Ibland bara blir det så fel. Först hoppar Molly upp på skänken dit hon naturligtvis inte ska kunna hoppa. Just därför står mitt till brädden fulla saftglas där. Fullt med härlig kladdig svart-vinbärs saft. Japp, ni gissade rätt. Det välte hon ner. Rakt ner i matskålen. Kan ju säga att vitalin och saft såg inte så himla gott ut. Försökte ignorera det en stund men när 3 hungriga grabbar vrål-stirrar på en så är det ju bara att resa på sig och göra iordning ny mat. Ska ta ett stort kliv över avspärrningen från köket, (90cm) sätter ner ena foten och precis när jag står och balanserar på ett ben och ska sätta ner min andra fot LÄGGER sig Nalle under den så jag får göra någon halv-vrid-böj för att inte trampa på honom. Vilket resulterar i att jag slår i knät i dörrkarmen så det bara så tjong, vrider mig åt andra håller för att hålla balansen och då drar jag i armbågen i andra dörrkarmen istället. Aj-enkelstöt! Vilket resulterar i att matskålen kastas rakt upp och vitalinet seglar genom luften för att landa i små högar i hela hallen.

Alla åtta har nu samlats för att titta på spektaklet. Jag bara sätter mig rakt ner i hallen för att samla mig. Molly och Pyret klättrar upp i knät för att slicka mig i ansiktet: Mamma, mamma, du gråter väl inte?

Jag älskar mina illrar, men de borde komma med varningsblinkers!!