Jag kan absolut inget om avel men det låter ju INTE bra alls att använda djur i avel som har sådana problem. Jag tycker att endast dem friskaste illrarna bör avlas på och dessa "fel" låter ju inte speciellt hälsosamma.

2-könade illrar? Finns det alltså? Betyder det att de både kan agera som hane och som hona, dvs både har snorre och livmoder som fungerar? låter ju som rena rama rymdvarelserna…

#2 hemafroditer finns ju inom alla djurslag, även människa. Både naturligt och som en genmutaion (te.x daggmaskar). Däremot så skall väl egentligen inte ett djur som är hemfrodit tillföljd av en missbildning/mutation kunna fungera fullt ut både som hona eller hane, oftast har de dubbla könsorgan, men båda fungerar inte fullt ut, antingen funkar de ena eller det andra eller inget av dem…

#2 Sånt kan drabba människor också, och oftast är det väl så om jag inte missminner mig att "allt inte funkar som det ska", eller bara delar av det. Så dem kan tex ha en snopp på utsidan men ha en livmoder innuti. Många gånger är dem nog sterila.

jag tycker inte att man ska avla på dessa material. men sen är det ju upp till var och en men det är min åsikt

#3> Tänkte jag ett steg längre så visste jag nog att alla djurslag kan ha hemafroditer. Lite taskigt minne bara. Man har ju sett de där hemska dokumentärerna på Tv3… hehehe…

Låter ju sjukt att avla på dem. Vad är syftet med att avla på dessa? Dvs varför skulle man vilja ha hemafroditer?

Jag är stark motståndare till avel med  hemafroditer. Nu brukar de turligt nog inte vara så avelsdugliga. Men det finns fall som de har varit det. Och att chansa och använda en sådan individ i avel är både oansvarigt och fruktansvärt mot hela illerstammen eller det djurslag man väljer att använda den inom.

 Hemafroditer är ofta resultat av linjeavel som slår fel. Att den som hållit på med detta inte har vetat vad de gjort eller inte haft koll på sina avelsdjur under lång tid. Det är alltså inget som brukar dyka upp om man kör med linjeavel efter konstens alla regler men om man kör med nära linjeavel i flera led då kan resultatet bli  hemafroditer. Så kort och gott, inavel i flera led. Där har man en ytterst stor orsak till detta.
Och att då använda sådana individer i avel. det är reglementsvidrigt och inget som jag anser är upp till var och en. Det finns inga ursäkter att använda en sådan.

Jag skulle aldig vare sig låna eller avla på ett djur som inte är helt OK, vare sig det är en hemafrodit eller någon annan "missbildning". Jag försöker att kolla upp mina låne djur (i mitt fall hanar) att de inte har några missblidningar (typ hemafrodit, en stenade eller andra missbildningar) i släkten. Och alla mina tikar har och är kollade bakåt så att inget finns där.

Kan inte mer än hålla med de ovanstående talarna! VARFÖR kommer man ens på tanken att avla på ett sådant här djur? Det kan jag verkligen inte förstå! Om en iller är hemafrodit kan den ju knappast ha en bra stamtavla vilket bara gör det till ett ännu mindre önskvärdt avelsobjekt. Tom jag som inte har en tanke på att avla förstår ju att det måste vara helt fel att ta valpar på en sådanhär individ! Kan säkert vara världens gulligast sällskapsiller men till avel inte en chans.

Får man fråga vad kryotorkism och monorkism betyder?

#10 kryptorkism är när en pungkula ligger kvar i buken, monorkism är när hanen bara har en kula

Kan ju tillägga, om det nu alls är relevant, att det stavas hermafrodit :)

#12: Tackar för rättelsen. Självklart är det relevant att vi stavar rätt.

#13 Puh, var lite rädd att framstå som en besserwisser.. >.< Men det var en såpass seriös diskussion så..

