Åh jag vill verkligen ha killen :( Så tråkigt att det inte gick :(

Stackars Otto som inte hittar något hem =/

Jag, med min förkärlek till vita illrar har suktat över bilderna länge.. Avi är lite tillbakadragen mot andra illrar, det lilla jag sett, men hon kan vänja sig. Men sen var det den där biten med livspartner som totalvägrar en till iller. För mycket jobb tydligen. Bearbetning pågår, jag är fast i illersjukan.

Håller tummarna för denna sötnos!

#3> Hälsa din partern att 2 är lättare än en då de sköter sig mer själva då! Det tror jag nog de flesta illerägare tycker… Bearbeta på vetja, denna iller såg ju urgullig ut!

Oh, vad jag vill.. och oh vad min sambo inte vill!

Sikken sötis :D

Han är väldig söt om jag får säga det själv, han är också snäll och biter inget, iallafall inte mig. Men han som alla andra ska väl testa sin ev nya matte om han hittar någon, men här hemma vet han att det är jag som bestämmer. Och det är bara när vi busar han har tillåtelse från mig att använda tänderna till viss del, men aldrig så han biter hål. Och trots att han nu snart är 21 veckor gamal, så har han aldrig bitit så hårt att det har gått hål på skinnet. Han är även 100 på toa, och har aldrig missat en gång. Mer än kanske dom allra första 1 eller 2 veckorna när dom lärde sig gå på toalådan, men annars har alla 4 valparna i kullen gått 100 på låda hela tiden.

Jag håller med om att 2 är MYCKET lättare än en iller, det är verkligen så och inget man bara säger för att ge sig själv en anledning till att skaffa fler ;)

Otto är en jättefin kille, träffade honom nere på High Chaparall och han var jättetrevlig och fin.

japp två e lättare än en!
nån som vet om 4 är lättare än 3?

Jag har 7 och tycker att det är lika lätta att ha som 1, 3 eller 5 illrar. Dom kommer upp till mig ungefär lika ofta för att kela eller busa, det är bara Jazz min mix som fortfarande är lite osäker. Men det blir bättre och bättre för varje dag som går, det blir väl med honom som det var med min första mix Aslan. Han tog det mig lite dryga 2½ år att få så pass tam att man kunde ta i honom utan att han skulle bitas, där är Jazz nu. Men det finns plats för att han ska bli lite mera kelig eller att ska kunna busa med mig utan att han biter alltför hårt, det är på väg sakta men säkert

Jag tror det :P Tanterna Pudding och Lotta kan sova och valpisarna Nisse och Loki kan leka :P Paminner mig om att jag annu inte introducerat Lotta och Pudding! Kan bli intressant iom att de ar sa sjukt lika varandra..

Hej.

Det låter ju som drömillern. Men jag bor en aningens långt bort. Falun. Sen var de ju det att de var en albino. Vill ha en viltfärgad. Men om jag kan få mer bilder och info kanske jag kan bli intresserad. Men hoppas inte på för mkt. :)

//Camilla. ekstrom_camilla@hotmail.com

#10: Helt klart är 4 lättare än 3. Sååå vad säger du? Kommer du och hälsar på så kan jag fresta dig med lite mörka skönheter här hemma *fnissar och duckar*

#10 hehehe yup! och 9 är lååångt mkt lättare än 5 :P

Skulle vara kul med fler bilder!! =)

Ska ta lite fler på både Otto och hans fosterbror Miller imorgon, då kommer jag att sätta in lite mer på honom + aktuell vikt då han har ökat sedan sist jag vägde honom för snart 14 dagar sedan.

Han var värkligen fin :) och jag som e förstjust i vita illrar ^^

hoppas de går bra att hitta hem åt honom :)

Hur går det egentligen för Otto?

Jag kan vara väldigt intresserad! Vart i landet bor han nu??

Han flyttade till Hässleholm i lördags, han som har honom får själv berätta hur det går med homom. Men kan säga så mycket att han är snäll där förutom att han hade väckt pappa med att komma upp i sängen i söndags morse vid 04:30 tiden. Otto hade också träffat sin nya farmor och tuggat lite på hennes skor, sen gick han och la sig och sov en stund. Så jag har chans att se honom om vi kommer på samma träff någon gång, men han ska med till Änglaillern i november, så då ser jag honom igen och ser hur han har vuxit.

#20 Skönt att han hittat ett hem. Här har jag gått och gnagt på pennor, maniskt vandrat runt i lägenheten och plågat mig genom att titta på alla bilder och alld som skrivits om honom - om och om igen.

Det har definitivt dragit i nerven ;)

Ja det tog lite tid att hitta en pappa till honom, men jag tror han har hittat absolut det bästa en iller kan få. Killen som har honom är 20 år, men bara att se Otto med honom var en lisa. Otto kopplade av helt i knäet på honom när han hittade alla dom skönaste ställena att bli kliad och klappad på. Så jag är säker på att dom två kommer att trivas samman sedan dom bara väl har vant sig vid varandra.

Vad roligt att höra att an har hittat sitt hem nu i alla fall.