Jag har själv 7 illrar, 4 tikar och 3 hanar alla utom 2 tikar är kastrerade, men den en tiken kommer att kastreras nästa gång hon löper då hon snart är 4½ år gammal nu. Sen har jag bara hennes dotter kvar i en eller kanske 2 parningar till, får se hur det blir.

Själv skulle jag inte kunna leva utan mina illrar, jag tar tom med en av deras filtar när jag ska vara borta några dagar, får annars abbstinensbesvär kan jag tala om. Så kan jag inte ta med mig en eller ett par av dom, så får en filt duga, bara det luktar iller om den. Man blir onekligen lite störd när man har iller, det tror jag nog dom allra flesta här inne håller med om hahahaha. 

Mina illrars namn:
Lina albino 6 år 4 mån
Tiffanie pastell 4 år 5 mån (syster till Tilly)
Tilly brun 4 år 5 mån
SheereKahn mörkbrun 3 år 8 mån (son till Lina pappa Baloo)
Nanooq albino 2 år 8 mån ( son till Tilly pappa Eilert)
Agnez pastell 1 år 9 mån (dotter till Tiffanie pappa Eilert)
Jazz mörkbrun 1 år 7 mån (dotterson till Tiffanie pappa vildiller)

På fotot är det Lina när hon fick kullen med Kahn i, så en av valparna är han, men jag kommer idag inte ihåg vilken av dom han är, men tror att det är den valpen som ligger precis vid hennes bakben.

Hur det är att leva med iller? Ja det är kaotiskt, kaotiskt och alldeles underbart.
De är som en frisk fläkt som drar fram i huset. De busar så man börjar skratta oavsett hur ledsen man är.
Och de gosar in sig och visar hur otroligt mycket kärlek det kan rymmas i en sådan liten liten kropp.
Det är helt enkelt underbart.

#2 skulle inte kunna sagt det bättre. :)

#2: Visst är det så, men man måste också komma ihåg att alla illrar har väldigt olika personligheter, alla har sin charm men man ska inte förvänta sig en lekfull/gosig/bitfri/rumsren iller utan vara beredd på att just den iller man får är på sitt alldeles egna sätt.

Jag är van med kattor, så när illrarnas förra ägare sa att de var "rumsrena" trodde jag det betydde 100% såsom för en katt, men det betydde ca 90%. När hon sa att de inte bits trodde jag det betydde att de aldrig bets men det betydde att de för det mesta inte bits om man vet i vilka situationer de biter och undviker dessa. Jag blev först lite "chockerad" men lärde mig snabbt att tycka om de små charmtrollen för vad de är.

Ja just det, foton var det ja…

en sammanfattning om hur det är för mig att gå till skolan:

04.00. vaknar av att en iller tar en genväg över sängen och mig för att äta/gå på toa.

07.00 går runt med en iller hängandes i foten för att packa väska, fötter är extra roligt på morgonen när man inte riktigt har tid har jag märkt.

07.10 går in i läger #2, då kommer två illrar som också vill hänga i fötterna, hinner äta en macka och dricka en halv kopp kaffe.

07.25 bråttom till bussen, men då har en iller grävt sig in i väskan och några saker ligger utanför. skyndar mig att packa.

07.30 nån minut tills bussen går, då ska ju självklart illern ut genom dörren. måste putta in henne flera gånger innan jag lyckas stänga dörren.

07.40 upptäcker att jag har glömt min termos med kaffe i all kaos

#6 ASG! precis så e det!

men å andra sidan kan det vara så här med:

jag har fått en helt underbar iller, hon är helt rumsren och bits inte, hittar inte på hyss och älskar att kela och hon älskar att leka också. Här kommer en bild på Miley

jag är rätt ny med iller. har två st nu och börjar nästan ge upp hoppet med att äga massa gröna växter. är det inte hunden eller jag själv som har ner dom så grävs de ur av en iller.

sedan har man fördubblat rengörningsmedel och kan inte motstå att köpa gulliga ting och bli totalt pank för att man råkade hitta en sov säck som bara såg så mysig ut ;-)..
ena är det högt tempo på hela tiden när hon är vaken. stuttar runt och bara vill leka. jätte busig och gör hela tiden hyss. andra är lite ny här hemma men är itne så mycket för att busa. verkar mest gå runt och leta mat eller sova.

Vi har tre illrar, lillan Nintendo (pastell, 5 månader), omplaceringarna Grumme (brun, 4 år) och Ludde (brun, 5 år).
Jag tycker att livet blir med spännande med en iller i ens liv, Ju fler ju bättre. Dem är väldigt beroendeframkallande, haha. Skaffar man en får man vara beredd på att man skaffar fler. :P
Något annat man måste vara beredd på är att torka bajs och kiss. Blä. Inte kul men verkligen värt besväret. Som någon här redan har sagt så blir alla illrar inte 100% lådtorra som katter blir. Något man har lärt sig är att dem också är väldigt envisa och nyfikna och vissa är väldigt bra på att klättra så dina blommor lär bli urgrävda och din bokylla vandaliserad.
Bitska kan dem också vara. Det behövs en matte/husse som är mer envis och konsekvent än illern som visar vad som är rätt och fel för att få en social och trevlig iller.
Dock är allt detta besvärt värt det när man ser en poppande iller som får flipp när man leker med dem med deras pipis! :D