
hemoröjd, analsäcksinfl., insulinom, skabb,ögonont
- Leo (och Stiffler)var hos veterinären förra veckan. Han har vart lite krallig alltid när han bott hos oss (ett år snart) så jag har alltid vart lite vaksam och tagit 2 blodprov på honom. Förra gången, i vintras hade han normalt blodsocker. Denna gång hade han strax under gränsvärdet (min man glömde fråga hur lågt det var). Så den 8e ska vi tillbaka och göra ultraljud och ev vidare tester för att se om han kan ha insulinom. Övriga blodvärden såg bra ut…
- Sen fick de diagnosen skabb båda två så jag hämtade igår ut Stronghold hos veterinären.
- Som en följd av veterinärbesöket och fasthållningen av Stiffler då de tog blodprov/skabbkoll på honom så lyckades veterinären skada stifflers öga igen. han har en tendens att sprattla snabbt och av nån anledning har vi 3 ggr lyckats skada hans öga på detta sätt. Samtliga gånger har han inte kunnat titta på ögat på en vecka (samtidigt som vi medicinerat med ögonsalva) och han har kisat. Så nu var det alltså dax igen för ögonsalva. Helt sjukt…
- Dessutom passade vi på att klämma Leos analsäckar då de var svullna igen (klämdes senast i vintras). Han har analsäckinflammation igen alltså. Men som följd av tömningen så fick han istället hemoröjder igår (nån dag efter själva tömningen alltså). Så jag ringde veterinären idag och de rekommenderade vanlig människo-hemoröjdkräm att smörja in hans bak med. Om det inte blir bättre skulle vi kolla på det med vid hans återbesök. Så en lite genant djurägare fick gå en andra dag till apoteket för att hämta ut hemoröjdkräm… najs,,, smörjningen får min kära man stå för på Leo… hehehe…
Så, det blev lite väl många skador och problem för att vara normalt. Men så är det kanske när man har 5-åriga illrar. Krämporna börjar komma. hoppas nu bara att Leo inte har insulinom eller något annat värre… :(

Stackars dina små killar.
Tråkigt både med ögat på Stiffler och hemorojderna och det låga glukoset på Leo.
Fast lite kan jag inte låta bli att fnissa.. Första gången jag hör om en iller som har hemorojder.
Sara

Hur ser man att de har hemorojder?

En olycka kommer aldrig ensam ….
Jobbigt för dig!! :( Jag vet hur det är med sjuka djur, men man får se det positiva i det hela och se till att ge dem allt de behöver i form av medicin och omvårdnad.
Har han visat några symptom Stiffler? Hade han fastat innan blodprovet?
Jag är också nyfiken på hur man såg att det var hemorojder? Han får inte framfall?

#5> Jo, är så van med sjuka djur nuförtiden, det är ju nackdelen med att ha gamla djur. man vänjer sig sjukt nog… både med sjuka djur, många veterinärbesök och med kostander på mediciner och vetbesök. Shit vad med tid och pengar man lägger ner på deras välmående (för att inte tala om all tid man måste ta ledigt från jobbet).
Stiffler var inte han med symptomen på insulinom, det är Leo. han kan vara lite segare än vanligt. När han först kom hit var han lekfullare, nu är han lugnare och leker kortare perioder istället. han tar många "platt-iller" pauser på golvet, och kan vara lite sådär "frånvarande" som jag minns att även Alba kunde vara när hon fick insulinom. sen jag vet inte, han har alltid varit skrangligare, lixom bräckligare än Stiffler så jag har alltid misstänkt att han skulle bli den som först blir sjuk…
just ja, sen har jag noterat att han kan få såna där "ryck" då och då, bara enstaka ryck, typ 1-2 st. Ser nästan ut som hickningar fast utan hicket.
Fastat…hmmm. Nej, han hade nog inte fastat. han hade ätit innan han åkte till veterinären tror jag, så det var kanske 2 h innan blodprovet, det kan man ju knappast räkna som fasta.
Hemorojder, slutsatsen drog jag själv samt att veterinären senare tyckte det lät rimligt. Känns ju rimligt att de tryckt ut en bit av tarmen när de vart där och pressat, eller vad säger du? han har ju inte varit hos veterinären igen efter själva analsäckarna tömdes förra veckan (ska dit den 8e), så ingen exakt diagnos är ställd. Det ser ut som om en liten vårta har tryckts ut av tarmen när de klämt säckarna. kan ju även vara analsäcken som sticker ut eller? hur som helst har den krypit tillbaka nästan helt nu. Han verkar inte heller ha ont, men vi smörjer ändå med hemoröjdsalvan.
vad innebär framfall förresten? och vad är skillanden på det och en hemoröjd, är inte det mer eller mindre samma sak?
#3> det ser ut som en litet veck av tarmen ploppat ut genom analhålet, ungefär 2-3 mm i diameter. Till skillnad från de vanliga ljusa vecken som det vanliga köttet runt analen har, så är detta veck lite mer rosafärgat ut, mer köttigt. Fräscht va? ;-)

