Igår åkte jag på vikingamarknad utanför malmö. Jag hade dåligt samvete över att lämna Tequila ensam hemma hela dagen så jag tog med henne.

Det gick dock väldigt trögt att ta sig någonstans på marknaden så jag blev stoppad varannan meter av folk som ville veta var det var för djur. Jag vet inte hur många gånger jag hörde folk säga "Titta, en hermelin!". Nån tysk trodde det var en bäver. Bra att folk har koll…

Plötsligt träffade jag på en kvinna med 2 barn på släp. Hon var svenska men hennes barn pratade engelska så jag antog att det var där de bodde. Hon sa att hon själv hade 2 illrar hemma och hennes barn undrade om de fick hålla min. Eftersom de var illervana och Tequila halvsov och bara biter lite hårdare när hon är på bushumör (dock aldrig så att det gått hål) så fick hon hålla henne. Jag började prata med mamman som frågade lite om regler för att ha iller i sverige. Enligt henne så var dom där hon bodde tvunga att vara steriliserade (eller var det kastrerade?) och doftkörtlarna skulle vara bortopererade innan man fick lov att sälja illervalpar.

När jag vände mig tillbaka mot ungarna så hade Tequila bitit tag i dotterns hals och ville inte släppa. Ungen sa inte ett knyst. Hon bara blottade halsen så att hennes bror försiktigt kunde få loss illern.

Jag blev helt stum. Några stora starka vikingar på marknaden hoppade höggt av att Tequila nafsat på deras fingrar, men den här ungen som inte kunde ha vart mer än 5-6 år sa inte ett pip utan bara väldigt lugnt lät sin storebror få bort Tequila. Inga sura miner och ingen upprörd mamma. Hon blev heller inte rädd för Tequila utan undrade om hon fick gå en liten promenad med henne. Hon kom också tillbaka efter en liten stund och ville säga hej då till illern och klappade henne innan hon glatt skuttade iväg igen.