denna väluppfostrade iller du tar över kan komma att testa dina gränser genom att bita eller bajsa utanför lådan, men det är fullt normalt.

Livet med iller är helt underbart enligt mig.

Ibland gör dom bus som gör att man blir gråhårig (planterar om blommor, snor strumpor etc)

Det gäller att som sagt ordna lägenheten lite efter vad man inte vill att illern ska komma åt och självklart säkra så illern inte skadar sig.

En iller ger mig så otroligt mycket glädje i mitt liv att jag aldrig mer kommer vara utan iller. Jag kommer vara den tjuriga tanten som vägrar flytta på hem om inte min iller får följa med mig 😛

Visst luktar dom speciellt men det gör alla djur, det får man bort genom att hålla dom kastrerad, städa ofta och tvätta deras sovsaker.

Men om du tvekar så mycket som du skriver ska du kanske göra fler besök hemma hos folk med iller och träffa fler olika individer.

Tack för ditt svar. Jag har ju redan sagt ja till att ta den här illern. Och, jag tycker verkligen om henne. Känns som det är nu eller aldrig. Men hur mycket kan de förstöra? Hur illa är lukten hos en kastrerad? Kommenterar gäster lukten?

#2 har du träffat iller och även denna dam vet du ju lukten. lukten är lite olika från individ till individ men en okastrerad luktar inte alls hallontårta under sin brusnt och en hona ska hållas kastrerad pågrund av att hon annars kan få anemi. 

Iller luktar iller precis som häst luktar häst.

Mina gäster brukar inte direkt säga något utan enbart dom som ogillar iller allmänt kan påpeka lite. men oftast bara för att det är en lukt dom inte alls känt tidigare.

Dom kan förstöra rätt mycket om man inte tänker sig för i sitt säkrande. Har du saker som gör att den kommer upp i fönstret bland dina blommor kan jag lova dig att den gräver ur och river dom i golvet. Att gräva är en normal instinkt för dom. 

Små gummi saker eller allt smått en iller kan få i sig bör inte ligga så den kommer åt.

även avlopp i badrum brukar vaar skoj att kraffsa upp ;)

Det där låter ju lite harmlöst och "enkelt" ….. Tänker mer på slitage på lägenheten och möbler och dylikt….. Hört skräckexempel på illar som förstört soffa på soffa, kissat sönder golv, krafsat på dörrar så de blivit riktigt fula etc.. ? Hur har det varit för dig? vad har du gjort för att säkra och "skydda" ?

Våra illrar har hitills inte haft sönder mer än att det blivit slitet i hörnet på soffan där de klättrar upp på dem, de är inte helt rumsrena men än så länge har inte något golv hunnit ta rejäl skada, kollar man väldigt noga kan det ha blivit någon fläck på golvet som inte går att få bort. Men sånt kan ju även hända när man spiller något. DVS normalt slitage

Luktar lite gör det ju, men det är ju inte som om något i tillvaron är helt luktlöst. Det kommer att lukta djur i lägenheten men jag tycker personligen att iller luktar rätt gott. Förutom när det luktar bajs såklart. ^_^ 

Vi har för att skydda illrarna satt en list under soffan så de inte kommer in under den. Sen har vi en barngrind ut till hallen så inga illrar kommer ut där och kan smita ut genom ytterdörren när ingen tittar, annars i det här huset har vi inte behövt illersäkra så mycket. 

I förra lägenheten fick vi ställa ett litet bord på kanten till mitt skrivbord så de inte kunde hoppa upp på det och sno min choklad och gräva ur blomkrukor när vi sov. Fick även sätta nät under kylskåpet så de inte kom in under det. 

Dålig bild på listen under soffan, om man inte kollar efter den så syns den inte. Vi orkade dock inte måla den innan vi satte in den. =D

ja visst kan dom kraffsa men vet om hundar oxå som kraffsar och biter sönder saker så det är inte direkt typiskt iller. att förstöra soffan underifrån har skett hos många och då anser jag att det ligger i ägarens ansvar att säkra så det inte sker. Och visst kan olyckor ske utanför lådan som är en typisk illersak. men för att det ska bli fläckar ska det hinna ligga otroligt länge så då får man hålla lite koll på det och sedan ha massor av lådor etc. Du låter väldigt negativ till iller så det kanske är värt att tacka nej till denna omplacering än att få hem ett djur då är osäker på om du ens vill ha och den återigen får flytta =(

Jag har ju omplacerat mina illrar nu men ah. 