Stifflers öga ser bättre ut förresten, nu kisar han endast lite med det, dvs kikar litegrann för det mesta. Förr höll han det helt slutet. Men fy vad han ogillar när vi ska ge han salvan i ögat. Kan säga att det är en kamp för att inte peta ut ögat igen, så det går inte att använda pipen på tuben utan man måste ta salvan på fingret och försöka peta in den. Det slutar oftast med salva runt nosen på Stiffler som sprattlar som en idiot… men med lite tur (läs skicklighet) så kan man smeta en stor droppe över hela ögonlocket som med lite tur (läs gigantisk tur) rinner/smälter in i ögat när han senare blinkar.
Én iller som ska testas för insulinom ska fasta innan provet tas. Eller har dem väldigt tydliga symptom så ska man absolut inte fasta dem. Men om nu Leo åt innan så har han antagligen sämre värden än vad blodprovet visade, dvs så är det lägre.
En del veterinärer vill ta 2 blodprov samma dag för att jämnföra hur stor skillnad det är. På morgonen så ska illern ha fastat och sen ger man illern mat för att senare ta ett nytt glycostest. På så sätt vet man vad blodsockret ligger när det är som bäst eller sämst.
Ett framfall innebär att inre organ ramlar ner och buktar ut ur kroppsöppningar. Det var det som hände Tigern i slutet. Så fort han hade varit på lådan så följde tarmen med en bit och stannade ute i några sekunder. Man såg att det var väldigt obehagligt och veterinären ansåg att hans insulinom i kombination med framfallet var för mkt, att han inte skulle ha det så.
Mina illrar har alla fått fasta 2 timmar innan varje blodtagning för att få ett jämnt restultat. Enligt min veterinär är det viktigaste att man fastar dem lika länge inför varje gång så man får resultat att jämföra med.
Resultaten varierar ju om illern ätit nyss eller om det var flera timmar sedan.
Många är gångerna jag suttit och handmatat illrar för att de ska ha ätit 2 timmar innan.
Sara

#8: Tas det snabbprov för att testa glukoset eller prov som skickas iväg på analys?
När jag gjort blodprov så tas det både snabbtest och skickas iväg. Eller ja, labbet som gör analysen är ju i samma hus så det skickas ju inte så långt.
Har hört att det kan skilja på värderna lite grann mellan snabbtest och det som sänds iväg.
Sara

