Nej hanar måste inte kastrerars.

Däremot kan vissa hanar bli väldigt stressade av att vara brunstiga så det kan vara nästan nödvändigt ibland.
Men orkar man med en brunstig illerhane som luktar allt annat än hallontårta och som rivirmarkerar överallt så är det inte farligt för illerhanar att vara okasterade, utan snarare bra desto längre man kan vänta med att kastrera desto bättre om man ska kastrera på vanligt sätt.

Jag tänkter i fortsättningen inte kastera mina framtida illrar på vanligt vis utan jag tänker kemiskt kastrera dom. Detta finns det massa diskussioner om på forumet om du söker på Suprelorin

så vitt jag vet så ska hanar inte ha detta problem då det endast är honor jag hört det av.

jag tror mera att man kastrerar hanar först och främst pga att man vill slippa lukten eller om man har två inte vill få ungar, har även hört att hanar kan bli lugnare av att kastreras.

nu har jag bara en liten iller tjej här hemma så om jag har fel rätta mig gärna.

Och en del hanar blir tom agressiva av sin brunst, men det är så individuellt. Jag har träffat hanar i full brunst som var hur lugna och beskedliga som hellst med. Man får utgå från situationen helt enkelt, men fysiologsk så är det inget som säger att man måste kastrera en hane. En hona däremot riskerar att löpa ihjäl sig om hon inte tas ur brunst eller kastreras innan, och kastration är det som man rekomenderar för att ta en illerhona ur brunst är lite kinkigt.

De flesta kastrerar väl sina hanar av bekvämlighetsskäl. Det gjorde jag när det var dags för några år sedan. Det och att jag höll på att bli vräkt för det luktade ända ut i trapphuset av brunstig illerhane.

Men inga utav mina ändrade dock beteende så hade jag tex bott mitt ute på landet så hade de ju kunnat gå okastrerade ifall jag valt det. Men i lägenhet mitt inne i stan var det inte aktuellt just då.

Men som sagt, det är inte nödvändigt utan man får utgå från hur illern mår helt enkelt. Däremot, rent sjukdomsmässigt så är det ju lämpligt att vänta så länge som möjligt och inte kastrera hanen när han är för ung. Gärna runt året iallafall.

Och nu finns det ju även alternativ till operation, som implanatat istället. Det var ingen som gjorde när mina killar blev kastrerade, då kanske jag hade valt det alternativet istället.

Jag har haft alla utom en hane intakt till dom har varit minst 1½ år gammla, att dom sen har blivit kastrerade har varit pga hyresvärden som har sagt att jag inte får ha iller om dom inte kastrerars. Men min senaste hane Mille mus luktar inget trots brunst hela året fram till i mitten av september, nu har stenarna krupit upp i magen igen. Han har hellre inte visat tecken på stress som några av mina andra gjorde (då speciellt Aslan och Laban). Så när om han ska "fixas" så kommer det bli en vactomisering, stavningen är säkert fel, men dom flesta vet vad jag menar. Om inte så är det en operation där man bara klipper av sädesledarna, han kan därmed ta tikar ur löp då han fortfarande har sina drifter. Men först ska han bli testad att han inte ger valpar trots operationen, så vi inte står där med ett gäng valpar som ingen vill ha.

Jag skulle vilja göra ett tillägg här. Såg att du omplacerar dina råttor pga allergi. Det är också då möjligt att du är allergisk mot iller. Du bör nog kolla upp det ordentligt innan du skaffar. Sen finns det människor som är mer allergiska mot just brunstiga hanar.

Tack alla för svar:)

#6 Jag har hälsat på skolans iller och reagerade inte något, jag tål många andra smådjur och har tålt råttor i några år tills nu. + Jag kommer ha illern utomhus, mina råttor jag har nu är i mitt sovrum och springer löst i min säng och allt sånt.

Du skriver att du är allergisk mot råttor, är det konstaterat?? Kanske en du fråga, men jag själv har haft råttor och blev allergisk. Men inte mot råttorna utan ströet dom gick på och vissa delar av maten jag köpte till dom. Jag fick detta konstatert med en pricktest för ca 12 år sedan, vet att idag gör dom sällan eller aldrig pricktester, utan dom tar ett blodprov då det tydligen är mer exakt.