Jag hade tre stycken, 2 hanar och en hona. Ibland var det underbart ibland ville man bara slänga ut dom genom ett fönster och aldrig ha med dom att göra. xD

Jag hade dom i mitt sovrum+utebur och hade jag haft tillgång hade jag absolut inte haft dom i sovrummet. Alla dessa mornar när man blivit väckt vid 4-5 för att någon av dom absolut ville ha min uppmärksamhet. 

Hos min kille hade vi dom i en etta och alla i min omgivning tyckte det luktade fruktansvärt trots att man precis hade städat och dom va inte sena med att påpeka det. 

Var även krångligt att ha med dom till typ släkt och sånt. Är ju inte precis som en hund man kan ha lös i huset när massa folk är där. 

Alla dessa gånger man tvättat golv för dom missat lådan, torkat vatten för att jag hade en utter ist för iller (älskade att bada i vattenskålen), någon tyckt det var kul att gräva ut toalådan när man bytt den eller innan man lärde sig kom hem och hade jord i hela rummet. 

Jag hade parkettgolv (?) och det tog rätt mkt stryk av att vatten vältes ut och att det missades på lådan. Kanterna veks upp och gick isär och sånt. Och detta bara efter en dag när man jobbat och haft stallet, så från 06 till 19 typ.

Så tänk dig för om du redan nu tvekar!

Jag älskade mina illrar och det var en anledning till att dom flyttade för kändes fel mot dom att behöva bo ihop med någon som inte ville ha dom (Min kille). Han visade även lite allergi.

Mina första år med iller, innan jag skaffade barn och nu inte har illrarna lösa i hela huset, har varit jättebra! Jag är långt ifrån pedantisk men gillar att ha det städat och i ordning runt mig. Mina första 3 illrar (och de jag har nu också för den delen) blev så gott som helt rumsrena (räknar alltid med olyckor men det hände otroligt sällan). De var relativt markbundna och förstörde egentligen ingenting förutom lite blomkrukor och sånt som for i golvet efter att jag slarvat så de tagit sig till förbjudet område. Jo, några dörrlister fick sätta livet till när Pegasus ville gå ut och gå och man inte hann stoppa honom från att dra bort det han fick bort i listväg ;) Med dessa 3 bodde jag på 7 olika ställen varav ett ställe var möblerat och de visste inte att jag hade mina illrar där. Har aldrig fått ens en kommentar gällande lukt eller förstörd lägenhet. Har däremot fått förvånade gäster som reagerat på att det inte luktat något speciellt där jag bott. Själv avskyr jag när det luktar djur hemma och värsta lukten är hund enligt mig. Man får tvätta illrarnas sovsaker ganska ofta för att slippa djurlukt. Rensa lådorna en gång om dagen och se till att städa med jämna mellanrum. Mina första illrar var aldrig bitiga, förutom en av dom som bet de som kom och hälsade på. Dom andra 2 var änglar :) Jag har alltid möblerat utefter illrarna så att jag inte har tex soffan bredvid ett fönsterbräda för då tar de sig upp dig och planterar om växterna. Har alltid haft mycket växter och det går bra så länge inte illrarna tar sig dit. Det "tråkiga" tycker jag är att man måste ha så många toalådor, för jag garderar mig alltid för att slippa olyckor som kanske bidrar till lata illrar som slutar vara rumsrena. Men jag har ofta kunnat gömma dom ganska bra under möbler osv. Mina illrar jag har nu har ett eget illerrum och en utegård som de är mest i. Ibland får de komma ut i koppel och ibland springa av sig och busa inne. Dock luktar det mer när man bara har dom i ett rum och ännu värre är det nästan när de är ute mycket för då står luften stilla i deras rum och lukten blir mer påtaglig. Som sagt är jag ganska känslig för det.. Får man hem en perfekt förstagångsiller så ser jag inte bekymren! Jag var också jättenervös när jag skulle få hem min första iller men han var helt perfekt från början till slut :) Ska även nämna att jag tog hand om några hittekattsungar varav den ena katten stannade och den var 10 resor värre än mina illrar! Han var mer iller än katt ;) grävde i blomkrukor, lekte i avloppen/toaletten och var allmänt hyper! Nu bor den hos mina föräldrar där han får gå ut för det var hopplöst med en sådan katt i lägenhet. Tacka vet jag iller! :D

