lika bra att man kollar upp vid såna här händelser. Man vill ju inte kidnappa nån annans katt men ändå inte låta den svälta ifall det är fallet att katten är hemlös.

Precis… i värsta fall är det en övergiven sommarkatt. Man har ju hört om såna…

Jag som normalt inte ens är kattmänniska måste säga att jag fallit pladask för denna trevliga katt. även min man som är ännu värre hundmänniska och knappt alls gillar katter blir riktigt till sig när han ser katten… hehehe. Ska ta grannrundan, och vill ingen kännas vid den kanske man ska kolla vad den kan tyckas tänka om illrar (eller vad illrarna kan tänkas tycka om den).

Ja precis och då får man bara dåligt samvete om man inte matar den.

hehe jasså men det är ju super ifall h*n skulle va hemlös, då slipper du krukset att övertala mannen din;) uppdatera gärna hur det går=)

hahaha… will do! ;)

Förresten är det ju inte vi som valt katten utan katten som valt oss, den orsaken borde ju duga åt min man… hahaha…

#5 Haha det har du verkligen rätt i;)

Vår första katt var sådan… han kom någon gång runt midsommarafton för en herrans massa år sedan. vi ringde runt och satte ut lappar, men ingen saknade honom, så vi behöll honom :P
Grannenes katt var likadan, men han brodde här några år, sen försvann han igen.

båda katterna som vi haft i vår familj har varit oplanerade hittekatter som ingen har velat kännas vid.

Misse som mina bröder hittade när dom var små och som "bodde" i deras koja i skogen (då dom tog med sig mat till honom) flyttade till sist in hos oss då mamma kom på dom.. Han levde i 19 år hemma hos oss :)
Sen har vi Fungi som jag tog hem precis när jag flyttat hemifrån.. Han var i bedrövligt skick. pälsen var som på en strävhårig tax..
Han lever hemma hos mina föräldrar nu och vi har haft honom i 5 år. :)
Oj- vad tiden går fort!

Våran Marchi köpte vi för fyra år sedan, och under vinter var det otroligt kallt, men hon ville vara ute och vi hade ett uterum med filtar dit hon kunde gå. Men våra grannar tyckte det var för kallt och började ta in och mata henne. Mamma ringde vetrinären och frågade om hon kunde vara ute när det var så kallt, och han sa att det var helt okej. Men våra grannar ville inte tro på oss och tog in Marchi och matade henne hela tiden, tillslut kom hon inte hem till oss och var jätte rädd och vågade inte komma fram. Så vi var tvugna att sälja henne :(

#9 säger man ifrån till grannarna så måste dom ju lyssna! Dålig stil av dom…

Visst kan kan det vara en sommarkatt men vissa katter bjuder in sig själva och flyttar gärna om de får mat på det nya stället.

Så länge katten ser välnärd och fin ut så skulle jag inte mata den. Att mata en katt som ser skött ut är = att bjuda in den.

#10 det kan man ju lugnt säga… vi snackar inte med dom längre…

Är uppvuxen på en bondgård (inte där jag bor nu) och vi har typ aldrig skaffat nya katter på gården, ändå har vi alltid haft mellan 5-10 katter som bott på gården. Alla har egna revir, nån i ladugården, nån i mjölkkammaren, nån ladan, nån i något uthus. Då och då stryker såklart nån bondkatt med eller flyttar och lika fort som dess revid blir tomt så fylls det på med nya runtflyttande katter. Rätt intressant att se hur katterna och deras revir funkar. De flesta är dessutom helt självförsörjande, dvs de käkar råttor som de jagar på gården. Bara ett fåtal äter av maten de dessutom får. Där kan man snacka om duktiga katter. Dock är det bara runt hälften som är så pass tama att man kan klappa dem. Komma nära får man, men att få äran att få klappa dem kan ta år att förtjäna.

#11> Jo, tanken har slagit mig. Men hur säger man nej till en tiggande katt som dessutom är utsvulten när man väl ger den mat? men som sagt, ska kolla runt lite bland grannarna och se om någon äger den.

 Nu pratar vi bondkatter alltså, katter som går ute på landet…

Lite intressant moralproblem egentligen detta. Ska man låta en utomhusspringande tamkatt, som alltså någon äger, få "välja" vart den vill bo? Nu menar jag i allmänhet, och inte just katten i vårt fall. Vad är rätt och fel egentligen?

