Det varierar väldigt mycket mellan individerna. Men över lag är det ovanligt att de funkar ihop direkt även om dessa individer också finns.
Att de biter varandra elelr att den ena biter gör inte så mycket. Håll koll så det inte blir infekterat i såren bara.
För små sår de brukar de få. Jag har personligen hållit på allt ifrån 1 minut till 2 år. Och den längsta har de inte älskat varandra men de acepterar varandra.

Ska jag låta de hålla på med varann…..honan är ganska liten jämfört med killen. Som tur är de snälla mot oss, men det är synd att de bråka…..

Storleken har sällan någon inverkan mellan illrar. Den minsta kan vara den med mest sattyg i sig och den som går segrande ur det hela och blir den som bestämmer. Så låt dem hållas så länge de inte gör stora sår i varandra. Då kan de få vila sig lite tills såret börjat läka ihop igen. Sedan är det bara att försöka igen.
I dagsläget håller jag på att bli tokig här hemma, då hanen vi har är kastrerad och han har återhämtat sig och töserna har varit uppdelade innan. Men nu har jag bestämt mig, de ska fungera ihop.
Så här skunkas det och slåss friskt mellan varven. Men det är kanske inte så konstigt att det tar sin tid. Jag ska få ihop 9 stycken.
Just nu har jag bara en av damerna åt sidan då hon fick så mycket stryk när hon kom tillbaka efter parningen att ett stort sår uppstod. Dock börjar det läka så snart är hon med i gänget igen.
Målet är att de ska fungera bra ihop tills semestern. Men det är lång väg dit ännu :-)
Men skam den som ger sig.

Det låter väl hoppfullt om de inte ens slåss… lite gruff får man nog räkna med.

Min hona lärde sig aldrig gilla min nya hane, de 9 månader de levde ihop (innan honan dog). Sen tog det 4-5 månader (med dagliga hårda slagsmål) innan min nya hane kom sams med min gamla hane. å tålamod är en dygd. men när de väl blir vänner är det klart värt det! :)

Jag har nog haft supertur när jag tog hem min andra hona, var en veckas slagsmål/skrikande/fisande därefter är dom tighta som sjutton :)

Ja, alla blir ju inte alls vänner direkt.

När jag skaffade en hona till min då året gamla iller så släpades hon en del. Det var väl för att fastställa rang eller liknande, för den damen (Aveindha) var det envisaste monster man kunde tänka sig.

När Phoenix kom därimot så räckte det med ett nyp, sen har det vart lugnt. Kanske för att han är en fegis =P

Oj då…jag som trodde att jag hade lyckats hitta den bästa kompisen och skulle därför slippa bråk! Snacka om dåliga match-making skills!

Ingen fara tror jag.. Hon är inte riktigt hemma än heller =) Ge det lite tid så löser det nog sig ska du se.

Det är vanligare at tet blir bråk mellan 2 illrar som inte känner varandra än att det inte blir det. Jag har haft 2 lätta introduktioner med mina 7 illrarl. Resten har varit ett rent h*lv*te att få ihop, men det går..bara man inte ger sig. Vissa kan man släppa ihop, och även om de inte gillar varandra så sliter de inte varandra i stycken, medans andra slåss så att pälsarna flyger.

Om någon börjar blöda. elelr om någon bajsar på sig, bör man dela på dem en stund tills de har lugnat sig. Är det inget allvarligt sår kan man testa igen

ta dem till neutralmark, kanske ute, tvättstugan eller till någon annan där ingen av dem varit innan, det kan få vissa illrar att ty sig till varann

Jaha….att smörja in de med furotone är ingen lösning????

#10 tja..alla idéer är bra idéer ;)

ibland kan det hjälpa att distrahera dem, så att de gömmer bort att slåss, introducera olika former av miljöberikning, ge dem godis samtidigt etc…allt om får dem att tänka på annat kan vara bra

Hmmm…det är kanke jag som måste distraheras o låta de vara

#12 Haha! Klok som en bok! Många gånger är det nog precis det vi behöver göra, ingenting alltså. 

Jag har också varit med om sammansättningar som inte alls fungerat, där det varit djupa sår, nerbajsade illrar osv. Då måste man givetvis ingripa.

glöm inte skunkandet……jag har fått en riktig intensiv kurs om hur illerns anal körtel funkar