Jag är ganska säker på det. För jag reagerade såhär förut när jag hade en hane, och man bruka reagera mer på dem för de har starkare dofter och sånt.

Jag är täppt i näsan hela tiden och nyser hela tiden, ibland svullnar mina ögon upp som golfbollar och så har min astma blivit mycket värre. :(

Jag har använt samma mat och strö som alltid.

#7 Att du halsat pa den ger ju inget dock.. Skulle vara battre om du kunde spendera tid bland illrar for att se hur du reagerar.. Och som flera av oss sagt innan sa ar det ratt elakt mot illern att ha den ensam utomhus..

#10 Jag vet att ni tycker det, men jag tror illern mår lika bra att vara ute som inne och jag kommer släppa in den hos mig i varje dag jag är hemma så den inte blir ensam, och det är inget flockdjur. :P

#11 En vildiller är inget flockdjur, en tamiller är domesticerad.

Du skrev i en annan tråd att din mamma tyckte det var ok med två. Jag får då vidhålla att hålla en ensam iller utomhus är otroligt taskigt mot illern. Och egentligen förtar det ju vad illern som husdjur är egentligen.

Om man ska ha djur utomhus så ska de ha sällskap. Annars får man väl skaffa djur som passar att ha utomhus själv, typ kanin. Fast jag tycker personligen det är taskigt också men de är ju inte flockdjur alls.

#12 Men då måste jag skrivit fel för jag menar att jag tror inte att hon tycker det är okej, men jag ska försöka prata med henne. Det blir lättare att prata med henne när hon träffat illern och blir förmodligen förtjust i den och då kan jag skaffa en till.

Jag tror inte man kan avla fram flockkänsla.

#13 Tycker att du ska åka hem till någon som har flera illrar, se hur de leker tillsammans, hur de sover tillsammans, hur de äter tillsammans.

En iller är inte en guldhamster, som är solitär, en iller söker sällskap. Det är helt ok att ha en iller själv om du är med den hela tiden. Men att slänga ut en iller utomhus, ensam, utan någon att ty sig till är bara fel.

Då tycker jag man väntar tills man kan ha illern inomhus eller skaffar två så den har sällskap. Jag förstår ändå inte vitsen med att ha ett djur och ha den utomhus ändå. Ett djur skaffar man väl för att umgås med den, vilken djursort det än må vara. Inte att förpassa den från familjen.

Håller med Ulrika i inlägg 14.

#13 Slänga ut en iller? Jag skiter faktiskt i vad du säger för jag har förklarat att jag kommer ta in illern när jag är hemma men du verka bara vara så himla emot att jag ska skaffa en.

Och jag har sett illrar som lever tillsammans och skulle gärna vilja skaffa två, men som du inte verka bry dig om så kanske jag inte kan göra det. Okej?

#13 Jag hoppas att jag vet vad jag talar om när jag påstår att jag har koll på flockbeteenden och solitärt levande djur, det ingår i min utbildning. En vildiller är ett solitärt djur, absolut! Samtidigt kan i princip ingen neka till att illrar har ett enormt utbyte av varandra hemma hos folk. De har tappat en del instikter, och man kan faktiskt avla fram djur som är mer toleranta mot andra av samma art genom att selektera för det, och det har nog skett en hel del. Tamillern har ett stort behov av social kontakt, och det måste tillgodoses, endera genom att man själv som människa tar sig den tiden, eller åtminstånde en artfrände.

Visst, det finns individer som inte trivs med andra illrar, men de allra flesta jag träffat, och jag har träffat en drös vid det här laget, uppskattar sina illervänner enormt.

Haller helt och hallet med Ulrika. Min Nisse ar ett exempel pa iller som aldrig nagonsin skulle klara av att bo ensam - speciellt inte utomhus!!

Han var ensamiller nar jag skaffade honom som 10 veckor gammal valp. Man tycker att da borde han ju ha lart sig vara ensamiller, men han trivdes verkligen inte alls. Skaffade tillslut en kompis at honom, och han blev som forbytt! Han blev mycket gladare, mycket trevligare och mycket mer kontaktsokande!