Katter är ju så självständiga att de har en tendens att själva välja om de vill flytta. Måste säga att jag förstår den riktiga ägaren om den blir arg på den som katten "valt" att flytta till, men samtidigt är det ju ändå kattens val. Visst påverkar man det genom att mata katten, men är det verkligen fel, för mat bör den ju även ha fått i sitt ursprungliga hem? Väljer den ändå att flytta så måste det ju vara av en anledning (tex revir med andra katter) och då är det ju kanske moraliskt rätt att låta katten flytta självmant ändå? Vad säger ni?

Nej, jag tycker inte att katten ska välja själv var den vill bo.

Jag tycker inte att katten själv ska få välja. Vår katt (hos pappa) brukar bjuda in sig till grannen när den är där, och kommer hem och luktar hennes parfym. Jag tror att han gör så för att han ser deras gård mer och mer som eget revir, då han knappt träffar andra katter då de bor rätt avsides.

I just ditt fall, så ring runt till grannarna, kanske sätta upp en lapp så att folk vet att ev deras katt är hos er. Då kanske ni får reda på om det finns en ägare eller inte. Det kan ju oxå vara så att den tycker att det är trevligt och spännande hos er och att den kommer börja betrakta er gård som sin, och då har den kanske någon ledsen ägare som inte längre har en katt för den har flyttat..

tycker det hade vart en sak om man matade katten och sedan inte ville ta sig hand om den om den nu inte har en ägare.
Men om jag förstått rätt nu så tänker ni fundera på det om det inte har någon ägare, då är det en annan sak :)

#17> tror jag tappade bort mig lite i vad du skrev där…

Men som sagt, vi har egentligen inga intentioner att adoptera katten, men ju mer den hänger hos oss destå mer börjar man fundera på om den har ett hem. Speciellt nu när det börjar bli kallt och minusgrader.

Men det man funderar på är om den har en ägare i byn och om man som sagt "förstör" deras katt genom att mata den, så att den vägrar gå hem. Skulle själv aldrig kidnappa någons katt (genom att låta dem komma in och sova över) med flit även om katten valt mig. Men jag är inte säker på om jag skulle kunna motstå att mata och kela med den lite när den kommer förbi. Än så länge har den som sagt inte fått komma in av denna anledning, för jag är övertygad om att den säkerligen skulle försöka flytta in då, iaf för en period…hahaha…

Ska nog prova kattlappen idag.

Okej, ska försöka igen :)

Jag tycker det är fel om man matar en katt (för oftast fäster sig vid det hemmet då) och sedan visar det sig att det är en lämnad katt och då vill man inte ta sig hand om den längre.
Men tyckte jag läste att du skulle se om den gick ihop med illrarna om den är övergiven.

Min katt försvann helt plötsligt , och jag gick runt till alla grannar, då vissade sig det att en utav grannarna matade honom med grädde. Tur så ville han ändå komma hem, men fick säga till dem att inte ge honom mat mer eller släppa in honom till dem.

Vi har en katt på gatan som går varje dag och äter frukost hos min granne :P Smidigt, för de behöver inte leta kattvakt om de ska bort… katten vet ju var den kan få mat ;)
Fast vi har kattlucka, och vår grannkatt som bor mitt emot brukar komma in när ingen märker och äta upp Gollums mat =/

Är det bara jag som blir irriterad på katter som går in hos en?

Jag vill verkligen inte ha in en okänd katt i mitt hem om jag hade bott på bottenvåningen.

Säger man nått så får man höra att men katter äääär sådana. Om jag hade velat ha katt hade jag skaffat mig en.

Det är det "värsta" när man börjar mata ett djur, och då speciellt katter. Dom tycks alltid ta för givet att om man kommer dit och får mat, så får man det varje gång man kommer. Så gjorde en kise med en kompis till mig  (Kajsa), hon kom in och fick mat under några kvällar tror det var under ca 1 veckas tid. Sen rätt vad det var så stod hon där med 3 halvvuxna källingar som också ville ha mat, så Kajsa fick bli hård då hon inte kunde ta in dom i huset då deras hund var allt annat än vän med kisar. Det tog ett par dagar innan mamma katt och hennes källingar förstod och gick till ett annat hus längre ner på gatan.

Jag tycker det är mysigt när katter kommer förbi, men inte om dem kommer bara för att käka upp våra kattersn mat och bråka mde dem, vet inte hur många gånger våra kommit hem skadade pga av alla vildkatter.

Oftast så är det katter som inte har något hem, som söker sig efter människor, tycker det är mycket bättre än katter som är rädda och skygga! =/