Nu är ju jag då ingen uppfödare men det där uppbrott med pojkvännen, ett jobb som tar för mkt tid, brist på ansvar, skola eller framför allt omplacerar för att dem helt plöstligt blivit allergiska osv  Vad ska man göra om det absolut inte funkar som man trodde i böjan av köpet, då man verkligen har tänkt många år frammåt! Och sedan inträffar något sådant ????

#1 Innan man skaffar sig ett djur så måste man vara säker på att man kommer att kunna kompromissa och se till att ta hand om djuret. Varför skaffa sig ett djur om man inte kan ta hand om det från första början?

det är normalt att studera,jobba, bryta upp med pojkvännen etc och det ska väl inte vara ngt hinder om man har skaffat sig ett djur?

Folk måste börja ta ansvar för sina handlingar. Att tänka är inte samma sak som planera!

Mmm okej, det fattar väl jag med, Men om man nu har skaffat sig en iller, sitter med ett jobb som nog är svårt att bli av med, och har haft iller i ca 5 år, SEDAN blir man tillfrågad av ett annat bätttre jobb med högre lön som då kräver mer tid! Vad skulle du göra då? antar att du skulle tacka nej!

Det är en svår fråga… förtjänar folk en andra chans? En gång ingen gång? Alla människor kan ju förändras och se vad som gick fel innan.

Man kan omplacera pga av personkemin människa- djur emellan…  Då är det inte så konstigt om man har omplacerat och sedan vill köpa en ny..  Men den gången får man hoppas att man tar sig ordentligt med tid för att hitta den perfekta illern..

Jag är uppfödare och jag anser inte att det finns ett enkelt svar på den frågan. Jag skulle se till varje tillfälle och kontrollera upp vad som gjorde att den personen har omplacerat innan. Man måste se det hela som individer, och det finns individuella anledningar likaväl. Jag avskriver inte dem automatiskt utan ser till varje person.

JAg omplacerade och tänker skaffa en ny iller, men det kommer ta minst 1år till innan jag skaffar.. personkemin mellan mig och illern funkade inte + att hon var sjövild, gick inte att titta på den utan att h*n högg och satte sig fast och sen satt den där..

Jag tycker att alla ska få en andra chans, man kan faktiskt bättra sig!

#5 det var bra sagt ! :)

Håller med åsa. man måste se detta från person till person och av vilken andledning personen har omplacerat. som jag omplacerade nora och dede av att person kemin mellan oss inte funkade. skulle jag då inte få köpa en valp från dig cicci? (baar exempel)

Själv omplacerade jag en stor hane på ca 1 år. Inte för att de inte stämmde mellan oss, han e fortfarande enligt mig världens bästa.

Men, saken var den att mina andra två gamla marshall illrar avskydde honom och slutade tillslut att äta och må gott pga av honom. Han bara släpade runt på dom och va allmänt stökig. Han behövde helt enkelt illerkompisar han kunde bråka och röja med, två saker som inte fanns i de andra illrarnas vokabulär. ;) Till saken hörde att de två jänkarna inte kunde tänkas omplaceras, skulle inte funkat så bra tror jag. Alltså - djurkemin stämmde inte alls.

Så i mitt fall va de ju för alla illrarnas bästa. Inte något annat. Men för den delen vill ja inte avskaffa mig rätten att ha illrar, som jag haft sen 87'…;)

Så visst bör man kolla från fall till fall, det håller jag med om.

Mvh,

IDA

#10 ja person kemi är det ju både mellan iller och iller. eller iller och människa. vi kan inte heller älska alla människor. vissa går man helt enkelt inte ihop med och det går ej att göra något åt.

Jag kan tycka att det är helt ok att i en del fall omplacera, eller ja, egentligen i de allra flesta fall eftersom om ägaren inte vill ha illern så har den det bättre någon annanstans.

MEN därmed skulle jag inte omplacera/sälja en iller till någon som enligt mig inte haft en god anledning att omplacera.

Goda anledningar kan vara sjukdom hos ägaren (ej allergi då h*n inte ska ha nya illrar), att illern är för "svår" för ägaren och så menar jag sådana illrar som egentligen skulle hamna hos någon som har lång vana. Tidsbrist, beror lite på om det är en tillfällig brist för då kan man oftast lösa det ändå. Är det pga nytt jobb på annan ort/resor som man måste ta för att klara sig, då är det en annan sak.

När jag skaffade min andra iller så hittade jag den på blocket. Jag ringde och frågade varför hon inte ville ha den kvar och då fick jag till svar att hon trodde inte att den skulle ta så mycket tid.. Hon hade skaffat illern när hennes sommarlov började och nu när skolan började så sålde hon illern.. Tjejen som sålde var 17 år och bodde med sin pojkvän.. Det tycker jag är hemskt!! Hon hade haft illern i ca 2-3 månader!!

