Dålig karaktär i samband med att man kanske har svårt att göra något åt det? kan vara svårt att plötsligt börja träna om man aldrig gjort det förr och kanske itne tycker det är kul?

Väger själv 10 kg för mycket och tycker det är supersvårt att sätta fingret på vad det är jag äter som gör att jag äter för mycket. Jag äter nyttigt och genomtänkt, inget godis… Vem vill känna sig hungrig jämt och ständigt genom att minska portionerna (som jag antar är mitt fel - att jag äter för stora portioner)?

Nä, jag förstår absolut problematiken, varje kilo neråt är en kamp som lätt komer tillbaka om man nån enstaka dag unnar sig lite lyx.

Men visst, det är ju gigantisk skillnad på extremt övervikt och några kilos övervikt… med gigantisk övervikt kan du ju tillslut inte ens röra på dig. *rys* Och då borde man ju förhoppningsvis se varningslampan lite tidigare, när man börjar få problem att röra sig… kan man tycka.

Det är lätt hänt, är man runt 20 rör på sig jämnt och därmed äter rätt mycket. Sen helt plötsligt blir man lite äldre, kanske sitter still mer men äter lika mycket, då blir man tjock. Så var det iaf för mig… men sålänge man orkar göra allt och det inte är ett hinder så spelar det inte så stor roll…

Jag har gått upp 12 kg på 7-8 år och jag vet precis vad det beror på. Väger 80 kg idag och borde ha en vikt runt 65-68 kg.

Att jag har gått upp beror på att jag gick in i väggen, fick fibromyalgi och var ganska så deprimerad.

Jag fick ont så fort jag rörde på mig (sålde hästarna, slutade dansa, tog bilen överallt) och dessutom så tröståt jag.

Jag kunde/orkade inte bryta mönstret även om jag visste precis vad jag gjorde fel. Så tror jag det är för en hel del människor.

Det är först nu (blev sjuk år 2000) som jag har tagit mig i kragen och kommit iväg till en dietist. Mitt problem är inte att jag äter fet och mycket mat utan att jag äter godis, bullar istället för mat. Mat äcklar mig och jag behöver stöd för att komma över äckeltröskeln.

Det som är sjukast med människorna på tv är att man fått aha-känslan av "oj, jag är tjock" när man passerat 200-300 kg på vågen. De pratar alltid om alla sjukdomar och krämpor dom har, men oftast så visar det sig att övervikten i grund och botten beror på att de ätit fel och för mycket, alltså att krämporna kommit som en biverkning av det.

Sen blir jag fasligt irriterad på de motsatta programmen, de om "size 0". Jag har varit underviktig i hela mitt liv och har/får fortfarande ideligen höra "drick grädde", "ät godis", "ät chips" "drick läsk" etc. Det spelar ingen roll vad jag äter, jag går inte upp ett kilo för det…och även om jag skulle gå upp utav att dricka grädde och äta godis konstant- hur bra skulle det vara då? Är många människor som är smala utanpå men tjocka inuti.
Har tagit upp problemet med ett antal läkare som i princip bara predikar piller…det står jag över. Appropå sjukvården också, så fort jag går med halsont/öm handled/gynekologen/whatever så får jag alltid frågan "har du ätstörningar"…snark. Enligt halva världen duger jag, eftersom jag inte är fet, men för andra halvan är jag avskyvärd eftersom jag råkar ha "size 0".

Ja det är många gånger ett lika stort problem att vara för smal som för tjock.

Har varit coach eller vad det heter åt min sysling som sedan 12 års åldern varit rikigt överviktig. Hon kan inte genomföra en magopration på grund av sin hälsa.

En dag kom hon till mig och sa att hennes läkare sagt att hon kanske inte kommer överleva sin 25 års dag. Då vägde hon en bra bit över 120 kg. Vi började träna genom att simma.

 Nu har hon bara några kilo kvar till 100kg stecket och är jätteglad. Kan säga att man igentligen inte äns märkte när hon blev tjock. Det bara hände. Sen hade hon jättedålig matförbränning och tarmbakterier som gjorde att hon hade svårt att hålla vikten.

