Försök att finna någon illervan människa som vill ta den trotts sina problem.

Välkommen in i iller världen…. Avliva inte illrarna ! Min hybrid håller på så, men hon har lugnat sig på sistånde…. Det blir bättre ju vanare du blir….

Det du kan göra är att be en illervan att komma och hälsa på och se om det kan ge resultat.

Finsn en kille här på forumet som kallar sig "illervanman" som letar efter en iller som beter sig som just den du har.

du kan ge den till mig så får den en god chans till ett lyckligt hem och liv en chans att få leva vidare tar gärna hand om guldklimpen

avliva blir bara som sista åtgärd. då jag kan inte ha en iller som inte fungerar som sällskapsdjur.

Min illervana är väl inte världens största men det är inte min första iller och jag är uppvuxen på landet så jag anser att man lägger inte ner allt för mycket tid och energi på ett djur som är opålitligt. Den passar bättre till jakt pga tempramentet, men om jag hittar nån som vill ha just den illern så vore det intressant.

Eftersom vi är tre om detta (jag , tjejen och illern) och illern inte verkar gilla nån av oss så kan ett nytt hem vara bättre.

Men ärligt nu. Om en hund skulle bita nån i ansiktet utan varning eller orsak. Skulle ni lita på den hunden?

Troligen inte?

En iller som biter utan att "leka" eller varna eller på något annat sätt förvarna sitt beteende är inget sällskaps djur.

och Ja jag har blivit biten ett antal gånger av alla mina illrar genom tiderna då vi har lekt med varandra, det är sånt som händer och det är helt normalt.

en iller som biter i ansiktet är inte direkt ovanligt :P går inte att jämföra med en hund

låter som att din iller beteer sig som rätt många ouppfostrade illrar brukar göra. De är vare sig hundar eller katter och går verkligen inte att jämföra med dessa vad gäller sådant beteende. Det är långt ifrån alla illrar som blir 100% bitfria, och det är bara att gilla läget eller kämpa. så länge har inte illern varit fullt domesticerad att alla individer underkastar sig sin ägares vilja på en kvart.

håller med. Du kan inte jämföra illern med en hund…

Många illrar som inte blivit uppfostrad och hanterad som en iller bör bli blir rädd, skygg, bitig och kan göra utfall. Det kan ta över ett år att få den till en sällskaplig iller och kanske blir den aldrig helt pålitlig men jag tycker defenitivt ni ska ta chansen och låta denna iller få en chans av någon som har vilja att lägga ned massor med tid, tålamod och energi på din iller.
Har sett det flera gånger förut och oftast slutar sånt här faktiskt lyckligt :)

Jag vet hur det känns att bli huggen hela tiden och bara känna maktlösheten komma över en… Be ngn om hjälp, det gjorde vi när vår hane blev helt oregerlig och tog över hela hemmet.. Nu är han helt underbar, pussas, sover i knät, gosar…..

"En iller som biter utan att "leka" eller varna eller på något annat sätt förvarna sitt beteende är inget sällskaps djur."

håller verkligen med här,
MEN avlivning tror ja inte direkt på,
omplacering eller uppfostrings hem kanske :)

Herre Gud!

Du har ju inte haft illrarna länge nog för att dom ska känna sej trygg och säker hos dej occh veta att dom inte får bita dej..

Du får räkna med att dom biter dej OCH DINA VÄNNER, en iller biter främlingar,,  visste du inte det ?

vill du inte ge dom en chans till så hör av dig till mig grabben så

ska det ordna sig kan hjälpa till om du vill

robban

#12 har två illrar här hemma som inte biter främlingar :)
tycker de e helt oacceptabelt av mina illrar att bitas :)

har tyvärr en liten aggro tjej här som inte vet hur man uppför sig, men de e verkligen inte okej!

Jag har haft ett par aggressiva illrar här hemma. Senaste tillskottet var Frank Zappa. Men är idag en mysgris och biter inte killar längre som han gjorde förut.

Men det är inte lätt och ha en iller som bits om man är rädd för den.

borde finnas ett ferretcamp som våra olydingar kan åka i väg på över sommaren ;) *fniss*

Att problemen kommer nu efter någon månad är för att han börjar bli hemmavan och utmanar dig i rang. Märks ju även på att han hugger andra djur, han sätter sig helt enkelt överst i rang.

Känner du att du orkar så är det uppfostring av militäriskform som gäller. Tuff och konsekvent utan att för den delen göra honom illa.

Annars tycker jag du ska lämna honom vidare till någon som är införstådd med att han kräver en stenhård uppfostran.

Det där med att jämföra med hur en hund beter sig och vad den tillåts göra. Jag skulle säga att man antagligen skulle tillrättavisat en hund i ett mycket tidigare tillfälle än vad ni uppenbarligen gjort med illern. Nu menar jag inte att ni säkert inte försökt, men eftersom ni inte lyckats sätta er högre än er iller i rang så har ni uppenbarligen använt fel metod. Ibland kan det vara svårt att hitta rätt metod på vissa illrar.

Har du kollat in tråden KT bitträning. Där finns det samlat massor med olika metoder! :-) i övrigt säger jag som de andra, ta hem en mycket iller-bråk-erfaren illerägare till er på en bedömning, sätt honom i bootcamp eller omplacera till ett erfaret hem! :-) Lycka till!

En ouppfostrad iller, sonm även är osäker på sin rang, gör ofta just det: biter oprovocerat. jag kom hem med en ny tös i måndags, men spenderade helgen med henne hos uppfödaren, och då var hon helt underbart snäll. Men samma kväll vi kom hem, efter att jag hade somnat hoppade hon upp i sängen och bet mig helt oprovocerat i munnen. sedan fortsatte hon att hugga tills eftermiddagen dagen därpå, antagligen i protest för att jag använde en annan uppfostringsmetod än hon var van vid. Men sedan jag återgick till hennes uppfödares metod, har hon varit en ängel. illrar är individer, och vad som funkar på en iller funkar inte alltid på en annan. Puttar upp tråden KT bitträning åt er, där kan ni få mycket tips på olika metoder att testa

Vi puttar en till tråd om en iller som bits oprovocerat