Nar hans kompis sedan fick lov att avlivas i september sa provade jag att ha honom som ensamiller, men han blev slutade ata all mat han normalt alskar, han ville inte leka och han sov mestadelen av tiden. Skaffade aven en utebur (planerad innan Lotta fick avlivas) och hoppades pa att han kanske skulle ha det lite roligare utomhus med en massa roliga lukter, gravlada osv, men sa var verkligen inte fallet! Han blev grinig och ville inte gora nanting. Var och kollade pa illrar fran uppfodare, bl.a. fran Sverige, men situationen blev ohallbar och jag var tvungen att "impulskopa" Lars for att Nisse skulle leva upp igen. Nu ar han sitt gamla glada jag och ater med stor aptit igen!

Jag haller numera mina utomhus och tar in dem 3-8 timmar/dag, sa det i sig ar inget jag klagar pa, men det ar verkligen elakt att ha dem ensamma utan socialt umgange! Vissa illrar fungerar bra att ha som ensamillrar om man som husse/matte spenderar en massa tid med den, andra - som min Nisse - tappar helt livsgnistan om de inte far ha en illerkompis.

#16 Om du skriver på ett allmänt forum så kan du inte förvänta dig att alla ska tycka som du. Det är trots allt ett forum.

Jag är inte emot att du skaffar en iller, jag är bara emot hur du tänker ha den. Och om man inte kan göra det ultimat för det djuret man tänker skaffa så kanske man ska vänta tills man kan det.

Det spelar ju ingen roll om du tar in illern när du är hemma om du är borta massa timmar när illern är vaken och ensam. Vad ska den göra då? Vem ska den leka med? Vem ska den krypa upp i famnen på? Ska den bara sitta i sin utebur och spana efter någonting att göra? Då kan det raskt sluta med att du har en ledsen, apatisk och deprimerad iller. Det är ingen rolig syn, tro mig, jag hämtade hem en sådan som omplacering. Ingen livslust över huvud taget.

När du kommer hem kanske den sover istället. Ska du se till att vara borta under illern sov-tider och stanna hemma när den är vaken?

Jag skaffar inte en häst utan någonstans att ha den där den trivs.  För jag tror inte den skulle trivas någon längre stund i mitt badrum.

En iller är väldigt anpassningsbar och man kan ha den både ute och inne….om man gör det så illern mår bra. Annars, återigen förstår jag inte poängen.

Skulle jag märka att illern mår dåligt skulle jag självklart skaffa en till, med eller utan mammas tillåtelse.

#18 Du har så rätt. Aviendha är likadan, hon sörjde precis som Nisse när Chade dog så vi panikköpte Phoenix och då blev hon som hon skulle :) Men när han var hos veterinären ett par dygn så sörjde hon, hon mår inte bra av att vara ensam, och det var knappast mänsklig kontakt som saknades, jag var med henne konstant.

Illern kommer ju förmodligen vänja sig (som flesta djur gör) vid mina tider och veta när jag är hemma och automatiskt vara vaken och veta att jag kommer komma runt den här tiden och då ska den få komma in och leka.

#20, Men så kan du ju inte göra då det är din mamma som står för alla kostnader ju. Eller är det du själv som ska betala för mat o föräskringar, vacciner mm.mm ?

#20 Varför vänta tills problem uppstår? Är du tillräckligt snabb på attt upptäcka när han/hon mår dåligt? Hur ser du det när den bor utomhus?

Du kanske inte kan få en till iller på en kvart heller, du kanske måste vänta månader på att hitta en, vad gör du då?

Varför inte tänka efter innan istället….

#20 Ar inte det en ganska omogen installning? Forlat om jag later bitter och grinig, men sa lange man bor hos sina foraldrar sa tycker jag personligen att det ar deras regler som galler. Ibland maste man satta asido sina egna egoistiska tankar om "men jag vill ju sa garna" och tanka pa manniskorna man bor med och vad som ar bast for djuret.

#21 Och precis. Nisse var med mig varje vaken tid pa dygnet annat an nar jag sov eller var i skolan (4 timmar/dag), men det hjalpte inte ett dyft.

#22 En iller följer inte din dygnsrytm, den har sin egen att följa.