Kan även tilläga att hon hon har en tvillingsyster som väger runt 50 kg och jobbat som modell vilket har gjort att hon fått jättedåligt självförtroende

Ja jag själv tappa kollen på min vikt och gick upp 40 kg på 4 år. Min högsta önskan va att gå ner och jag ville verkligen. Men det fanns ett hinder och det hindret ville inte hjälpa utan gjorde allt för att jobba mot mig. Jag har mått väldigt dåligt dom sista 4  åren.Jag lyckades gå ner 15 kg men gick upp dom igen. Så 55 kg har jag lagt på mig. Men dom sista 5 månaderna har jag gått ner 35 kg. Jag blev äntligen fri från det som motarbeta mig under alla åren och fick mig att må så otroligt dåligt. Nej jag har inte svält mig, jag tränar och äter mat som jag gillar. Jag kan unna mig godsaker om jag vill och mitt liv är så mycke underbarare nu. Det är inte kul att vara överviktig eller underviktig. Jag fick höra så mycke elakt att jag tillslut fick socialfobi och ville inte gå utanför dörren. Dom enda gångerna jag gick ut och kunde slappna av med folk va när det va med illermänniskor. Jag tror ingen vill varken vara överviktig eller underviktig. Men hur mycke vilja man än har kan det finnas nått som hindrar som inte andra ser.

Sofie, Oj vad du har kämpat!!! Glad för dig. Kommer kanske inte känna igen dig :)

Att man går upp i vikt och blir extremt överiktigt är många faktorer som spelar in. Det första är hur man är som person. Hur kännslig du är för motgångar, nederlag. Självkännslan hut man tycker om sig själv och synen på sig själv, Bemötandet av anndra människor i både talform o skriv form. Alla dessa faktorer spelar in att man går upp i vikt. Du äter för att trössta din smärta och trössta din självinsikt. Att man låser sig inne och inte vill gå ut. Man äcklas av sig själv och tycker att man är den vidrigaste person som hälst när man har den tanken vill man inte utsätta någon annan person att behöva träffa än eftersom man har denna tanke om sig själv. Så jag förstår dessa människor helt klart. Synd bara att mäniskor som äklas och tycker att det är konstigt att det inte kan sätta sig in i vad som kan hända.

Själv så svälter jag mig själv om jag är ledsen…

Men menar… om man nu kommer på efter 3 år på en vikt över 300 kg att man kanske borde gå ner för att kunna bli äldre än 30 år… så kanske man borde tänkt på det vid 150 kg istället. Det jag inte fattar är - hur kan det gå SÅ långt innan man märker att man kanske är för tjock?

Människor är vane människor att bryta en invat mönster är inte bara att bryta. Det kan gå bra ebörjan men så kommer en av dessa personer som inte fattar nått om hur jävla lätt det är att shälpa en person som mår så dåligt men ändå försöker sig ta ur. Misslyckas man så blir det värre, till o med isolering förekommer för att man känner sig totalt jävla misslykad och inte borde finnas till på denna jord, så att äta och gå i upp blir en tröst men sammtidigt ser man en utväg att få dö.

Att det går så lång.. Hmm.. inte så svårt.. Utväg att dö för att man inte kan ta en annan utväg.. Er tanke varför inte göra det fort, nej självplågan att äta sig till döds där man straffar sig själv att man finns och för att straffa sig själv för att anndra måste se hur äcklig man är.

Vad kan man göra.. Inte lätt men, börja BLI tevlig, KLANDRA inte ner andra, få anndra att MÅ BRA. Visa att man duger för den man är och de man gör har en betydelse. Visa att ni kan vara vänner trotts vikten och att man finns där för att stötta.

Prossesen att ta sig ut ett vanemönster kan ta åratal.

#12 Om man äter för man vill dö tycker jag mitt sätt är smartare… går ju snabbare att dö av att inte äta, än att äta för mycket, det tar ju åratal…

#13 jag siterar mig själv

" självplågan att äta sig till döds där man straffar sig själv att man finns och för att straffa sig själv för att anndra måste se hur äcklig man är."

Sen finns det ju dom som äter för att de älskar mat… inte för att straffa mig själv, och inte för att man mår dåligt eller liknande. Jag älskar mat i alla dess former, från Surströmming till Thaikäk. Det bästa jag vet är att smaka något nytt, oavsett om jag gillar det eller inte. Gourmé ut i fingertopparna. Att det sen råkar innebära att man äter lite för mycket är en tråkig bieffekt som givit mig 10kg… *flin*

Det enda jag inte gillar är vanlig tråkig svenssonmat som köttbullar, köttfärrsås och spagetti och stekt korv… hehehehe.

ofta när det är större vikt man ser så är det mestadels sjukdom som ligger bakom de flesta fall. Finns massor med sjukdoms relaterade ting som ligger bakom en rätt snabb vikt ökning.

