usch din stackare! va tråkigt. men skönt att hon ändå är pigg. Tog de bort tumören?

Athlaz springer runt å letar efter sin tjej här. Han är sååå kär i henne

#1 Jodå, de tog bort den oxå. Jag undrar hur länge hon har haft den……….

Hur gammal är hon?

FIna foton!

Man får väl säga att det var tur i turen att de hittade tumören åxå… men lite läbbigt då man inte vet vad den för med sig och om det dyker upp nya tumörer… Hoppas hon repar sig bra nu iaf! :) Skönt att operationen var lyckad!

hon är typ 2 år nu tror jag

Glad att det gick bra!!

Vet precis hur jobbigt det är när de opereras!

Jag får troligtvis hämta henne imorgon. Då blir Athlaz glad oxå=)

Oj, så ung och redan problem… stackarn… man borde inte ha tumörer så ungt… :(

 De har en fantastisk återhämtningsförmåga!

jisses, beklagar!

Usch inget kul alls speciellt påså ungt djur.
Min kompis iller råkade ut för något liknande så jag blev lite nyfiken på hur stor tumören var och om den var elakartad, fick ni skicka iväg prov på den?
Mvh
Liselott

Jo, den ska skickas iväg. Hela njuren faktiskt. Det var pga njuren som hon skulle opereras, de hittade tumören under operationen. Den syntes inte på röntgen…. Om den var elakartad eller hur stor den var vet jag inte, jag ska fråga imorgon när jag hämtar hem henne

Hon överlevde inte natten…. Hon fick inte ens bli 2år…

RIP min lilla drottning

Åh nej! jag beklagar verkligen din sorg! så fruktansvärt! *tröstkramar*

# 13.. Beklagar verkligen. Usch så sorgligt.

du vet att vi tänker på dig här…

Så fruktansvärt orättvist….

Beklagar sorgen djupt!!

Usch usch usch! Har haft Lucifer runt ett och ett halvt år och jag vet hur lätt man fäster sig vid dem redan första dagen! Beklagar verkligen!
Hoppas hon poppar runt på regnbågen nu.

Nej, jag trodde ju att hon skulle vara bra nu. Beklagar så jättemycket!!

Nej, vad hemskt. Beklagar så sorgen.
Finns inga ord att säga. Vad orättvist.

Kramar i massor

Åh nej! Fy vad hemskt. Kramar

Nej! Usch. Beklagar verkligen sorgen. Usch. :(

beklagar sorgen!:(

Snälla hjälp mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag kan inte sluta gråta. Jag har förlorat djur många gånger och det har alltid gjort frukansvärt ont, men det har aldrigt värkt så mycket i mitt hjärta som det gör nu!!! Det känns som om jag har ramlat ner i ett stort svart hål och det verkar som om jag aldrig når botten…. När jag lämnade Alaska hos vetten hade jag inte tanken på att jag kunde förlora henne. Gunnel verkade inte orolig över operationen, hon och sa att jag troligtvis kunde hämta henne redan dagen efter. Så jag gav henne en liten puss och gick därifrån utan att tänka att det var sista gången jag höll i henne.  FAAAAN vad det gör ONT!!!!!!!!!!! 

Athlaz springer runt och letar efter sin tjej. Han ser så olycklig ut. Vi kom precis hem från en kort promenad och han tyckte att det var jätteläskigt att vara ute bland folk. Det har han i och för sig alltid tyckt, men då har han sprungit till Alaska och sökt skydd, men nu var hon inte med och mamma duger inte som beskydd…….

Alaska var en lite tjej med mycket go. Hon skulle ha fyllt 2 år om ca 3v. Hennes favoritplats under promenaderna var i luvan där hon kunde sitta och speja och huttra (hon var en frusen liten tjej) och tätt, gärna på Athlaz när de sov tillsammans. Stumpan, du etsade dig fast i mitt hjärta och nu när du är borta känns det som ett stort kärl har brustit och jag förblöder. Men jag förlåter dig, för gud vad jag älskar och saknar dig! Jag hoppas att du tittar in någon gång i mina drömmar. Puss min drottning

Det är så hemskt att förlora ngn man älskar. Hoppas verkligen att du mår bättre snart. Kram

=.( stackars, har inte mycket att säga, beklagar sorgen, förstår att du mår jättedåligt:'(

                      *tröstkramar*

vad ska man säga… Tänker på er så mycket här hemma.. Så fruktansvärt jobbigt det måste vara..

Ta vara på tiden med dina andra illrar och gläds åt varje dag, timme, minut som ni får tillsammans

#24: Känner så igen den sorg du beskriver. När man inte vet hur kort tid man har kvar med dem. När något toalt oförutsett händer och man står där. Med sorgen, saknaden som bara väreken en sönder och samman.
Finns inget jag kan säga till tröst. Har varit utan Bella i 27 dagar nu och det gör lika ont än.

Men jag sänder dig massor med kramar.

Näääääääääääääääääääääää, gu va sorgligt att hon inte överlevde. Stackarn… *Stor kram* Livet suger ibland rätt stort… En klen tröst är att tiden går… och med några månader så kan man forhoppningsvis börja le åt minnena utan att gråta (så ofta). Fy fan vad orättvist! :'(

jag kan inte säga något som kan trösta dig, eller få dig att må bättre, men jag lovar dig att det blir bättre, men det tar tid. men en dag så är den värsta sorgen över, sknad har man alltid kvar, men främst kommer du ha er a fina minnen kran

Usch va trist, beklagar verkligen. Hon var en fin liten dam..

Alltid tråkigt att mista sitt djur o så ung. Fått några provsvar än och  skickades hon in för obduktion?

Jag vet inte vad det var för fel på njuren bortsett från att den inte kunde föra ner urinen till blåsan, men sen satt det en elakartad tumör på "insidan" njuren…..