Och aterigen sa haller jag helt och hallet med Eva och Ulrika. Och visst kan en iller vanja sig - den kan sakert vanja sig med att bo i en hamsterbur och ata morotter ocksa, fragan ar bara hur bra den skulle ma av det.

Jag tycker alla ni överdriver allting, ni jämtför liksom med att ha en häst i ett badrum? Iller äta en morot?

Jag betalar allt själv och jag har pengar så det räcker.

Kan jag låsa denna tråden på något sätt?

Jag är ju så jävla hemsk människa som ska ha en iller i ett akvarum med vatten och låta den leva på ärtor. Jag tycker ni är jävligt jobbiga, det här jag kommer göra är fan inget djurplågeri.

Fattar inte ni att jag kommer liksom hålla koll på djuret? Tror ni jag kommer slänga ut dem som om det vore en leksak? Jag är faktiskt intresserad av djur och ni är bara så negativa, som om jag liksom vill att djuret ska må dåligt. Jag är ju så elak! Herregud.

Jag vet inte om det är skrivet, men illrar brukar väl inte direkt gilla att bli instängda?

Jag har själv min iller oftast i ett rum (mitt sovrum, där jag befinner mig mest). Går man ut SKA Maja följa med. Även om det bara gäller ett toabesök. Sen springer hon självmant efter en när man går in i rummet igen. Sen är hon inte sällskaplig i den mån mina katter är - att hon vill ligga och mysa i knäet eller leka värst mycket - men hon vill vara med. Hon vill se vad man gör, nosa på det man pysslar med, osv. Där är det iof lite samma sak med "hennes" garderob. Hon kan ligga och kämpa med dörren. Kommer jag och hjälper henne att öppna dörren är den inte intressant längre - då finns det vips någon annan stängd låda/dörr/lucka som är mer intressant.

#28 Med tanke på att du ignorerar allt folk säger som haft iller i flera år. Du bryr dig inte om de som har erfarenheten. Du är inte intresserad av hur en iller fungerar överhuvudtaget. Du gissar dig fram i tillvaron.

Varför inte passa på att lära dig nåt istället så du gör saker rätt från början?

Och svordomar ger sällan ett seriöst intryck heller.

Du skriver att du är intresserad av djur. Varför är du då inte intresserad av att lära dig hur djuret du tänker skaffa fungerar? Borde inte det höra ihop på något sätt?

Jo jag bryr mig, men jag tycker att ni är otrevliga för ni lyssnar inte och bara trycker på vad ni tycker. Jag orkar inte med forumfolk, alla ska vara så otrevliga och hålla på såhär. Jag orkar inte.

Ingen är otrevlig, folk talar om hur en iller mår bäst. De som haft iller i många år.

Vi orkar inte med folk som inte lyssnar och säger att de skiter i vad andra tycker.

Okej då slutar jag skriva här då :)

Ska man ha iller ute bör den ha sällskap, ska du ha en iller inne kan jag tycka det är okej att den är ensam men definitift inte det ulltimata. Vare sig du tar in den eller inte kommer den vara ensam mycket, du kommer inte ha den inne hela tiden du är hemma, så blir det aldrig med ute djur.

Innan jag skaffade min iller tyckte jag inte det var fel att ha en iller ensam, men nu när jag haft henne ett tag och sett henne umgås med min kompis illrar kan jag knappt vänta tills jag kan köpa henne en vän.

Om du nu väljer att ha iller och att den ska bo ute så överväg starkt att skaffa 2 direkt.

#1 " orkar man med en brunstig illerhane som luktar allt annat än hallontårta" LOL

Jag håller okastrerad i lghten så länge det går. Behövs vid ev avel. Inte så hemskt på lukt. Tvätta deras tyger rätt ofta minskar en del lukt. Byter 1-4 grr veckan. Har däremot kläder jag kör mest hemma med dom. Byter om innan buss, jobb osv. Mest av ren respekt för allergier. Gör samma med råttorna mm oftast. Kläder drar fort åt sig okastrerad han lukten. Ovana brukar reagera. Vänner märker inte av det.

#36 Har du bara angorahanar? Kan de vara annorlund med lukt? 

Annars så puttade jag bara upp denna för hallontårtan… hehe

Samma lukt. Just nu bara angora. Men haft standard Även haft raggaillerns hanar här på parning.