sedan har ju föräldrar ett visst ansvar att ge sund mat till sina barn men det är många som slarvar med det och anser inte inte att sina barn behöver äta bättre mat när de väger dubbelt som sin klasskompis.

jag har tränat massor hela mitt liv. när jag flyttade till sthlm så var jag på 59, men nu på 81. beror både på att jag slutade röra på mig på samma sätt. hemma gällde cykel, här är det ju tåg/buss.
men också för att man stressar, sover mindre och kastar i sig mer snabbmat för man inte hinner annat.

i dom program som dom visar på tv där det handlar om folk som väger runt 300 har jag märkt att IQ är knappast deras främsta egenskap. altså logiskt tänkande. dom har nog inte den där som säger till vid 100 kg övervikt: "hej det är kanske dax att dra ner på fettet i maten och börja röra på dig"

sen när man ser på just dom programen vad dom äter, så är det väldigt mycket pizza, läsk och alkohol. och då är det inte 1 pizza om dagen, utan det är säkert 2-3 st + massa annan mat. blanda det med att sitta stilla i en soffa och en massa tvtittande. 

under en tid så satt jag och spelade väldigt mycket spel på nätterna, och då drack jag säkert 2L cola varje dag, åt normalt. men låg ändå 10kg undervikt.

#8 Verkligen strongt av dig Sofie! Det måste kännas toppen för dig att ha klarat det!

#9 Klart du kommer känna igen mig :) Ska försöka göra allt för att komma på Yran.

#18 Ja det känns super härligt verkligen. Visst det är en bit kvar men mer än hälften är avklarat :)

#17 så du menar bara för att man har 100kg övervikt och man inte kan sätta stopp så har an låg IQ vad baserar du det på? Har du gjort en studie på det eller sätt en studie på att det dessa personer har låg IQ?

#20 Tror inte han menade det så som du tolkar det…

#21 alla tolkar man olika.. vem vet den kan vara rätt eller fel det kan bara #17 svara på.

#20 alla som kan tänka logiskt måste förstå att 100 kg övervikt inte är bra för hälsan. tycker du inte att 100 kg för mycket är ohälsosamt så får du stå för det. :P

#23 Där sa du något :P

#0 Jag har viktpendlat en del nu under mina ungdomsår. Vikten i sig är inte viktig utan också hur lång man är.

Jag är 177,5 och innan jag blev gravid vägde jag 74 kilo. För ett år sedan vägde jag 78 och för två år sedan väge jag 83. Det var som mäst. Det läskiga var att innan jag gick upp till 83 så vägde jag under 60 och då var jag underviktig.

Min idealvikt ligger på ca 68, och det vägde jag till studenten 2007. 

NU väger ja runt 76 och är som sagt gravid. Men jag har lagt på mig en hel del fett på mage och rumpa. Och jag hatar att jag inte kan göra något åt det. Min gravidmage har inte tittat fram än, så man ser inte att jag väntar barn. Men tack vare allt fett som ligger där så frågar folk om jag är gravid. Vad ska jag svara? Jag är ju gravid, men jag VET att den magen inte syns än.. Så jag svarar Ja ialla fall och är skitledsen att jag är mullig nu..

Jag skiter egentligen i själva siffrorna på vågen, jag bryr mig om måtten och hur jag ser ut. Så om jag inte kommer ner till mina 68 men ser ut så som jag gjorde till studenten (klädstorlek 38/40) så är jag nöjd..

Nu ska jag bara lida mig igenom det här halvret som återstår.. Sedan ska jag börja gå ut med vagnen som en idiot för att förbräna fett och seda börja träna. Jag är trött på att vara tjock 

#25> pendla suger… :-S En positiv sak med att skaffa barn är att man förlorar massor med kilon åp att amma, förhoppningsvis! :D Så du får amma tills kilona försvunnit… hehehe.

#26 jag ska amma som en galning i sommar ;)

Ska försöka att hålla vikten sen, kanske lättar enär amn inte drar i skolan och köper godis :)

Jag pendlar ganska bra jag med, men efter ett halvårs tränanade på gym och cyklade och simma och man inte märkte så mycket skillnad (på vikten) så blev det inte lika kul längre. Nu har mitt gymkort gått ut , men bara jag kan äta nyttigt. men jag ligger några kilon över än vad jag bör, det är jag ganska säker på, men så länge jag håller mig till min klädstorlek är jag hyffsat nöjd. men det ä'r jobbigt att pendla, blir man glad när man går ner, men ledsen när man går upp igen =/

Jag är bara 168 cm… och jag brukar ligga på 52-55 kg när jag inte tränar. När jag tränar brukar jag ligga på 59 kg. (Har mina svackor när jag inte tränar).