#6 Jag antar att du inte undgått negativa berättelser om iller? Det är ju faktiskt inte det vanligaste husdjuret som var och varannan skaffar. Därtill bör man vara noga i sitt val. Jag har till och från funderat på iller i ca 15 år, träffat de illrar jag haft möjlighet till, och valt mer vanliga husdjur för att jag haft möjligheten. Idag är jag 40 år och har tagit ansvar för husdjur stor del av mitt liv och är inte, med min tråd ute efter att någon ska ta beslut åt mig om hur jag gör med den här illern. Det är väldigt tråkigt när du säger att jag verkar " så negativ till iller" när jag i själva verket skriver att jag tycker det verkar vara det perfekta husdjuret och att människor överlag är skeptisk samt att jag hört många skräckexempel och att jag vill fråga er hur det är att leva med iller, innan jag helt beslutar mig om att ta den här omplaceringen. Det är fantastiskt viktigt att man i husdjursfrågor har en stor öppenhet och att vi, i sådana här forum kan ha samtal med högt i tak. På det viset, kan vi lättare hitta rätt inneboende som kan fungera i våra hus och lägenheter trots bristen på naturliga miljöer för arterna vi valt att bo med. När det kommer till att ta en ansvar för en individ är det väl värt att vara kritisk till om man verkligen kommer klara av det ansvaret det innebär. Pratar vi dessutom iller, så ska man guidas rätt mellan människor som skaffat iller i tron att det är som att skaffa ett marsvin, haft iller som burdjur, inte aktiverat dem etc samt människor dom ger illern vad illern behöver. Det är ju DÄR jag behöver råd! :) Det är därför jag ber er om er ärliga uppfattning, inte skräckexemplena. Skräckexemplena har jag läst, och undrar om många av dessa illrar veerkligen fått rätt förutsättningar och stimulans? Jag är verkligen inte negativ till iller, tvärtom så klart! Men jag vill inte skaffa en i naiv tro att alla de där som berättar om problemen, har fel! Långt utlägg om en liten kommentar ….:)

#8 Skönt att höra att du också var nervös! Hur många illrar har du haft och hur länge har du haft iller? Hur mycket aktiverar du dem per dag? Kan man ha växter, som illern kommer åt men göra så illern inte saboterar växten? Fungerar det att lägga stenar på jorden? Hönsnät? annat?

#9 jag håller faktiskt med dig och själv hade jag velat ha iller i 9 år var jätterädd för att ha glorifierat djuret så pass att jag skulle få en chock när den väl kom hem. Som tur var blev det bättre än förväntat :) Och det finns 2 sorters illerägare skulle jag nästan säga. De som struntar i tex lådträning och att det är lite skitigt, torkar upp bajset på golvet någon gång per dag osv. Så det finns många illerhem som inte alls håller den standard ja själv vill leva i. Sedan finns det de som städar, torkar upp olyckor osv med det samma och där man knappt kan såga vad för slags djur som bor där. Så vill jag ha det. Och beroende på vad man har för golv så kan en kisspöl som missats göra en bestående fläck. Så bra att tänka igenom sitt beslut tycker jag :) #10 jag har haft 7 illrar och några som jag tagit hand om och omplacerat vidare då de kommit från dåliga hem. Skaffade första illern 2003, när jag var 19 år. Just nu väntar vi människovalp nr2 vilken vecka som helst så har inte jättemycket ork och tid för de 2 illerpojkar jag har nu, men försöker att alltid göra något spännande varje dag för dom. Under sommaren nu bor de i en utegård dygnet runt nästan och släpps ut i en extra hage för bus, eller så får de komma in och busa när dottern sover. Mina första illrar gick jag ut med i koppel i stort sett varje dag. Ang växter så har jag haft stora växter och Iller och det dom funkat bäst är stora stenar i krukan. Mindre växter hamnar utom räckhåll. Största sabotaget var 7 krukor med växter som fick sätta livet till när jag sov borta en natt och illrarna lärde sig ta sig upp på ett bord ;) Bilden är på min utegård :)

#11 Du bekräftar mina tankar där. Det lugnar mig lite i valet :) Avspärrning till vardagsrummet med parkett kanske jag måste ha? Illrar och soffor har jag fått ett grepp om, men hur är det med illrar och sovrum? sängar och sånt…..

