Om hon är hybrid får ni nog anpassa er lite till hennes beteende skulle jag tro. Räkna inte med att hon kommer kunna hålla sig från nypen hon ger er nu.. kanske när hon blir äldre…  Tips kanske kan vara att undvika att ha henne bakom er i soffan, och busa med henne med saker hon kan avreagera sig på. En mjuk boll, kudde eller ja vad som helst… Undvik konfliktsituationer och satsa på positiva situationer… Läs hennes beteende. Kompromissa. Min gamle woodo var hybrid och blev aldrig riktigt kelig, men bitandet försvann med åldern.

Mina 5 cents om att bo med hybridiller…

Ja, man har ju provat allt !

Får köpa en handske som hon får gå loss på !

Tråkigt om man inte kan leka med henne.

Hon verkar ha behov av att bitas på något sätt…

#2 Just handske skulle jag nog kanske inte våga mig på att använda, i värsta fall kanske hon får för sig att det är ok att bita i handen… Hon måste ju fortfarande få veta att när hon biter er är det fel, men det kanske räcker med att fösa undan henne och skälla lite typ…? Ni känner henne nog bäst, alla illrar är ju individer och hybridillrar dessutom ofta sjukligt intelligenta…

jag har for mig att uppfödaren sa att hon va det.

Eller, rätt säker faktiskt.

Jag har provt att noncha henne när hon håller på o då brukar hon bara tro att man leker.

Får stänga in henne på "iller rummet " när hon blir för mkt…

Hon gillar inga leksaker heller riktigt.

Men kloa sönder soffan gillar hon, hehehe

Vad kan man köpa för leksak som hon kan avreagera sig på?

Konstigt, för min hane e världens snällaste och hon följer honom alltid i bak hasorna…

Hur har hon haft det innan? 

Jag har en hona som var uppvuxen på en hundkennel utanför enköping, hon var inte hanterad alls då hon kom. Hon är supergo nu, men kan fortfarande bitas helt oprovocerat. Då oftast i ryggen om tröjan åkt upp i soffan. Hon kan bara inte låta bli. Men underbart gosig annars.

Nu har jag en valpkull som är hybrider. Inte 50% dock. Visst naffsar de i lek, men annars skulle jag säg att de är riktigt trevliga. Biter mig inte ens i fötterna ;)

Men, min hona var hemsk tills jag då hon var tio månader tog ledigt  för att jobba med henne då min sambo var bortrest. Det var blod svett och tårar men sen fick jag mina pussar och världens goseboll.

#5

Jag tog henne direkt hon va valp. Typ 8 veckor gammal. Ja, jag vet att man ska vänta tills dom e 10 veckor !

Men men, nu är hon strax 1 år och hon vill inte sluta hålla på.

Det är både anfall och helt onödiga bett när man försöker o gosa.

Hela kroppen spänns på henne när hon blir så där!

Typ som ett behov av att bitas …

jag bryr mig inte så mycket, men min tjej blir helt galen på henne.

Vi som ska få en till i sommar.

Hoppas hon e snäll mot valpen då !

#7: Tycker inte att det låter som om det är läge att skaffa en till innan det är ordning på den som redan finns. Det kommer inte bli lättare att få bukt med hennes beteende om det kommer in en till.
Sedan kan hon smitta av sig sitt beteende på den nya också. Så mitt råd är att vänta tills det är bra med henne först.

ja, kanske det…

Men då har hon en till o leka med och hon kanske blir lugnare då.

Min hane e ju jäkligt lugn av sig och hon vild, heheh.

Det verkar som om hon gör saker bara för att jävlas ibland…

Vissa hybrider blir aldrig helt "tama" utan har det här lite skygga och försvarandet i sig. De kan bli mycket bättre men det tar i regel längre tid att få ordning på en sådan iller om det ligger så starkt i dess beteende.

Min Aviendha var sådär första året. Ingen hybrid det inte, men ändock.

Hon kunde dock aldrig vara still i famnen, bet och härjade. Alla var rädd för henne och jag grät mig till sömns många gånger över att jag inte trodde att jag någonsin skule få till en iller av henne.

Hon var min andra, men sen när Chade dog, när Aviendha var lite över ett år, så blev hon helt apatisk. Lekte inte, åt inte, sen skaffade vi Phoenix, nästan i panik, för att få en vän till henne och då blev hon som förbytt. Efter sorgen med Chade bet hon inte, hon vart en helt annan iller.

Men de tips jag kan ge som jag hade under första året är just som tidigare sagt. Lek med henne men håll i en kudde, handduk eller liknande. Hon sprang efter den om man drog den på golvet och gjorde av med de värsta bit-attackerna där.

Det var väl det som fick henne att börja med sin penn-mani ;) jag använde allt som fanns tillhands, för hon högg förbaskat hårt, blodet sprutade när man lekte annars.

Läsa av beteendet, ser hon ut att komma att bitas, ignorera. Avi gick ICKE att ta i nackskinnet. Hon skrek och fräste och högg som en orm.. Men när vi anade att hon var påväg att bitas så höll vi oss undan. Och när hon var snäll överöste vi henne med leksaker, bus och en massa annat hon tyckte om.

Hennes beteende förbättrades sakta, sen tror jag chocken av att Chade (som även han hjälpte till att uppfostra en hel del) dog gjorde att hon insåg att vi var de trygga som hon skulle hålla sig till i framtiden. (ev projecering av mänskliga känslor men men ;)

Lycka till!

ja, man vet ju verkligen när hon kommer att bitas.

Hela kroppen spänns o hon kränger med hela kroppen, hehhe.

Man får vänta o se och kanske inte leka med henne med händerna. Inte ens tjejens foppa tofflor får vara i fred, hahahah

Tok attackerar dom iblamd :)

Jag håller inte med om att det är dåligt att skaffa en till. Många som har problem med detta blir av med en del då de får en kompis.

Ni får nog ta er i kragen och provocera fram bett. Då kan ni fya på ett planerat sätt. Visst gör det ont och visst är det skitjobbigt. Men blod svett och många tårar fick jag ordning på min första hybrid lite innan hon skulle fylla ett.  

Att inte leka med händerna är nog bra. Det är en ganska bra ide att inte hamna i bitsituationer om man känner att man inte kan hantera det. Uppenbarligen blir hon bara förbannad då ni kommer i klinch och det kommer ingen må bättre av. Undvik situationerna så att hon får vara trygg utan fyande oxå.

Ja, jag provocerade henne i början o fyade rätt mkt.

Nu gör jag inte så längre utan bara när hon biter…

Jag brukar alltid ägna henne lite mer uppmärksamhet än dom andra bara för att hon ska känna sig omtyckt och trygg..

Det har faktiskt blivit lite bättre sen jag ägnar mig jätte mkt med henne….

jag ahr en tuggleksak till hundar. en sån där tvinnad sak av snören med 2 knutar på. .  den är ungefär lika stor som en normalstor iller. Amy kunde nafsas lite hårt i början och så fort hon ville leka använde jag den, då låg hon liksom och brottades med den mdans jag rörde på den. .  annars kanske pipisar funkar, tipsar dock om att köpa dom i den grövsta plasten.