#17 och TS, allvarligt… kan man inte se längre än sin egen näsa ska man inte öppna käften… Om man tror att övervikt och dess problematik beror på att man antingen är IQ befriad eller har dålig självinsikt så har man också fel.

American Idol, vilket underbart ställe att hitta fel på… Har ni hört talas om Feeders? Och andra män som säger att deras kvinna är det vackraste som finns och att det bara är mer att älska trots att kvinnan ifråga drar sig över 200-300 kg?

Tror ni att den kvinnan som älskar sin man börjar banta när hon vet att mannen lämnar henne om hon blir för liten? Den som tror det är man….

Och jag då… Jag ska då höra till den IQ befriade skaran…

Tämligen överviktig, fet, 128 i IQ och jag har varit medveten om varenda kilo som jag lagt på mig och deras hälsokonsekvenser… Men lik f*rbannat så har jag gått upp närapå all vikt jag förlorade med min överviktsoperation…

Detta beror på att jag inte KAN äta nyttig mat utan att kräkas, eller svimma, eller både och… Men även om jag kräkts…. tror ni jag är mätt då? Nej.. Fortfarande hungrig eftersom jag inte fick behålla maten…

Jag är inte ens speciellt förtjust i mat och att äta… Ibland inser jag inte att jag borde äta något förrän kl. är 18 och jag sitter och skakar…

Men jag har ett sockerberoende.. som bara har blivit värre pga. min operation… eftersom jag inte kan äta nyttigt så har jag varit tvungen att äta sånt som inte är det och vips… triggad till sockret…

Näe… dom som tror att gravt överviktiga har taskig karaktär, lågt IQ eller taskig självinsikt… tänk ett varv till…

#30 Vad menar du med att du inte "kan" äta nyttig mat?

Jag har gjort, som jag skrev, en överviktsoperation…. enda anledningen att jag gick ner var att jag åt puréer större delen av första året men till slutville jag tugga på nåt och min dåvarande sambo gav mig ovett för att jag inte åt samma som honom…

VGB = Vertical Gastric Bypass är operationen jag gjorde. Mina problem är numera kända biverkningar av operationen och den har mer eller mindre slutat göras.

Jag är persona non grata hos kirurgen.

Jag vill inget annat än att ta bort det för*askade bandet som hindrar mig från att äta ett äpple… eller en morot… Men kirurgen ger mig ingen tid…

Jag har inte kunnat äta frukt eller grönsaker annat än isbergssallad och gurka sen -01…

Och att sen läsa att jag är IQ befriad och har dålig karaktär… tja, det sticker i ögonen…

Orsaken till att inte alla gör överviktsoperationer är för att dom anser inte att riskerna överväger fördelarna. Nu VET jag att dom inte gör det

nu snackar vi 100-250 kg övervikt. altså 100 kg över det en normal människa ska väga. det är sjukligt mycket.

min pendel vikt har legat på 20 kg hela mitt liv. jag har EXTREMT usel ämnesomsättning(om det nu heter så)
Min syster kan knöla i sig bullpåse efter påse. jag kan ta en eller två sedan syns det. och jag rör mig även mer än hon.
när jag red, spelade innebandy, cyklade överallt,spelade badmington, åkte inlines på en och samma gång så gick jag ändå inte ner i vikt om jag inte levde på brocoli och morötter.

under 2månader rök 10kg för att jag drack mer öl än åt mat som det ibland händer när man är tonåring. rusade backe upp och backe ner på gotland. Sedan återgår man till två mackor på morgonen, peta i lunchen på plugget, macka på fiket runt hörnet sedan middag kl 17 när man kom hem. Då fick man genast tillbaka 10kg ev mer även om man då hade mvg i gympa under tiden.
Som jag är uppväxt så är det alltid två mackor frukost eller fil. sedan en hemsk skol lunch man mest petade i. sedan var det nån frukt eller en macka på vägen hem. alltid mat kl 17. vilket det ännu är hos mina föräldrar.
Inge godis tillåtet på veckordagarna. Läsk var det hård koll på, måste alltid fråga. Aldrig annat än husmanskost till middag. Ändå vikt problem.
Fan fick inte ens tårta när man fyllde år. Hade man tur fick man glass men annars var det frukt.

