Ja de blir hybrider

japp, det stämmer. Tamillern och Vildillern separerades ca två tusen år före Kristus.

Därefter har de två illerstammarna utvecklats åt olika håll, tamillern har avlats fram för deras lugnare temperament men med något bibehållen jaktinstinkt, medans vildillrarna har fortsatt i samma spår.

de är fortfarande kusiner och kan därför få avkomma som kan få egen avkomma. Stammarna är åtskilda idag, men de är nära släkt.

Man skiljer även på Jaktiller och Tamiller. Tamillern anses ha ett mer lugnare temperament, mer "dumsnäll" til lynnet och Jaktillern anses ha ett skarpare lynne då deras jaktinstinkter är mer eller mindre intakta, dock är deras temperament något mer hanterbart än en Vildillers.

En kompis till mig tog hand om en vild iller ett dygn de FUNKADE INTE! Den var inte alls speciellt huslig och bets som en blådåre… men de är klart de var ju en skogsiller så---

#3 ja är dom inte vana vid människor så är det klart att de beter sig så. som vilket annat djur som helst, vildkatt, vildhund etc..

#4 hon som tog hand om dem är mycket KÄND i illervärlden men nämner inga namn. Kom ej ihåg varför hon tog hand om den heller men som sagt var de varade bara något dygn eller vad de var…

Fick hem en vildillerkille genom djurens vänner för några år sedan. De trodde det var en vanlig iller. Sen kom det fram att det var en iller som är hittad med en bror och de var nappuppfödda och var trevliga tills de kom i "puberteten" då de utvecklades till hypernervösa, riktigt skarpa illrar. Det gick inte att hantera dem även om de var hanterade hela valptiden.

Att skilja mellan jakt och tamiller går inte att göra. Hur dom blir beror på vilka förutsättningar ungen får.

Jag känner tamillrar med mer än 10 års sällskap-illerstam bakom, som är perfekta jaktillrar då de fick de förutsättningarna som små. Det finns dessutom tamillrar (utan "vilt"inblandning) som är så vassa att dom avlivas.

Jag känner även vuxna jaktillrar som är socialare än många av sällskapsstam. Alla lever utomhus, flera är sk. "farmiller". Umgänget med ägarna är lika stort/litet för dessa jaktillrar.

Våra vildlevande illrar har tyvärr inte så värst rena gener längre. De flesta är uppblandade med förymda och utsläppta tam eller farm illrar. Chansen att hitta en genetiskt ren vildiller är så liten att det är ett lika stort lotteri, som att använda illrar med okänd bakgrund i avel. Dessutom så avlar man inte bort "vassheten" på några generationer.

Att få rätsida på illerstammen i Sverige, handlar om gemensamt planerat avelsarbete i minst 20 år, troligtvis mer, eftersom alla födda kullar skulle behöva delta och det dessutom är svårt att hitta 100% sunda linjer i Europa och även övriga delar av världen.

Jag har också fått hem en tamiller. Kan säga att jag har aldrig varit med om en så intensiv vecka. Har nog aldrig grinat så mycket som den veckan innan jag blev av med kräket :)

#8 menar du inte vild iller då?

#2 Man kan väl inte skilja mellan jaktiller och tamiller? Det är ju samma sak. Man måste ju även kunna handskas med en jaktiller så varför skulle man vilja ha dem skarpare?

öh, jo :) I min förnekelse av minnet blev det en Tamiller :)Men jag menade en vildiller :)

#10, skillnaden som många gör mellan tamiller och jaktiller idag baseras på äldre generationers syn på illrar. Jaktillern hölls i bur och hanterades med handskar, vilket har gett den ett rykte som levt kvar om att den är vassare.

Personligen anser inte jag att det är en skillnad dem emellan, en jaktiller kan vara mindre vass än en ren tamiller, så jag anser att skillnaden mellan de olika stammarna är obefintlig. För att inte nämna parandet de två emellan.

Engelskan har ju två namn, Ferret - Tamiller och Polecat - Vildiller, om jag inte har förstått det helt fel :)

Så denhär tråden är upptagen igen, så kul.

Jag undrade över Vildiller, inte jaktiller. Och jag undrade över skilda ARTER, inte om de va släkt eller inte för det förstår jag att de är. Olika arter som förökar sig med varandra kan inte få fertil avkomma nämligen, det va därför jag undrade. De måste ju vara av samma art, men olika underarter eller något. Eller hur? Eftersom de kan föröka sig tillsammans. Nån som har koll på Fylogenin?

Det är olika raser skulle jag säga. De får inte infertila avkommor. Jag själv avlar på vildillerblandningar och det går utmärkt :) Precis som att hundar och katter är olika raser och kan föröka sig över gränserna.

#14: Jag skulle inte anse att de är skilda arter. Men som Sarah säger här över de är skilda raser inom samma art. Således kan de få fertila avkommor med varandra.

De Latinska namnen skiljer mellan Vildiller och Tamiller.

Mustela putoris (Vildiller)

http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/kortaartfakta/illerkortom.asp

Mustela Putoris Furo (Tamiller)

http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/Agria/text.nsf/id/653

Mvh Ammi

Okej tack  :)

#7 Skillnaden mellan den upplandade vildillerstammen och tamillerstammen är den att i vildillerstammen så har, med tanke på inblandning av tamdjur, naturens egen urrensning där de starkaste individerna överlever.. Det eccisterar knappt i tamillerstammen där många avlar på färger och hårlag och struntar i diverse defekter som kan följa- tex dövhet…

#17 Furo betyder ju Tjuv, vilket jag tycker passar väldigt bra x)

Ja, och putoris betyder illaluktande… *asg* Det är ju Fat boy!!!!!

Haha :)

På tal om det, om man ska nyinföra nytt blod till stammen utan att gå på hybrider, vilket land blir det då man vänder sig till? Vilket har bäst illerutbud om man säger så? finns det någon statistik på det egentligen?

#23 det beror på. Alla länder har bra och dåliga linjer, så det kräver mycket tid att luska fram information. Och mer än en gång går man på en nitlott. Sedan är det ju väldigt individuellt vad folk anser vara bra. Både ferpharm och herzghof illrar är vitt utbredda i europa, och personligen skulle jag aldrig avla på illrar från de linjerna, vilket gör att utbudet snabbt krymper, efttrsom just dessa illrar verkar vara oerhört populära att avla på pg,a deras häftiga färger, tecknigar, och angora påbrå i många fall. Själv tror jag mig ha funnit 3 uppfödare som sitter på verkliga guldkorn, men det har inte varit lätt, och tiden får utvisa om de är så bra som jag tror.