Obs, detta är ingen tråd för att kasta skit på de som omplacerar, bara ett allmänt konstaterande om ett fenomen som verkar återkomma år efter år… :-(

Höst? Nej, nu blir jag deppig, jag trodde att det fortfarande var sommar ju :(

#2> hahaha, jag brukar säga att det är höst när man ser flyttfåglarna dra hem… och i uppsala har kanadagässen samlat ihop sig nu och drar i gigantiska flockar förbi… Blir alltid så vemodig då. inte för att jag ogillar hösten eller vintern (den gillas) men för att det är så påtagligt när gässen drar att nu väntar skitväder och frost på bilrutan… hahaha…

#3 Ja usch dom e påväg ner över västkusten oxå såg mängder i morse :( Varför är alltid sommaren för kort

varför blir det så just på hösten ? :O

#att fåglarna åker hem? hehehe… tror du menar illrarna och alla omplaceringsannonser va? Illervalpar föds på våren eller på försommaren för det mesta. Därmed har många av förstagångsägarna hunnit ledsna/kommit på att de inte har tid/råd, lagom till hösten eller vintern, dvs när de haft illern ett halvår eller lite längre/kortare. Det är rätt tragiskt att folk inte har längre framförhållning än ett halvår när man skaffar ett djur som lever 5-10 år.

Visst, många har säkert skäliga anledningar, men i många fall känns det som om man borde ha kunnat tänka ut detta för ett halvår sedan, innan man skaffade djuret.

okej :) Då fattar jag :) Borde man inte veta att man inte har råd eller tid innan ? :O

#7 Alla har inte samma intelligens som oss mer erfarna ;) Hehe, skämt och sido… Kan dyka upp mycket oväntat också, då det är inte alla som bara kommer på det helt plötsligt… Finns mycket man inte kan rå för.

Vad är det som har ändrats de senaste 5 åren???

När jag skulle skaffa iller (skaffade min första, Dexter i okt/nov nån gång) 2003 så var det stor åtgång på de omplaceringar som fanns och det vimlade inte direkt av dom.

Jag ville helst ha en omplacering men det fanns inga att tillgå.. Var man inte med i någon förening (vilket jag aldrig varit) var det svårare att få tag i omplaceringarna då de först gick ut till medlemmarna och sedan till allmänheten… Det verkade även vara många som hörde av sig på varje omplacering…

tur för mig så råkade jag nämna rätt sak för rätt person vid rätt tillfälle och Dexter blev min.
Men hur kandet skilja så brutalt mycket??

Nu är det svårt att bli av med både omplaceringar och valpar och marknaden verkar helt mättad samtidigt som folk omplacerar som aldrig förr!

Farmarna är problemet på alla omplaceringar!!

Nja, jag skulle snarare säga att tillgången på illrarna är högre än efterfrågan.

Skulle det inte finnas så många valpar (om det nu är farmarnas fel eller ej kan diskuteras) skulle omplaceringarna hitta hem snabbare.

För ärligt talat, det är nått speciellt med en liten valpis.

visst är det speciellt med en valpis- men jag ville verkligen inte ha en valp som första iller- jag ville ha en iller direkt som man kunde ut o gå med o busa med på riktigt på en gång!

Hur kan det komma sig att det helt plötsligt föds så förbaskt med illrar då??

pga av farmarna födds det så mycket illrar!

jag vet att det fötts mycket illrar på farmerna men många av de farmer som säljer valpar i år har gjort det i många år nu…

För min del så tror jag att den stora skillnaden är att för 5-10 år sen fanns inte lika många kanaler för försäljning av illrar och att priset för en omplacering var relativt lågt i jämförelse med valppriset. Att annonsera på Blocket och liknande köp/sälj sajter var inte accepterat på samma sätt som idag. Det var inte alltid lätt att omplacera då heller men det berodde på nånting helt annat. En del lite jobbigare illrar blev vandringspokaler (vilket dom inte blev bättre av precis) och när dom sen var i princip icke omplaceringsbara längre så lämnades dom över till föreningarna. Vissa var t o m så illa däran att dom fick somna in till slut.

Det fanns både farmare och t o m storuppfödare (från 5-6 kullar/år och uppåt) som sålde då och därifrån kom betydligt fler valpar än idag. Däremot var det färre med kullar från engångs-hemuppfödare. Idag finns betydligt mer folk som bestämmer sig för att ta en kull och därefter kanske aldrig mer.

Tycker det blir vanligare och vanligare att folk som knappt haft iller en kvart ens tar en kull. Sen blir de inte av med valparna och priset sjunker mer och mer och till slut slumpas de bort för 500kr styck. Inte så konstigt då att hemuppfödarna som hållit på ett tag och säljer sina dyrare sitter med valpar kvar. Förstår inte riktigt det här tankesättet att så fort man får ett djur så ska det avlas på. Det är ju samma vilket djurslag det än rör sig om. Bara det är sött så ska det ju såklart ha avkommor.