När jag hade alba som ju definitivt var sjuk så fastade vi henne inte mer än 2 timmar innan…. men visst, det där med tom mage/nyäten mage låter ju rimligt att göra två tester på…
#8> Frammfallet lät ju inte vidare trevligt. Har iaf kollat hans rumpa när han nyss bajsat, och det ser inte ut som att det kommer fram något mer då. Senaste dygnet har det faktiskt sett bra ut och jag har inte sett någon "hemoröjd längre". men vi ska be veterinären kolla på det ändå när vi åker dit nästa vecka. :)
#10> De prover vi tagit har nog skickats iväg till labbet (i samma hus) så jag antar att det inte varit snabbprov.
#12 Fast du har ju varit med i svängen tidigare. Man har ngt på känn ibland. Men kolla upp vad det var för värden han hade på Glycosen för det skulle vara intressant och veta. På roslagstull räknar man allt under 3,5 som insulinom!
Jag antar att du åker till väsby? där har dem en specialist som endast ultraljudar hela dagarna. Kan starkt rekommendera det. Han hittade små cystor runt njurarna på Tigern och en tumör i bukspottskörteln som var ganska stor, ca 1 cm i diameter. Man fick vara med och se och dem visade på skärmen vad som vad var och det uppskattade jag väldigt mkt.
Sen finns det ju faktiskt en väldigt bra insulinom artikel man kan plocka fram ifall man behöver repetera 

#13> Tack för tipsen… den där artikeln ska jag nog rota fram igen. var ett tag sen man läste den nu… jo, ska ta reda på värdena och be om ett nytt blodprov när vi är där. typiskt karlar (min man) att inte ta reda på sånt, bara för att det inte säger honom någonting… hehehehe.
Jo vi åkte till Väsby. Och ja, vi ska antagligen till den ultraljudssnubben du nämnde, för man vart tvungen att boka speciell tid med honom och jag tror bara han var där på tisdagar (iaf på sommaren)
#14 Ja, då är det nog han!
Du kan be dem att ge honom lite gas och sen ta blod ifrån halsen. Så man slipper sticka dem så mkt i benen :( Att göra med lite gas är smärtfritt och smidigt!
Kollar ni andra saker samtidigt? som Lymfom och Binjurarna?

#15> Antagligen kommer de väl kolla detta på ultraljudet åxå, vore förvånad annars… de tog ett specialblodprov från honom förra gången (det vanliga glukostestet kostade typ 100-200kr och detta specialtest kostade typ 800 eller något sådant). Vad jag förstod av min kille så skulle detta visa på allt möjligt, tex andra cancersorter. eftersom jag inte var med så vet jag ínte exakt vad, men jag antar att det visade på vita blodkroppar med mera. dessa tester visade dock negativt, dvs inget utslag på andra cancersorter?!? men ska ändå be dem kolla upp honom ordenligt på ultraljudet. Då ska jag följa med själv så det blir ordenligt gjort… hehehe…
hade du förresten opererat bort insulinom-tumörer på nån iller? Vad blev resultatet?
#16 Specialtestet måste helt klart varit hormonpanelen och det är ett väldigt klokt val att göra när man utreder dessa sjukdommar. Väntan tills man får svar på hormonpanelen är lång, för lång tycker jag. Men i slutändan är det värt det!
Tigern är den av mina illrar som fick Insulinom och jag tyckte att han var för gammal för att operera. Jag ville inte ta den chansen att operera hnm och att hans sista tid skulle innebära lidande/läkande/återhämtande. Jag försökte ge hnm livskvalite och jag hoppas att jag lyckades med det.
Problemet med Insulinom är att det ofta är så små tumörer att man inte kan se dem med blotta ögat. Man kan öppna upp och ta bort det man ser men det är aldrig en garanti på att opererationen blev "lyckad". Men har man en relativt ung iller så skulle jag välja att operera men jag skulle fundera noga om det gällde en äldre iller. Man vill inte heller förlora dem under operationen så det krävs att illern är tillräckligt stark.
Resultatet varierar ofta men man får aldrig några garantier, det är det som gör mest ont. För man vill inte förlora dem och man vill inte att dem ska lida. Sjukdomsförloppen är så olika, Se på min Tigern som levde 4mån efter diagnosen och kolla på Emoflickans Bilbo som levt med Insulinom i över 2 år. Ingen av dem har opererats. Ändå så var Tigern väldigt "frisk" och jag gick bara på känn när jag bokade tid hos veterinären. Dem tyckte och klämde och sa att han såg fin ut. Men jag insisterade på ett rutinblodprov och jag hade rätt.
Men jag vet illrar som levt 6- 8 månader efter operation. Men till vilket pris ska man förlänga livet?
Det är inte meningen att låta som en moraltant och beslutet är ju alltid ert. Jag blev bara så känslomässig och allt kommer upp till ytan när man väl tänker på allt som har varit. Jag står ju faktiskt inför ett stort beslut som jag någon gång måste ta och det är hur det blir med Lucifer och när det blir. Men jag har lärt mig att livskvalite kan ingenting slå. Det är att älska sitt djur..
Nu gråter jag också :(