Jag kommer aldrig göra mig av med mina pälsar.. Tycker att man ska ta sitt ansvar oavsett vad som händer! Alla djur är ett liv med känslor!! Dom är inte så dumma som vi tror..

Bara för att nått inträffar så tycker ja inte man bara kan fösa undan promblemet.. Blir man erbjuden att jätte bra jobb som tar massor med tid skulle du adoptera bort dina barn för de?

Som jag sa förut.. Alla djur är individer med känslor och förstår mer än vad man tror!!

Men alla gör ju som dom vill och det här är min åsikt.. Vill du/ni omplacera era illrar så gör de som känns bäst för er och ILLERN!!

vissa ser man direkt som omplacerat att dem inte ska skaffa fler djur tycker jag!
Djur är som barn, man kan inte bara omplacera dem. Skaffar man djur så får man ta konsekvenserna liksom med barn helt enkelt!!

barn är en helt annan grej ? Det finns daghem och föreldrar eller nån annan i släkten som kan ta hand om de sålänge, eftersom barnet antagligen känner personen redan, så de är en helt annan grej.

# 15 Du kan utan problem lämna illrarna hemma tio timmar varje dag om du aktiverar dem när du kommer hem.

Barnen behöver oxå tid från föräldrarna på kvällar och helger.

Personligen så väljer jag bostad, nöjen, resor osv efter mina illrar (och hästarna jag hade innan).

Tid är det ända jag har gått om pga sjukdom men även när jag arbetade heltid så kom illrarna i första hand efter jobbet.

Jag tycker inte alls barn är annorlunda på något annat sätt än att de kräver betydligt mer tid än illrarna.

Men jaaaaa, du förstår väl min tanke?

#15 men om det är så att man inte kan få illervakt pga av just djuret så kanske man inte ska skaffa det såna fall om man så gärna vill åka på resor m.m. Så resonerar i alla fall jga.

jag har skaffat illervakt och det har funkat jätte bra!! jag har även hästar och skulle ut i skogen på långritt.. då fick min päls följa med i ryggsäcken funka jätte bra!! min päls har även följt med mig på semester här i sverige.. har även tagit med mig båda två till jobbet!!  det mesta går att lösa bara man vill och har intresset!!

#18 hängde de ihop med nått jag skrev i 15? fattade inte sammahanget bara ;)

jag tycker såntdär beror på vad som hänt..
de e väl upp till var och en vad som e okej..
om jag tex skulle upptäcka nu att min sambo blir jättesjuk utav våran iller och verkligen inte klarar att bo med henne skulle jag nog inte slänga ut honom…? men jag skulle ju inte bara släng ut henne hux flux heller. hon är min pälskling.

men om jag då skulle omplacera henne och jag och min sambo senare göre slut pga något.. skulle jag då aldrig mer få skaffa mig ett husdjur för att jag sumpade min chans?

eller om våran iller inte skulle tycka om mig, och anfalla mig hela tiden.. skulle de va rätt att ha kvar henne då bara för att jag har skaffat henne, e de inte då bättre att hon hamnar hos någon hon kommer bätte överens med?

det händer mkt i våra liv som vi inte kan förutspå..
man får barn som kanske är svårt allergiska osv..

jag förstår att man blir arg på personer som gör sig av med djuren när de tröttnar och sedan skaffar nya "roligare" djur..
DET ÄR FEL!

men man ska inte dömma andra när man inte vet vad som hänt.

jag har faktiskt två kompisar (i olika familjer) som verkligen inte kommit överens med sina föräldrar.. och de har "oplacerats" till olika fosterhem, extrahem och det är de bästa som hänt dom.. :) dom hittade människor som kunde förstå dom bättre.. och det gjorde dom lyckligare.

Nu är jag ingen uppfödare men jag hade nog sett till varför personen omplacerat sina illrar, det finns anledningar som jag kan tycka är förståeliga.tex

*Det funkade inte med illern och de andra illrarna/djuren

*Det funkade inte när barnen var små/bodde hemma

*personkemin stämde inte trots många försök.

*Man kanske var jätteung och dum en gång i tiden och insåg inte hur mycket jobb det var men efter 5-10 år så har personen växt till sig (även om personen nog skulle grillas i hur han/hon gjort i 100 olika situationer.

