Ååh vad ledsamt! Jag håller tummarna för er.

oj vilken historia håller tummarna för eran lilla tjej här hemma

Åh nej nettan!!! Min hjärta värker för er! håller alla tummar och tasssar jag kan *tröstkramar*

Vad ledsen jag blir när jag läser om Leiah!

En liknande händelse gjorde att jag förlorade min Trazan för snart ett år sedan. Jag råkade trampa på hans buk och han var död inom 5-10 minuter. Dock hann jag ringa Blå stjärnan och de sa att det var nog ingen fara med honom. Strax efter så dog han i min famn.

Jag önskar av hela mitt hjärta att de kan rädda Leiah!

Tänker på er!

Nu har veterinären ringt mig.

I morse när veterinären kom till jobbet så hade Leiah verkat piggare, hon drack ur spruta när de erbjöd henne.
Nu vid 12-tiden så hade det vänt kraftigt. Hon var sämre och hade fått feber.

Kontraströntgen visade att det inte passerade som det skulle på ett ställe i tarmen. De har ringt efter en kirurg som ska operera henne direkt.
Veterinären visste inte om passageproblemet berodde på stopp i tarmen eller att tarmen var död och därför inte skickade kontrasten vidare.

Jag gav i allafall order om att inte rädda Leiah till vilket pris som helst. Värdigheten på hennes liv går före. De får inte plocka bort stora tarmpartier och eventuellt ge henne livslånga problem. De skulle hela tiden ha i åtanke att hon ska kunna må bra igen. Visar det sig att problemen är så stora att hon inte kan bli helt återställd eller till exempel kommer ha livslånga men av detta så bad jag dem att låta henne somna in på operationsbordet.

Nu är det "bara" att vänta på att få höra av veterinären efter operationen. Som tur är behöver jag inte sitta hemma och glo rätt ut i luften.
Nu åker jag till KerstinL och hämtar hamsterbebisar till min dotter. Då får jag lite distraktion och trevligt sällskap.

Jag skriver igen så snart jag vet något.

Håller tummarna!

Åhhh, stackars liten! det är så lätt hänt att råka trampa på dem, för de är ju så snabba. Igår så råkade jag kliva på Melwins huvud, men han drog undan det innan jag hann sätta ner foten ordentligt som tur var.

Usch då. Stackars Leiah.. Sånt här är min mardröm. Illrar är ju så attans snabba så det är ju lätt hänt att de hamnat i vägen. Jag klämde nästan Tiffanys tass i dörren imorse, hon skadade sig inte men jag blev helt hysterisk o rädd. Håller tummarna för lilla Leiah.. dummer som måste in under mattes fötter..

Håller tummarna att allt skall gå bra för henne. *Kram*

Usch vad hemskt för er. Här hemma håller vi alla tummar och tassar vi kan för att detta ska få ett lyckligt slut.
Tänker på er.

Sänder massor av kramar.

Veterinären ringde efter ca 2 timmar.
Kirurgen hade kommit och de hade fört in Leiah i operationssalen. De hade börjat att ge henne lite narkos och då dog hon. De hade inte ens hunnit ge henne en stor dos narkos.
Tydligen så orkade hon inte längre.

Självklart så har hennes lilla kropp gått iväg för obduktion. Jag informerar vad den säger när den är klar, dvs om ett antal veckor.

jag beklagar :(

#11 beklagar sorgen nettan! Så fruktansvärt att höra. tröstkramar i mängder vännen!

Har tänkt på er hela dagen och hoppats.

Skickar kramar

Åh vad hemskt. Tänker på er och skickar massa kramar.

Beklagar sorgen. Stor kram.

Nej, inte Leiah. Jag vet hur kär du blev direkt i denna tösen när hon kom hem till dig. Beklagar så väldigt mycket!! Vill säga så mycket mer men finner inga ord.

Hemskt ledsen
*kramar om*

Tack snälla ni för alla vänliga ord.

UlrikaD:  Ja Leiah var en på miljonen. Jag blev direkt kär i henne. Bara här om natten så stod hon och krafsade nedanför min säng. Då skulle hon upp och ligga på mitt bröst, innaför täcket. Då struntade hon i att det låg två läskiga hundar i min säng.
Där låg vi, med två hundar och en iller i sängen. Leiah suckade nöjt och somnade av mina smekande fingrar. I den stunden tänkte jag "jag är så lycklig just nu."

Leiah har bott hos KerstinL och Kent över en helg en gång. De föll också totalt för henne. En iller som inte gör hyss, inte äter strumpor mm. Jag fick konstiga sms den helgen där det stod något om att hon inte skulle få komma tillbaka till mig. ;)

Jag saknar min lilla hjärtetjuv. Jag sov på soffan inatt, ville inte sova i sovrummet utan min Leiah. Jag har inte varit in och plockat bort sandlåda och matbrickan. När jag tänker efter så har jag inte varit in i sovrummet alls sedan jag fick beskedet om att hon avled.
Hon fattas mig.