#17> Lidande och sjuka djur blir tyvärr aldrig mindre ledsamt hur många sjuka illrar man än haft. :( Men man lär sig lite mer om hur de ska vårdas efter varje gång… :) *trösta*
Nä, hormonpanel tror jag faktiskt inte det var. hade sagt till min man att han absolut skulle begära att de skulle ta ett sånt prov, men han hade inte kommit ihåg att nämna just den termen och trodde att de tagit alla nödvändiga prover man kunde ta. Vad jag förstod så skickade de aldrig iväg något prov utan detta specialprov (det dyra) gjorde de på någon specialmaskin på sjukhuset som gav resultaten "direkt". vad jag förstod så spottade den ut flera olika resultat/prover. Ska prata med dem om hormonpanelen när jag åker dit igen åxå…
#18 Karlar ;)
Den här hormonpanelen ni pratar om, vad täcker den in för sjukdomar?
Sara

Huga, kl 9:40 har vi tid för ultraljud på Leo för att kolla efter tumörer, iom att insulinomtestet visade på gränsvärdena. Ska även be om nytt blodprov och ev en hormonpanel om man inte ser något på ultraljudet. Men tyvärr har jag så dåliga erfarenehter av ultraljud, vi har alltid hittat något när jag ultraljudat mina illrar. huga huga huga.
Hått tassarna för oss idag. Vattenfast mascara på… :-(
Tänker på er!
Sara

Domen är här… Vi hittade två tumörer på runt 8mm på bukspottskörteln, dvs rätt typiskt för insulinom. Bukspottskörteln var även något förstorad, kunde bero på tumörerna… Dessutom hittade vi en tumör på njuren som åxå var lika stor som de andra tumörerna. Tumören på njuren gör antagligen inget, förutom att den säkerligen kommer växa och kanske så småningom bli störande (leda till döden). Binjurarna däremot var fina…
Tog även blodprov, och denna gång var värdet förvånandsvärt bra, på 5,5. Förra gången vi var där låg värdet på 4,5 dvs något lågt och en grav misstanke på insulinom. Av anledningen att båda värdena trots allt är "rätt höga" så undrare man även om det verkligen var insulinom, hon nämnde även nån annan sorts allmän cancer som kunde vara orsaken, men det var omöjligt att vet om man inte tog en biopsi.
Slutsatsen blev iaf att de tyckte vi kunde vänta något med att sätta in medicineringen (prednisolon), men jag vill hellre börja nu på en låg dos än att vänta på att illern ska bli dålig, även om biverklingarna från kortisonet kan vara dåligt. Vad jag hört kan även kortisonet ha en hämmande inverkan på tillväxeten på tumörerna så detta vill vi åtminstone åt. Det kunde veterinären hålla med om. Operation är det inte på tal om, då njur-tumören antagligen är ett tecken på att cancern börjat sprida sig så lär inte en operation nödvändigtvis hindra vidare spridning. Dessutom är Leo 5 år…
Utöver detta ska vi dit igen på fredag för att ta ytterligare ett blodprov, samt för att söva honom och spola analsäckarna. Sist min man var där (förra veckan) så klämde de dem ändast, trots att jag ordagrant sagt till min man att jag ville att de skulle spola dem med. Men veterinären hade tydligen tyckt annorlunda. Nu, en vecka senare har analsäckarna svullnat igen, han är öm och det gick inte att klämma dem något i vaket tillstånd, vilket tyder på att de är lite irriterade. Så nu måste vi spola ändå…. åhhhh, typiskt när man kudne gjort detta från början, synd om illern ju. Nä, mina erfarenheter är solklara, spola alltid vid analsäcksinflammation, klämning räcker inte!!!
Happ, då är man inne på sin 3e cancersjuka iller… Leo är ändå vid god hälsa, rätt pigg och glad iller så min förhoppning är att han ändå kan leva ett tag till, om inte cancern sprider sig för fort vill säga… :-(