Rent biologiskt borde hermafrodit vara en lyckad mutation. En individ som är tvåkönad bör rimligen ha en större chans att fortplanta sig. När det gäller illrar och husdjur tycker jag dock inte det är något man ska avla på. Då färre än hälften av en art föds till hermafroditer så är det ju inget normalt. Hade varit skillnad om fler än 50% av alla illrar som föddes naturligt var hermafroditer.

    Nu kan jag inget om illeravel eller något alls, men just när de gäller hermafroditer så hade jag aldrig använt mig av något djurslag med denna missbildning i aveln, av många olika orsaker och flera redan nämnda.

Har själv haft en häst som var hermafrodit och en hund som var detta, hästen klarade sig bra, men då vi sålde henne eftersom att min fars fru sökte efter avelsston och hon ej fick veta förens efter köpet av vetten att hon va hermafrodit så vet jag ej hur läget är idag, för min hund slutade de illa under skalpellen hos vetten.

Så även denna slags missbildning kan ta med sig stora och skadliga och framför allt onödiga risker, varav en anledning om de  nu kan leda till såpass stor skada varför då riskera att använda ett djur med syndromet i avel, vet ej hur de är i djurvärlden om de finns bevis där att de är ärftligt men eftersom att man bara genom blodprov på människa / nyfödd kan se att ungen har syndromet. så borde de ju egentligen funka på samma sätt i djurvärlden tycker jag.

Det var bara min lilla tanke i det hela (A)

Har inte ens tänkt på att illrar kan vara hermafroditer.

Skulle jag någon gång i framtiden avla skulle jag aldrig ens tänka tankten att avla på en sådan iller.

Varför riskera något genom att eventuellt föra genen vidare.

Håller med er ovanför och förstår inte i min vildaste fantasi att en uppfödare någon gång ens skulle vilja avla på en sådan iller.

Här är några frågeställningar jag kommer på.

Hermafroditism beror på att individen har två par könskromosomer, dvs både XY och XX. Men.. är hermafroditismen en sporadisk mutation (icke arvsburen), eller något som med säkerhet ärvs genom genetiska anlag? Observera att jag inte har svar på det utan spekulerar utifrån olika frågeställningar.

Är det en mutation som inte ärvs genom genetiska anlag så finns det ju ingen risk att hermafroditismen i sig nedärvs, däremot kan anlaget för att, lättare än andra individer, mutera ärvas ned. Cancer är ett bra exempel på detta - cancern i sig ärvs inte ned, det som ärvs är en ökad risk för att en viss cell muterar (och sedan multiplicerar sig -> cancer). Så faktumet att en individ muterat till hermafrodit kan tyda på ökad känslighet inför mutationer, vilket kan innebära ökad risk för t ex cancer.

Är hermafroditism något genetiskt - som ärvs genom DNA får man ställa sig fler frågor. Först; vill vi ha mer hermafroditism inom illerstammen? Det är ju ingen egentlig fördel ens om individerna lättare kan para sig, då vi ju kontrollerar detta. Och sen; kan förekommande hermafroditism tyda på något annat som bör tas i åtanke?

Jag förutsätter att hermafroditism, om det är genetiskt, orsakas av recessiva anlag (dvs att både modern och fadern måste bära på anlaget för att barnet ska kunna bli hermafrodit). Här kommer en relevant tanke upp; att illrar med samma ovanliga anlag parats kan eventuellt tyda på att de någonstans är besläktade? Inavel (förökning med någon närmare besläktad än kusin) är förbjudet hos människor för att risken att ärftliga, recessiva anlag lättare kombineras och påverkar avkomman. Det gäller naturligtvis även för illrar, och då hermafroditism (förutsatt att detta orsakas av recessiva anlag) ev. kan tyda på inavel innebär det förstås att även andra (kanske sjukdomskopplade) enkla anlag/anlagspar också förts ner till avkomman via dessa besläktade föräldradjur. Därav ökar ju risken för sjukdomar.

Bl a daggmaskar och sniglar är alltid hermafroditer. De förökar sig som tusan när klimatet tillåter..