#12 jag har aldrig haft problem med illrar och trägolv. Har tom bott på 99kvm med trägolv i alla rum utom i badrummet- helt utan anmärkning efter vi flyttade 2 år senare. Man känner ganska snart sin iller, om den går på lådan, vart man bör ställa lådorna, om det funkar att bara lägga filtar där den skulle kunna tänkas gå annars. Jag har som sagt haft 3 illrar som i stort sett aldrig gjorde utanför och har aldrig lämnat märken efter sig i någon lägenhet- oavsett golv. Men är man osäker i början så ha avspärrat dit och låt illern få tillgång till mindre yta i början. Beröm varje lådbesök och försök hinna med att också ge godis (speciellt i början). Köp lådan trofast på IKEA (20:-/st) så kan du överdriva antalet lådor i början och du märker vart det behövs och inte. Enda problemet jag haft med illrar och soffor är att ena illern gjorde ett hål i tyget under soffan så att det gick att gå in där och gömma saker (otroligt osmidigt då samma Iller samlade på plånböcker!! :P ), och en iller bet på baksidan/hörnet av en soffa ibland. Annars inga problem med soffor. Sängar och sovrum har jag aldrig haft problem med heller, förutom att illrarna inte velat sova hos mig ;) och att vissa illrar nyps under täcket!

Jag skaffade min första iller 1991, visste egentligen ingenting, men den behövde verkligen ett nytt hem så det var ingen tvekan om saken. Elvis!

Jag anpassade mig efter hans behov och lärde mig under tidens gång. Jag hade i a f två illerduktiga vänner att fråga om råd osv.

Och på den vägen är det… Jag lär mig saker hela tiden om illrar. Främst det mina illrar som lär mig. För en vecka sedan lärde mig ena illern en helt ny lek, som jag aldrig insett att illrar leker. Jättekul.

Så mitt råd är att om du bestämt dig, ta hem illern och anpassa dig efter dens behov osv. Basic stuff kan du lära dig här, men vardagen får du lära dig och forma själv… 😉

Jag är själv ny illerägare, tagit mig an två omplaceringsdamer på 3 & 4år… Jag trodde att jag var beredd på vad det var för hyss dem kunde ställa till med men dem förvånar mig dagligen om hur bra dem klättrar, hoppar, klämmer sig in i saker och gömmer sig/gömmer saker! 😮

Har nu ägt iller sen 12 april så jag är uppe i snart 2½månad som illerägare 😃

Nu har jag tur nog att ha två stycken illrar som är extremt duktiga på att gå på låda och dem är inte särskilt destruktiva heller… Dem är som varandras motsatser den ena är som en hyperaktiv liten virvelvind och vill inte annat än att leka och och få godis (Lily) den andra är mera tillbakadragen (Alice) men kommer gärna fram och pratar om man erbjuder muta (Gimpet multivitamin pasta). ❤️

Men i alla fall första dygnen med illrarna så fick jag en känsla av att jag hade släppt en splittergranat i lägenheten 💣 antingen märktes dem inte alls eller så var dem överallt och ingenstans och dem lyckades att göra ljud som man inte ens hade en aning om att det gick att göra i en lägenhet! Jag var helt övertygad att jag hade illersäkrat överallt och dem ägnade sina första två veckor hos mig med att bevisa hur fel jag hade! 😟 Så varje morgon vart det "Damage control" innan man släppte ut illrarna i resten av lägenheten. Jag har 2 katter och dem och illrarna verkade bli bra kompisar så det var ett stort plus! ❤️ Så jag tyckte att jag började få grepp om saker omkring och började få en uppfattning om vad dem kom åt och inte och hur man skulle hantera dem etc. 

Sen en dag efter att dem varit hos mig två veckor började den ena illern bete sig jätte underligt… började valla sin kompis och det visade sig att hon hade blivit skendräktig… Tänkte inte mer på det utan hanterade dem som vanligt och livet flöt på. Sen när hon hade "fött sina valpar" återigen fick då illerkompisen ställa upp och vara valp. 