*fd sambon eller dyl var allergisk

Jag omplacerade mina första illrar efter att det hänt en olycka då en av dem dödade mina 5 ökenråttor. Då insåg jag att 2:an vi bodde i då inte var säker nog att ha olika djur i. Hade redan startat min chinchillauppfödning i liten skala då och hade inget annat val än att ha deras burar i vardagsrummet, illrarna var fritt i hela lägenheten. Så då valde jag att omplacera då jag inte tyckte det var värt att riskera fler liv. Det är ju illrarnas instinkt så det var dumt från början o skaffa iller när jag hade chinchilla och bodde i lägenhet. Då såg jag heller inte alls mig själv i hus inom en snar framtid. Sen ändrades läget ett par år senare och vi fick en väldigt bra chans att flytta till hus, så det gjorde vi såklart då. Har fortfarande chinchillauppfödning, i större skala än innan, men nu har de ett eget rum med dörrar konstant stängda. Då började vi efter några månader noga överväga Att skaffa iller igen och så blev det och jag är jätteglad för det!

Men likväl så kände jag mig hemskt som letade ny iller när jag en gång omplacerat de jag hade. Men skulel jag bli erbjuden nu skulle jag gladeligen ta tillbaka alla tre som jag hade en gång. Saknar dem så extremt mycket.  Skulle läget nu mot förmodan förändras och vi skulle va tvugna att flytta till lägenhet så skulle jag INTE göra mig av mig illrarna utan hitta en lägenhet som fyller de behov vi och våra djur har.

Som uppfödare (dock av annat djurslag men tankesättet är ju detsamma) så skulle jag vara väldigt skeptisk till att sälja till en person som tidigare omplacerat, har sagt nej till vissa pga detta. Jag skulle be att få höra anledningen och sen hålal bra kontakt ett tag för att försöka avgöra om personen är seriös..det är ju så svårt då alla såklart visar sin bästa sida då de vill köpa ett djur. man får lita på magkänslan helt enkelt :S Jag är iaf glad att uppfödarna till de två illrar jag har nu hade förtroende nog för mig för att sälja sina små älskade valpar till mig :)

Innan jajg skaffade iller så läste jag myclet om dom.. sen så ringde jag en uppfödare och gav han sicka upp ett luktprov för att se så ajg tålde djuret och det gorde jag :) så jaajg köpte en iller :) och skulle jag helt plötsligt bli allergisk mot mina illrar då tar jag och äter medecin i stället,,

#24 vad var det för uppfödaren? :)

Jag skulle aldrig sälja illrar till någon som pmplacerat, de ska då ha haft extremt starka orsaker för att övertyga mig… Det där med att kemin mellan iller och ägare inte funkat tycker jag inte är en garanti fäöra tt det skulle funka med nästa iller. Då är man inne på fel djur tycker nog jag. Ja menar, vilken trevlig iller som helst kan bli ett odjur hos fel ägare… Det är då inte illerns fel utan ägarens…

#26 det du säger om kemin håller jag inte med om alls. töserna jag hade högg så fort dom såg mig medans resten av min familg kunde göra allt med dom. vad påstår du då att jag har gjort för fel med dom isf?

#27 det kan hänga på så små saker. Ett litet "misstag" kan hänga i hos illern hur länge som helst. Triton funkar i regel inte med andra människor. han läser av folk de första gångerna de träffas för att sedan göra sitt val att "inte tycka om/känna sig hotad/känna sig övermäktig" och då börja bita personen i fråga. Tror inte att det är något som helst fel mellan personkemin i de allra flesta fall, men visst kan det vara så också.
Triton älskar att busa och är väldigt nyfiken och framåt på alla de här människorna som han ibland biter helt utan orsak.
Både min pojkvän och mitt ex har varit måltavlor för hans tänder. Ibland går det dagar, ibland veckor, men oftast får de sig ett hugg… ofta helt oprovocerat. Han stegar fram, biter i bästa kroppsdelen han kommer åt och springer sedan iväg.
Själv tycker jag ändå att beteendet är lite charmigt och gör Triton till den han är. Jag ser inget stort hinder i att han ibland biter mina besökare… Det bara är så… :)

#0 Skulle se det från fall till fall. Men blir helt sjukt förbannad när man läser om sådanna som omplacerat illrar för att sedan köpa en ny och sedan omplacerar den pga tidsbrist!!!! Vad är det för beteende!

#28 ja detta beetende hade töserna mot mig dygnet runt jag såg hemsk ut. till och med då jag skulle ge godis eller liknande högg dom sönder mig. nu bor dom i gävle och är bitfri.

#25 det vet jag inte riktigt  hihi men han skickade upp ett lukt prov till mig (snällt)

# 30 Jag undrar mer vad luktprovet bestod av? En tuss päls?

haha, luktprov? Ja den var orginell. Har aldrig hört talas om något liknande. Och är rätt säker på att inget man kan skicka kan avgöra om man tål illrar eller inte.