Huh, usch vad tråkigt. Men skönt att ni hittat det i alla fall, värre att gå ovetande och plötsligt ha en död iller. Säger detsamma som du om analsäckarna, spola, klämmande ger inget långvarigt resultat. Sen undrr jag över njuren, sa dom nåtgot mer om det? Tänkte eftersom jag har en kille med förstorad njure.

Njuren var nog normal storlek… men de kunde inte säga annat än att det antagligen bara var en tillfällighet att tumören satt där, för det är inget vanligt ställe att få tumör på. Så som sagt, de trodde att det var en följd av att cancern spridit sig. Tyvärr är det allt jag kan säga.
Jo de sa att NÄR den växer så kan följden bli att han blir öm i magen, att han dricker mer osv. Eftersom han har 2 njurar, och den andra såg bra ut, så blir det ingen följd på själva njurarnas funktion trodde han.
De sa även att det inte var någon anledning att ta bort tumören då den inte var följden till sjukdomen, insulinomet alltså. den gjorde lixom inget… mer än var i vägen… än så länge…

Aaa på så vis.. tråkigt att cancern spridit sig. Låter som att jag ska ta bort Elliotts njure, om han inte har något annat problem som visar sig på hormonpanelen.. låter inte kul om det blir massa komplikationer när den blir större. Hoppas Leo får massvis med glada pigga dagar framöver!

man får hoppas….
#23 Det låter konstigt att han hade så stora tumörer och att hans blodvärde var helt okej. Det är två motpoler, minst sagt. Att ha ett värde på 4,5 är inte fel även om man eftersträvar ett högre värde. En normal frisk iller utan tumörer kan ha 4,5 utan att vara sjuk.
Min kille hade en stor tumör som var ca 1cm i diameter i bukspottskörteln och det räknas som en väldigt stor tumör med tanke på strl av organet. Hans värde låg på 3,7 och jag hade inget annat symptom än att jag tyckte att han var obalanserad, lite päls på svansen och tunn.
Det intressanta i det här är att man hittade cystor på njurarna men man uteslutade att det hade ngt med insulinomet att höra. Att det kunde ha varit medfött.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga AlbaStiffler annat än att ni får ta var dag som den kommer. Jag är ledsen för er skull men gläds även åt att det finns saker att göra för Leo. Tack var din tidigare erfarenhet så har du en hel kunskap om det här och vet vad du ska göra.
Prednisolonet som du antagligen kommer att få, eller har fått hämmar tumörtillväxten, det är en trevlig biverkning. Men glöm inte alla negativa biverkningar som ändå kan påverka hnm. Frågan är om det är värt att sätta in medicinering när man vet utgångsläget? om man jämnför med biverkningarna? Jag har Lucifer här hemma som har ätit Prednisolon i över 1 år och nu är det medicinen som slår hårdast på hnm, eller rättare sagt alla biverkningar. Jag anser att biverkningarna får aldrig vara allvarligare än sjukdommen och dess symptom. Men det är min åsikt.
Jag vet ett annat fall där Prednisolonet slog ut individen mer än sjukdommen. Illern visade tidiga tecken på starr men hade lyckligtvis levt med sin sjukdom i nästan 2 år. Det man fick göra var att sänka medicindosen.
Hur ser prognosen ut?
Jag hoppas att du tar mitt inlägg på rätt sätt och jag håller tummarna för er!
många kramar