nu är jag igen 20kg mer än vad jag borde. Vissa har det helt enkelt lätt med att kunna stoppa i sig vad som utan att gå upp medans andra inte kan titta på mat uatn att gå upp.
problemet är bara att de som är smala och lever på godis men aldrig går upp får det uppbyggt på insidan istället för utsidan. Det är farligare när det inte syns. Har en kompis som får utskällning för sitt godis ätande av läkaren och hon är tunn som en sticka

#30 Sa jag att man var IQ-beriad eller? Nej just det. Men som sagt… alla inser ju att om man väger 300 kg, dvs en övervikt på ca 220 kg… då borde man göra något åt det…
Sen om man gjort något åt det och det inte funkar, så fine… men jag menar… jag har sett alla möjliga program om feeders och de som mår dåligt… de som blir matade av män… ja… de borde ju egentligen veta bättre, vilket de även säger på tv att de gör, likaså männen, men ändå fortsätter de trots hälsorisken. Och det jag menar är; varför kommer man till självinsikt när man har en övervikt på 220 kg istället för 20 kgs övervikt…

Citerar #17 här : "i dom program som dom visar på tv där det handlar om folk som väger runt 300 har jag märkt att IQ är knappast deras främsta egenskap."

Så det var inte du som sa det.

Däremot så kan jag säga att jag är helt övertygad om att dom som har 220 kg övervikt har, precis som jag, har insikt om varenda smärtsamt kilo dom gått upp. Och att dom därefter…

Om ni inte lever i den verkligheten, döm inte förrän ni vet hur det ligger till.

Få saker kan få en ta till mat som tröst som kommentarer att man har dålig karaktär, att man borde skärpa sig och knapra på en morot osv. osv…

iq är hur bra man tänker logiskt. och ser man inget fel i att väga 220 kg för mycket så anser jag att den personen inte kan tänka logiskt. därför tror jag knappast att dens främsta egenskap är iq.

#37, Men det är ju där du har så fruktasvärt fel! Du tror att dom inte ser felet!

Men snark.

Hur smart är man då, när man inser att man kanske ska göra någonting åt sin fetma när man måste sågas ut ur sitt eget hus?

Dom vet det ju innan… men det är meningslöst att diskutera med någon som är så insnöad i sin egen förträfflighet att hon inte kan se andras problem.

Ja, men om de vet de innan borde ju något göras åt det INNAN de behöver lyftas ut med lyftkran genom fönstret… tycker det är synd att det ska gå så långt innan de gör något åt det.

#30 bra skrivet..

Att vara extremt överviktig kan väl ses som självdestruktivt i vissa avseenden. Jag skulle aldrig säga att folk som har självdestruktiva drag är ointeligenta. De behöver stöd inte löje.

jag håller med #44.

extrem övervikt är inte slapphet, "oj, tänkte inte på det" eller liknande. det är ett destruktivt beteende riktat mot den egna personen precis som drog- eller alkoholmissbruk är, som "skära sig i armarna"- beteende är osv. det är en psykologisk grej, inte en iq-grej.

det ni pratar om vad gäller iq osv tror jag grundar sig i att det faktiskt (statistiskt sett) finns fler överviktiga personer i outbildade sanhällskikt. detta beror på att nyttig mat ofta är dyrare, att man helt enkelt inte vet osv.  

när man mår dåligt väljer man sin drog, vare sig det är självåsamkad smärta med knivar, amfetamin, självsvält eller socker. tänk då också på att mat är det enda du inte kan leva utan, amfetamin och alkohol kan du avstå ifrån men inte mat.

 levt ihop med en gravt överviktig man (med en iq på över 120! ) och hans problem satt definitivt i psykologin. han hade behövt psykologhjälp likväl som en anorektiker behöver det, emn det får man inte eftersom fetma anses vara ett tecken på dålig karaktär och inte ett symtom på psykisk ohälsa.

och att förstöra sin egen kropp och sitt liv, samt att göra livet värre för alla i sin omgivning är ju så himla smart gjort.

visst finns det sjukdomar som gör att man blir så, men jag tror att folk väldigt lätt skyller på dom när dom har lite svårt att kontrollera sig själv.

Ååh tycker så synd om er som skriver!

Man borde få samma hjälp som anorektiker får när de passerar 15% under sin normalvikt, fast man får hjälp 15% över istället.
Om man äter mkt, eller onyttigt tror jag inte att man mår så bra innerst inne.

