vad tråkigt att höra! Vad jag inte förstår bara är varför det skulle vara ett hinder att man måste omplacera dem?!

Jag är gravid och tänker absolut behålla mina illrar. klart jag har tid för illrarna sen med, kanske inte lika mycket, men det kan ju lika gärna bli mer då man är hemma ett år eller så. jag får helt enkelt se till att det funkar. :-)

Dömer inte dig för ditt val och förstår verkligen att du saknar dem. men jag har ändå lite svårt att förstå varför att skaffa barn skulle vara ett hinder för att ha illrar. Hur tänkte du och när tog du beslutet (innan eller efter födseln)? Lite nyfiken såklart… :-)

Den största faran jag ser är är barnet är lite större och kanske leker för ovårdsamt med illrarna, jagar, snubblar eller skadar illrarna på något sett. Att faran skulle vara motsatt, dvs att illrarna skulle skada barnet kan jag dock inte se som ett problem. Mina illrar är iaf inte såna att de skulle göra det, tror jag. Tror det hela handlar mest om hur man själv sköter det, dvs hur man låter barn och illrar vara ihop och under vilken uppsyn.

Vet att det finns nån liknande tråd som denna på gravid.ifokus, om illrar om om djur i allmänhet (som kanske spårt ur och börjat handla om illrar)…

som jag skrev jag hade inte tid för dom länge…kunde knap röra mig under slutet av min graviditet hade sån hemsk foglossning, o från att vara en smal o smärt tjej till en 93kg tung blivande mamma var en hima omställning.

jag hade en väldigt svår förlossning…så jag fick gå i terapi efteråt….=/

jag försökte få iväg dom på foder man det fanns ingen som ville ställa upp. så jag fick ge bort dom till en bekant som jag träffade på en illerträff.

 tro mig det sista jag ville var att ge upp mina älskade Jack o Alfons….

#3> Låter jobbigt… foglossning hoppas jag man får slippa, eller få mild men det lär väl vara en önskedröm då jag redan innan har en höftskada. :(

Men du kan iaf hälsa på dem nu då?

jag gick upp 25kilo och hade foglossningar men detta hindrar inte mig. jag ser illrarna som mina andra barn så dom finns här med oss med våran son på 8 veckor nu=)

#5> Kul att höra att det går bra. Har illrarna fått träffa babyn än? Hur reagerar de? :-)

#6 jadu Miilo har fått nosa på bebisen men bryr sig inte alls om den medans thyra kommer som ett skott så fort han skriker jättehögt men hon vill inte hälsa på henne så det får vänta hellst eftersom hon kan vara lite bitchig oxå=) tar nog inte långt tid fören man hittar miilo sovandes med bebisen senare hihi

#0 Usch vad jobbig situation du var i! Förstår att det var jättejobbigt att behöva ge upp dina pälsklingar!

Jag har ingen erfarenhet heller av småbarn och illrar, men jag är gravid nu och vi tänker behålla våra 3 pälsbollar och är övertygade om att det ska fungera. Vi omplacerar bara dem om bebis skulle bli allergisk för då ser vi ingen annan utväg.

Vad gäller att ha illrar och småbarn ihop (eller vilket annat djur som hellst för den delen) tror jag kan funka hur bra som hellst om man har dem tillsammans under uppsyn. Barnet kan mycket väl bli hårdhänt och dra i svansen tex, och då är det klart att det finns risk för att djuret biter för att försvara sig. Eller att djuret biter för att leka och barnet blir rädd eller skadar det för att försvara sig.
Men med tillräckligt med tillsyn och sunt förnuft tror jag det kan funka utmärkt och jag är övertygad om att det är en bra erfarenhet för barnet. Då lär h*n sig att vårda och ta ansvar över andra.

#3

Jo jag kan åka å hälsa på det e inte alls långt =)

Och Eira och Hery (nya familjen) Är jätte snälla