Det är det som är det svåraste när man har en okastrerad hane, han vill ju bara göra det han är skap för, att para sig. Att sen tiken inte vill av olika anledningar bryr han inte sig så mycket om. Det ända man kan göra då är att hålla dem åtskillda, eller så får du kastrera honom. När jag hade Laban i brunst för ca 6 år sedan, då var han hela tiden efter sin syster Lina (hon var ca 6 månader yngre än han men med samma föräldrar). Det bara sig inte bättre än att han fick in Lina i löp när hon var bara ca 4½ månad gammal, och då jag ville ha en kull på henne så fick det bli P-spruta för henne. Denna i sin tur gjorda att hon inte löpte på över 1 år, och den kulle blev 2 valpar stor och båda dog ca 1 timme efter förlossningen. Så hon fick sin nästa kull först året efter när hon var nästan 2 år gamma, den kullen var det 7 valpar i.

Om du inte vill kastrera honom, varför gör du inte en stellerisering på honom där de klipper av sädesledarna. Då har han alla driffter men han kan inte göra någon med valpar. Detta kan du få lite pengar för för de som inte vill kastrera sina tikar. Men då de inte kan löpa hur länge som helst, så måste de ur löpet på något sätt. Och då är en stelleriserad hane bra att ha och ta till. En 500-hundring/ gång skulle jag ha tagit om jag hade haft en sådan hane.

#1 Jo, jag vet. men då jag inte har någon osteriliserad hona själv så känns det som sak samma. Menar, om han är okastrerad eller steriliserad förändrar inget för mig. Hade jag haft en okastrerad hona hade det vart en helt annan sak.

Sen är det ju så att jag bor på 30kvm, så att sära dem är svårt, om man bortser från det faktum att Jag inte Vill sära dem. Jag tycker att den flock jag har (just nu 2 dock) ska komma överens, inte behöva isoleras. Dessutom så skaffade jag Phoenix för att Aviendha vägrade leka och äta när hon var själv, och hon har visat samma beteende när han vart borta en längre stund.

Verkar jag orimlig nu? ;)

Så hade jag här hemma och det blev outhärdligt. Speciellt när min hona är ny i familjen. Så det var bara att kastrera honom.

Hoppas nu att min iller ska lugna ner sig ordentligt nu och bli kompis med henne.

Jag skulle ha kastrerat honom. Både för att han själv ska slippa vara stressad och för att tjejen ska slippa ha honom i hasorna hela tiden.

Fördelen med att ha honom okastrerad är att han möjligtvis slipper hormoniella problem (ex binjuretumör) när han blir äldre. Jag anser dock att det är bättre att han (och tjejen) får leva ett lugnt och gott liv de närmsta åren. Det är ju inte säkert att han får binjureproblem även om han är kastrerad.

Så gjorde jag med Bus.