Skulle vara bra för vidare avel på ung djuren om man visste va det va för fel på föräldrarna…

Tycker oxo det skulle vara nästan oblikatoriskt…

Jag drar en paralell till chinchilla-aveln i och med att det är den jag känner till. Om ett vuxet avelsdjur dör som har avkommor som ska gå vidare i avel då obducerar man. Gör man inte det får man ganska direkt ett rykte om att vara en dålig uppfödare. Om nu inte chillan dör av en uppenbar olyckshändelse förstås. Men det kan ju ligga så mycket ärftligt bakom så jag tycker att detta borde väl gälla iller också. Vet inte hur det funkar på hund och katt-sidan?

Jag tycker absolut att en obduktion ska göras. Om man är uppfödare, ska man bara ta ansvar för sina avkommor och linjer när det gäller vissa saker?
Man måste ta sitt ansvar hela vägen. Det samma gäller att informera sina valpköpare om något händer med modern. Ofta har lymfom ett väldigt snabbt sjukdomsförlopp och vem önskar att fler illrar ska möta samma öde om ett avelsdjur dött på så vis??
Man har ett ansvar. Förstår att det kan vara jobbigt och hårt att förlora en kär vän men har man gett sig in i leken får man leken tåla.

Ingen av mina illrar går i avel, men alla är del av någons avelsarbete, alltså tänker jag obducera mina illrar när dom dör. Jag hoppas att uppfödarna till mina illrar är intresserade av varför djuren i deras avel dör. Jag är i alla fall väldigt tacksam varje gång någon med en släkting till mina illrar obducerar.

Jag tycker inte att det ger något seriöst intryck att inte obducera sina avelsdjur. Det betyder enligt mig att man inte tar sitt ansvar. Att sen vilja avla på en individ vars föräldrar har gått bort utan obduktion är för mig en gåta.

putt

Jag ska obducera mina när dom far till dom sälla jakt markerna.

Mest för min egen skull och dom som har syskonen till mina, här inne på forumet….

Fy fan ! Mår dåligt bara jag tänker på det !

Vi hade en hel kull som dog 11 stycken. Vi obducerade inte, eftersom vi kunde sluta oss till att de var för tidigt födda, vägde bara 6,4 så vi tyckte inte att det var nödvändigt.

Men ett vuxet djur som använts i avel bör obduceras förstås!

Kram, alla, Sabina.

Vi har råkat ut för att våran avelshona Zuki dött, självklart obducerades hon och valparna fick avelsförbud (är nu kastrerade..)   Hade dom obducerat Zuki´s pappas bror som dog knall och fall innan han blev två år så hade dom säkert kunnat konstatera lymfosarkom (som Zuki dog av) men ingen obduction gjordes och ingen info om att han dött plötsligt gavs ut.. Hade jag vetat om detta hade jag aldrig använt Zuki i avel…

På något sätt så vågar jag inte obducera mina djur, att dem ska skära i dem. Visst dem är inte avelsdjur, men man vill ju ändå veta vad illrarna dör utav, jag hoppas att jag kommer ändra mig, men för tillfället skulle jag nog inte klara av det.

Ifall mina djur dog vid ung ålder skulle jag nog överväga att oducera för att att ge en klarare bild om avelslinjen åt uppfödaren, men ifall de är 10 år och avlider känns det inte som något behov av att oducera när det är uppenbart att det är av hög ålder.

#11 > Det finns typ ingenting som heter dödsorsak av "hög ålder". Även för oss människor ligger det alltid en orsak bakom… Orsaken kan dock vara svårare att peka på samt att göra ngåto åt. men visst, jag håller med dig i ditt resonemang att man kanske kan skylla det på åldern lättare om de är 10 år. Men faktum är ju att en iller utan sjukdomar borde kunna bli betydligt äldre än de 6-7 år och även 10 år som idag anses gammalt och då de flesta får cancer och dör.

#8 Har ni gjort någon undersökning gällande varför honan födde valparna för tidigt?
även sådanna saker tycker jag är viktigt.. vad kan ega bakom en sådan sak tex?