Prognosen vet man såklart inget om. Den där tumören på njuren kan ju växa fort, likasom den kan växa långsamt.
Veterinären och jag tycket åxå det var underligt att de s2 tumörerna på bukspottskörteln inte gav större inverkan på själva blodsockret. det var det hon menade när hon sa att det lika gärna kan vara någonannan sorts cancer. Det där med att kortisonet har en bromsande inverkan på cancern är åxå vad jag hört, men när jag sa att detta kunde vara en anledning att börja en svag medicinering NU så sa veterinären att det kanske inte hade det på sån här typ av cancer… Lite irriterande när man får olika uppgifter från olika veterinärer, och man har ju inte direkt mandat att säga emot när de säger en sån sak, då blir de bara sura.
Oavsett tror jag nog att jag väljer att tro på det jag tidigare hört, dvs att kortisonet bromsar tillväxten på cancern. Så jag vill trots biverkningarna ändå sätta igång med medicineringen. Det som talar för det tycker jag är den tumören på njuren. Man vet ju som sagt inte hur aggresiv den är, så jag vill gärna bromsa den nu, än att vänta tills blodsockret blir sämre och då denna tumör kanske växt för mycket…
Alba medicinerades ju 7-8 månader, tyckte hon klarade biverkningara rätt bra. Visst, hon blev benigare oh bukigare, och hennes päls blev aldrig normal. men utöver detta tyckte jag biverkningarna var värt det… hmmm, knepigt det där.
Vad har du kört för startdos på dina hanar? Vet föreslog en halv tablett en gång om dagen, men jag tyckte det lät högt för en låg startdos… Leo väger 1,5 kg. Alba som vägde 900g startade på 1/5dels tablett bara. En halv fick hon först nära slutet.
#29 Jag kan inte sluta tänka på glycosvärdet och funderar på om det här inte är insulinom och en annan sorts cancer och om han ändå verkar relativt pigg så kanske han skulle kunna klara en operation och hålla sig frisk i många år efter det. Om det ändå inte är insulinom så är det värt att fundera på en operation. Det skulle jag ha gjort. Men jag utgår ifrån det jag läser och jag lever ju inte med hnm så jag respekterar era fundering, beslut och tankar :)
Att kortisonet bromsar tillväxten är en biverkning och det kan man läsa om på Fass :)
Jag skulle skicka journalen till en annan illerkunnig veterinär för att få en second opinion när hela alltet är så dimmigt. Jag skulle behöva fler svar för att vara nöjd.
Tigern fick börja äta 1/4 dels tablett och han vägde inte mer än 1,2 tror jag. Hans sockervärde låg på 3,7 men vi fick öka ganska snabbt. Hela sjukdomsförloppet gick på knappt 4 månader. Jag ryser när jag tänker tillbaka på det och jag önskar att det fanns ngt jag hade kunnat göra för att förhindra det här. Men han finns med oss :)
Lucifer har ju Lymfom men han började även på 1/4 tablett och äter idag ½ tablett. Det blev en kort period med låg dos men det hade nog mer med att göra att han vägde 800gram efter operationen och sen när han återhämtat sig så vägde han 1,2. Så ökningen berodde på viktuppgången tror jag.
En halv tablett låter väldigt mkt med tanke på hans blodvärden. Men frågan är i vilket syfte han ska få den, och den ska ju användas som jag förstår i tumörhämmande syfte och då kanske det krävs en sån här dos. Sen tycker jag väl också att hans vikt kanske kräver den här dosen. Mina illrar har alltid tappat mkt i vikt i och med sjukdom. Sen så har Leo flera stora tumörer och man kanske behöver slå på gasen ordentligt i början.
Alla illrar är ju enskilda individer och tål saker på olika sätt. Enda rätta är att prova och sen utgå ifrån resultatet.
Oj, vad tråkigt att ni hittade tumörer på Leo!
Jag vet att vad ni än bestämmer er för att göra så är det vad ni anser bäst.
Tänker på er!
Sara