Det var redan nu jag fick upptäcka min första jobbiga period med iller då den skendräktiga vart riktigt aggressiv och försvarade sina bolådor och sitt revir, både sambo och katter vart jagade ut ur vardagsrummet… Jag kunde inte plocka upp nån av illrarna utan att jag fick gå därifrån blödande, jag kunde inte städa i nån av bolådorna det var knappt att jag fick rensa deras bajslådor utan att få mig ett nyp. dammsugaren och moppen skulle bara DÖ! 💣

Den enda gången man var säker på att man inte skulle få ett bett var när man ställde ner mat, det var genast knivigare om skulle man göra ett försök att plocka upp disken efter sig. Man var tvungen att vara jävligt kvick! 🦸‍♂️

Så jag vart så jäkla trött på illerjäveln rent ut sagt! Att jag satt och lipade åt henne i ett hörn av vardagsrummet! Tänkte för mig själv att det här går inte! Så jag vände mig till min allvetande vän Google och började söka på svar om skendräktiga illrar… (flesta svaren hittade jag här inne på forumet) Sen bestämde jag mig för att det är hormonerna som gör att hon blivit en pälspiraya och en bitch så jag ska åtminstone vänta tills att skendräktigheten var över innan jag beslutade mig om dem skulle skickas tillbaka eller inte… Så jag började vänta ut det hela… insåg att det gick hantera den skendräktiga om man höll en muta framför näsan på henne hela tiden! (varken nej, beröm eller bannor funkade dock) så det började vi med och jag insåg att hon var ganska hanterbar och hyffsat snäll om man höll muta framför näsan på henne hela tiden… Det gick att känna igenom henne och klippa klor… vilket var positivt men man kunde ge sig fan på att om man bara tänkte på vad man skulle göra med den andra illern så fick man sig ett bett! Så det var bara att göra vad man måste med den skendräktiga och sen låsa in henne i transportburen för att få vara ifred med "valpen" och klippa klor och känna igenom henne och titta efter eventuella sår som kunde ha blivit av det konstanta släpandet i nackskinnet. Sen kunde man släppa ut skenmamman och hoppas på att hon sprang iväg för att leta reda på "valpen" istället för att ge mig stryk 🥵 (var dum nog att gå in till dem en gång med priatbyxor istället för långbent… illerbett på fotknölen gör ont)

Så jag fick ägna mig åt att dansa runt illrarna dem näst kommande veckorna vid städning så letade man reda på vilken bolåda dem inte var i och städade den och stoppade tillbaka den och hoppades på att dem skulle byta gömställe innan jag kom fram till den lådan dem faktiskt var i. 

Men för att avsluta den här skräckhistorien så för två snart tre veckor sen avtog skenmammigheten och jag kunde börja ana och skenmamman (Lily) är nu den lilla glada virvelvinden som inte vill annat än att leka och få godis! och jag tror Den andra (Alice) är glad att slippa bli släpad runt i nackskinnet oxå 😉

Så nu är det roligt att vara illerägare igen! vi håller på att bygga upp förhållandet med varann och tilliten, Skenmamman (Lily) jagar fortfarande katt men inte när jag ser och min sambo har vågat sig in i vardagsrummet igen. Hon är som en liten torped om hon anar att oskyddade tår finns i rummet men endast om man inte ser henne och inte hinner säga ifrån. Ser man henne och säger ifrån då viker hon av och gör annat istället. Hon har fått en ny fetisch att klättra upp i min uringning och biter mig på tuttarna… Ej önskat beteende direkt men jag tror att hon kanske börjar förstå att det inte är önskvärt hon gör det inte allt för ofta så får se när hon kopplar ihop det 🙂

Så sensmoralen i sagan lyder: Var beredd på allt! ha tålamod! Var konsekvent och även om dem gör såna hyss att man vill slita loss håret på huvet så gör dem nått så underbart gulligt eller mysigt nästa dag att man glömmer bort den hemska gårdagen 😃 Och Illrar är som chips… Det är omöjligt att bara ta en (Jag vill ha fler)

(Hoppas jag inte skrämt dig allt för mycket nu!)

#15 Åh, jag vrider mig av skratt……😃….vilken upplevelse. Påminner mig om min fröken ragata Mathilda när hon var skendräktig eller hade valpar. Det var tiden innan vitaminpastan fanns och ack, vad sönderbiten jag var. Kul att komma in på veterinärstationen med stora, tjocka och klumpiga handskar……men det gick inte att hantera henne utan dom. Då satt hon fast!

Nä, står man ut med det du har gått igenom då klarar man allt, strongt gjort 🙂.

Nu när jag tittar tillbaka på det och jag börjar ana vad är för en iller som verkligen gömmer sig i Lily så kan jag oxå skratta… Men just då var det inte jätteroligt 😉

#17 Du har all medkänsla….honor som är skendräktiga är mindre roliga….men kan man förstå mekanismen bakom så förlåter man dom….till slut :-))

😃