Oj oj oj, man ska inte läsa såna här trådar om man inte vill grina på jobbet. *snora snora*

Nettan, är hemskt ledsen att det gick så illa. Förstår att du måste må piss och tänka "tänka om…". Var det alltså er sista (enda) iller? Gu va tråkigt hur som helst. Det borde inte få sluta på detta sätt. :(

Hon har sina andra guldklimpar kvar.. Ior - den vita åsnan, Turbo - charmknutten med stink i, och Trixie - den lilla,lilla, LILLA prinsessan!!!!!

Beklagar sorgen.

Beklagar så er sorg Nettan. Även jag vet att det var något speciellt mellan Leiah och dig. Där kan man prata om kärlek vid första ögonkastet.
Det finns inte ord att beskriva vad ledsen jag är för din skull just nu.

Sänder en massa kramar till dig.

här hemma sänder vi alla en massa kramar till er! beklagar sorgen!

beklagar sorgen. skickar kramar i massor

Usch, beklagar verkligen…

Beklagar så hemskt mycket Nettan!!

usch vad ledsen jag blir. beklagar sorgen över Leiah.

Stackars dih, och henne..

Vi får hoppas på att detta på något sätt kanske kan hjälpa någon, för risken att kliva på dessa små snabba djur är ju stor, och som du skrev, så visar de ju inte smärta, hon reagerade ju inte på den grundliga "genomklämningen" vilket kan vara bra att ha i åtanke..

Många tröstpopp..

Usch då…Så himla tråkigt.

Beklagar verkligen.

Brukar inte läsa/skriva i sådana här trådar, men i söndags gjorde jag det och ett par timmar senare var det Sunnivas tur att råka ut för samma sak….Kommer nog inte läsa fler trådar i ämnet…..Sunniva lever dock och fick komma hem efter lite smärtlindring bara…

Oj, så himla lätt det kan hända. Mitt gäng skickar en tröstkram till Sunniva också.

usch. Känner med dig. Tröstkramar här hemifrån med!

Igår var jag och hämtade min transportbur från Ultuna och skulle betala räkningen. De hade tappat bort min bur och letade i en halvtimme.
När jag väl var färdig att gå ut därifrån så säger damen i luckan att "vi har en kille här som var med på obduktionen på Leiah idag".

Svaret blev:  Leiah dog av en perforerad tarm. Hon hade fått en stor infektion ibuken. Peforeringen hade antagligen blivit när jag trampade till på henne.
M.A.O Jag dödade Leiah :(   Jag vet att olyckor händer. Jag är faktiskt tacksam att det var jag som trampade på henne och inte barnen. De hade aldrig kunnat leva med skuldkänslorna.

Jag lämnar Ultuna gråtande, jag ringer min bästa vän och snyftar fram obduktionssvaret. Jag öppnar bildörren och synen som möter mig får mig att skrika "dumma hundjävlar". Min vän försöker sansat att säga "ta inte ut det på hundarna nu".

Mina två dumma semesterhundar har brutit sig in i handskfacket på bilen och mumsat i sig 180 g mjölkchoklad!!
Det var bara att vända på klacken och traska in på Ultuna igen. Där fick jag köpa kollösningen och ge dem. De protesterade högljudt mot den bryska behandlingen.
Båda hundarna mår jättebra idag och fick sig ett skrovmål med choklad till kvällsmat följt av aktivt kol. Hmm. undrar om det var därför de inte ville ha frukost i morse  ;)

Förstår dig så väl, jag trampade på Trazan och han dog inom 5-10 minuter. Har fortfarande skuldkänslor snart ett år senare även om det var en olyckshändelse. Så du är inte först och tyvärr inte sist om att råka trampa på dem.

Tänker på dig!

finner inga ord…. Att förlora en vän är tungt…

Många kramar från oss i Boxholm till dig, barnen och självklart dina andra små pälsar…

Nettan, jag förstår att du har skuldkänslor, men du ska inte ha det. Lätt för mig att säga, jag vet. Men du gjorde det inte med vett och vilja, det var en olyckshändelse. Och olyckshändelser kan man inte göra något åt. (gäller dig med Sara)

Tänker en massa på dig Nettan, och sänder alla tankar och kramar till dig över cyber rymden.

*redigerade namnet på mig själv då jag har svamp i huvudet och skriver helt fel namn.*

#37 du menar nog Sara….

Så hemsk historia att läsa!!!

Jag beklagar verkligen och lider med dig. Det är så nära, så nära många gånger för de är ju precis överallt och helst precis intill fötterna. Många gånger har jag halvt slagit ihjäl mig, när jag försöker parera rätt för att inte trampa på mina. Faran lurar överallt, när man ska vända sig om i köket med en kastrull t.ex. Urf!! Hemska tanke!!

Hoppas att du ska komma över denna hemska olycka och kunna minnas din älskling med ljus i sinne!

Kram från Lillan och hela flocken.

#38: Du har rätt. Fölåt, och tack för tillsägelsen. Det är åtgärdat nu.