#30> Hur gör man för att be om en second oppinion? Ber man att få ut journalen själv och tar själv kontakten med annan person? Vem kan vara lämplig, nån på Roslagstull? Är roslagstulls kirurger bättre förresten?
Jag var själv lite inne på operation när vi gjort ultraljudet. jag tyckte det såg lämpligt ut för operation iom att alla tumörer var stora. har hört att många små kan vara svårare att ta/hitta än om de är såhär. Men efter vi pratat med veterinären blev jag överkallad på medicineringssidan igen. Det som talar emot det är som sagt Leos allmänhälsa. han är pigg och glad och vid rätt bra kondition. Visst, det märks att något är fel, för han är mindre pigg än för ett år sen och lägger sig mer platt iller (tar igen sig), men summa sumarum är han ändå pigg för att vara 5 bast.
Det som talar emot operation är som sagt njurtumören. om det är en sån tumör som är följden av spridning så betyder det att det cirkulerar andra cancerceller i blodomloppet, alltså spelar det ingen större roll att man opererar bort de som finns, för det kommer ändå komma nya… förklarade iaf veterinären.
undrar om det inte var lymfom hon sa kunde vara den andra sortens cancer hon sa? har så dåligt namnminne. Hon sa dessutom ett dubbelnamn (latinskt) och jag minns att jag kände igen andra delen på namnet som kan ha varit något lymfomisk-liknande böjt namn… hmmm…
#31> Tackar för omtanken. Sånt är livet med gamlingar, det handlar mest om en fråga om när och hur, och vad man kan göra åt det…
#32 Du ringer till den mottagningen du har varit på och ber dem att faxa till tex Roslagstull och sen ringer du till roslagstull och berättar hur läget ser ut. Och att du känner att du vill ha en annan veterinärs åsikt. Du kommer antagligen få boka en telefontid och sen rings du upp på avtalad tid. Jag tycker att det är värt det. Gunnel Andersson på roslagstull är en klippa och är ärlig och rak. Hon har hjälp mig med mkt.
Det låter som Lymfom och det sprids via blodet. Visst är det en väldigt aggressiv sjukdom men hade jag inte opererat Lucifer så hade han inte levt idag. Medicinering och operation var lösningen för oss. Ändå var Lucifer väldigt sjuk. Men det var svårt att avgöra vad som var vad då han hade en gigantisk hårboll på 200gram i tarmen, eller om den var större.
Hade det varit Lymfom så hade dem med största sannolikhet sett det på runtinblodprover och märkt andra sympotom som förstorade lymfkörtlar. Ofta är det första symptomet det drabbade organet. Vad sa veterinären hade han tecken på infektion ikroppen?
All cancer kommer tillbaka förr eller senare oavsett vilken. Förhoppningsvis så har veterinären kollat alla cancersjukdommar som drabbar illrar och kan på så sätt utesluta var det inte är. Tyvärr kommer en sorts cancer sällan ensammen, det finns det många som har erfarat.
En iller med Lymfom kan ha helt normalt blodsocker. Lucifer har legat på 5,2.
Lymphocytic Lymphoma?
Lymphoma/ Lymphosarcoma?

Vad trist att han var sjuk. Men skönt att ni fick svar i alla fall. Hoppas han får fortsätta vara piggelin.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