Det är många som går upp pga att man äter onyttigt. Om man ser en kraftig person behöver det inte vara en som proppar i sig mat, den kanske äter helt normala portioner, men bara fel sorts mat. Och så gör man av sig för lite kalorier för man t. ex har ett stillasittande arbete.

Men för mig personligen spelar det ingen roll hur en människa ser ut, huvudsaken är att den är lycklig.

Vissa skriver ju om de som är lite småmulliga nu… när jag skapade tråden så syftade jag på de som är över 300kgs-gränsen…

#45 Det nyttigaste maten är faktiskt billigast. Bönor och linser tillsammans med säsongens grönsaker är bättre för kroppen och mycket billigare än köttprodukter. Exempelvis lagar jag gärna linsgryta som kostar ca tre kr per portion. Supernyttig, mättande och billig.

#49 Exakt! Att skylla på att nyttigare mat är dyrare är bara en dålig ursäkt. Nyttig mat behöver sen inte bara vara synonymt med groddar och bönor…de flesta maträtterna kan man mycket enkelt göra "lättare" genom att bara tänka lite.

# 49.50 håller helt med er!

jag själv bestämde mig för att äta nyttigare, inte på grund av vikten utan mer för att man känner sig piggare..

och jag är säker på att vi har tjänat in en hacka på att bara plocka bort bla; färdiglagad mat, godis, chips och läsk.

ingen som tänker på att de kan vara allergisk mot bönor, linser o vissa saker av görnsaker.. Ni tar förgivet att alla kan änta men de finns de som är allergiska.

Tråkigt att alla dras över samma kam, o specielt när ni inte har fakta att gå på.

Gör en studie prata med dessa personer o se vad som är lika. Dela med er om fakta.

#52 var ditt inlägg endast om maten? Klart att det finns folk som är allergiska och det är inte dem jag vänder mig till. För människor i allmänhet som inte har besvär så är det nyttigare med vegetarisk varierad kost än vad det är med ex rött kött. Och det är billigare. Poängen var endast att det är inte dyrare att äta nyttigt för gemene man.

#52 en liten del kan vara allergiska, visst. men det är endå en sån pass liten del.

jag tror inte att alla 150kg+ är allergisk mot nyttig mat :P

# 54 vad har du för bevis att de inte är så..

#53 Det jag syfta med att man kan vara matalergiker o inte kan äta de som är nyttigt.. Sen sitter ni o säger att de ska äta nyttigigt.. Vad har ni för bevis på att de äter onyttigt? Visst finns det de som äter onytigt men de finns även de som inte gör de.. Ni drar alla över samma kam.

men alla kan väl andå inte vara allergisk mot ALL nyttig mat?

#49 och 50

självklar information, sådan mat är billig, men vet man inte det så vet man det inte. äter man fel från början skapar man dessutom ett beroende av fel sorts sockerarter, de man blir tjock av.

jag är absolut ingen som klappar feta på huvudet, speciellt inte efter att att ha sett det på nära håll eftersom personen i fråga visste aaallt om dieter, nutrition osv. han hade ett matberoende, gömde godis och snacks för sin omgivning, åt kopiösa mängder samtidigt som han gjorde en stor grej av hur mkt han styrketränade och cyklade. det är denna iakttagelse som gör att jag anser att det behövs mer än att "banta", han skulle behövt psykologhjälp och löpande kontakt med dietist.

det enda de erbjuder honom är xenical (viktminskningspreparat som gör att kroppen inte tar upp fett) när han ist skulle behövt stöd att ändra sitt levnadssätt.

Någon som kollade på TV3 vid 20.00?

Man kan äta quorn vilket är proteinrikt, utan fett. Väldigt nyttigt! Och svårt vara allergisk mot!

Jag Vet vad Xenical är och man reagerar olika på den. Vissa mår kanon och anndra kan få väldiga magsmärtor av den.

Xenical är till för att reducera fet intaget så när du äter för mycket fet så gör Xenical att du bajsar ur överskottet. Problemet för många om äter det är att äta mat ute eller borta hos någon på grund av att kroppen vill ha ut de överskott av fet och det kan göra att du får springa på toaletten ofta. Att hoppa över en dag att äta Xenical o tro att man kan änta vad som hällst ljuger man för sig själv för har man ätit de regelbundet så finns ämnena fortfarande i kroppen och gör sin värkan,

Stop och belägg. Jag svarade endast på att det sas att nyttig mat var dyr. Vilket den inte är.