Tänkte dela med mig av mitt första möte med en mink.

Som nämnt förut som jobbar jag för en lokaltidning i Blekinge. I slutet av förra veckan var jag ute på ett jobb i en liten by. Vi stod på en brygga och intervjuade ett par på en båt, då helt plötsligt en iller kommer upp på stenarna bakom min fotograf. Jag tappar talförmågan, kan bara peka och säga dä…dä.! Den kom fram till oss som om den kände oss. Vi fick inte klappa den, men mata gick rätt bra. Inte ett dugg rädd och den gjorde aldrig något försök att bita oss. Anledningen till att jag trodde att det var en iller var för att den ar så himla liten, lika som stor som vår tös Myran, och att den inte var ett dugg rädd. Jag försökte fånga in den genom att locka med mat, men den hittade en fisk som den tyckte var mycket godare.

När den tröttnat på oss så hoppade den i vattnet och simmade iväg.

Vi gick in till kiosken i närheten och frågade om de visste något om det. Om den var tam och hade rymt eller så. Men de berättade att en minkfamilj bodde i en övergiven båt i närheten och att minkarna gärna kom fram för att få lite mat. Det var en av familjens ungar som vi stötte på.

Fotografen gjorde vad hon kunde och fick ett par bra bilder. Minkfamiljen har det nog rätt bra där ute. Det bor inte så mycket folk, knappt någon trafik och massor med mat i den lilla viken. Men jag skulle med glädje erbjuda dem vårt hem. Underbart söta djur!