#33> Jo jag läste just på i artikeln om Lymfom som du skrivit. Låter ju som att det itne borde varit det hon sa. För vad jag förstod så ger lymfom utslag på "vanliga" blodprov. De gjorde ju massor av blodprov förra veckan och då sa man ju att det inte gav utslag på något annat än på blodsockret. Så då borde det ju inte vara lymfom. de såg heller inget om det på ultraljudet.
vad kan det då hon sa… hmmm… Oavsett så var det inget de visste det kunde vara mer än insulinom. bara att det kanske var något annat…
Ska ta och prata med min man om vad han tycker, kanske skulle man våga sig på en operation. Han är ju stark nog känns det som för att klara av den. men som sagt, lite lågt blodsocker och en "gammal" iller kan ju ställa till det i alla operationer. Tror oavsett att vi ska vända oss till Roslagstull då.
Kan inte säga att jag var så jätteimpad över Väsby och veterinären jag träffade idag. Hon var trevlig och kan säkert massor, men som vanligt, inte helt inläst på iller kändes det som. han som gjorde ultraljudet tyckte jag inte alls om, han kändes väldigt opersonlig och lite kort i tonen. Tyckte jag höll Leo dåligt för att han sprattlade sig ut nackskinnet några ggr. Han hade knappt något nackskinn att hålla i och när han väl sprattlade hade man ju inte en sportmössa att hålla kvar honom. Själv tyckte jag han var jätteduktig som bara sprattlade sig lös 6-7 ggr under de 20 minuter han vrålhölls. min duktiga pojke… Sen svarade han kort på mina frågor, tror inte han kunde något alls om illrar. men han gjorde iaf ett bra ultraljud och hittade det han sökte efter så han gjorde iaf sitt jobb…
#35 Han som gör ultraljuden är duktig på det han gör, men är inte speciellt duktig när det kommer till kundvård.
Jag är inte heller impad av Väsby, tyvärr.
Se bara till att få ut journalerna om du går någonannanstanns så slipper Leo gå igenom samma prover igen.
Jag tror att det verkligen är bra med en annan veterinärs åsikt i det här fallet.
Gaah, måste torka blod blev precis biten 3 gånger i benet..

Se bara till om du går till Roslagstull att du inte får boka nya besök för allt som ska göras utan att så mycket som möjligt görs på en gång. Jag har ett par gånger kännt att det ska bokas nya besök för varenda smågrej, för att tjäna pengar. I övrigt har dom alltid varit jättebra när jag varit där. Lycka till.

tackar för tipsen. Kändes som om Väsby åxå försökte mata oss på tider åxå. Var ju där förra veckan. åter denna vecka för blodprov. åter igen på fredag för att tömma analsäckarna… *suck* Tror de inte folk jobbar på dagarna eller…? men vad gör man inte för sina små.

Idag var så Leo för 3e gången inne hos veterinären. Denna gång för att spola analsäckarna. Först tog de blodprov igen, denna gång låg det faktiskt lågt, på 3,6 och alltså är insulinomen nu ett fakta känns det som. Medicineringen påbörjar snarast.
Sen vart de tvugna att söva honom och självaste analsäckstömningen och spolningen tog tydligen jättelång tid, nästan 2 timmar. Det hade tydligen blivit hårt och klumpigt därinne i analsäckarna så de fick först inte ut något alls. Men efter mycklet om och men så är de nu iaf helt rensade och spolade. Hoppas nu bara att det håller i sig och att han slipper mer sövningar. man vill ju inte gärna söva en sjuk iller…
Nu är iaf stackars lillpojken påväg hem. Journalen är även utbegärd även om de inte kunde ge oss Ultraljudsbilderna idag då skivaren tjorvade. Så nu ska vi iaf kolla med Roslagstull om vad de säger. men först är det 10 dagars semester som gäller. Ska till Nordkap. :-) Illrarna får vara hos svärmormor och svärmor på sommarstugan under dessa dagar.
Bara lite info…det är kanske inte alltid så bra att börja medicinering innan man absolut måste En av biverkningarna av medicineringen är ju faktiskt att insulinomet efter en längre tids användning av medicinen kan övergå i diabetes (ja, illrar kan faktiskt få diabetes).
Hur det hela hänger ihop kan man läsa här
# 39 Jag är sååå glad att Leo hamnade hos er! Han kunde inte ha fått ett bättre hem!
Underbart när en omplacering blir så bra! 
Sara