Tiden går…fast man inte märker det….är redan 1 vecka och 1 dag sedan Lillan fick somna in….

Kram på er, vet hur ni har det….

Jag vet Hanna hur svårt det är, och hur otroligt ont det gör i hjärtat. Det är 2 veckor och 6 dagar sen Ozito fick somna in.
Saknaden är obeskrivlig…

oh my god, var det sååå längesen! lille killen….

ja, saknaden ör obeskrivlig som sagt. det är en vecka sedan nu som Zimba lämna mig. :'(

beklagar sorgen alla ni som blivit av med en älskad :''(

                *tröstkramar*

På ett år har jag blivit av med Humla, Lava, Memphis, Kodde, Paddy och Jameson. Går inte en dag utan att jag tänker på dem, saknar dem så sjukt mycket. Jameson lever visserligen, men kommer aldrig kunna ha honom hos mig. Så det känns nästan värre. Att inte leva med honom.

Förstå hur det känns Hanna, Humla saknar jag så fruktansvärt, hon var så underbar! Skulle ge allt för att få henne tillbaka, Min första iller.

Men nån gång så börjar man le åt tanken på dem inte bara gråta. Är ju nackdelen med att skaffa djur, att man så lätt förlorar dem. å ändå skaffar man fler trots den smärtan, för man får så mycket gott från dem att det är värt det!

På bilden jag, Jameson och Humla

Lider verkligen med dig älskade gumman. Man lär sig leva med sorg med tiden men Lilla Nora som gick bort 4/4 har jag ännu svårt att förstå. Hon var ju så liten…  De är nu betydligt svårare att titta på kort på henne än i början…. Men man får ta en liten stund i taget och andas in och ut så får vi hoppas de blir bättre… Kramar om!

Visst är det svidande… I morgon har det gått en vecka sedan vi avlivade Alba… Inatt drömde jag om henne. Vaknade både glad och ledsen och visste inte vad jag skulle känna. Kändes som om hon var där i sängen, precis som vanligt… :(

#8 jag drömde om lilla Nora härom natten, fast hon gick bort för flera månader sen… Visste att hon var borta i drömmen men de var som hon levde… Ännu starkare att bebben i dec ska heta Leonora eller Leon …

jag drömde att mina katthona schess dog natten till morgonen som zimba blev överkörd ..

igår var det två månader sen..jag kan inte ens fatta att den tiden har gått…åh vad jag saknar honom, varför kan det inte bara sluta göra så ONT

5 veckor och 1 dag har det gått sedan Zimba lämnade mig. Jag förstår dig precis, den smärtan i bröstet som gör så ont. Om man bara kunde ändra på det som skett!

#11 skickar några kramar inte för att det hjälper men för att jag vet hur det är, att sakna en älskade tomtekille som lämnat jordelivet!

 att en sådan liten liten kille..kan ta så stor stor plats…idag råkade bilbo få tag i albins hackysack som jag lagt undan…tårarna bara rann när jag såg bilbo springa runt med den…albin fullkomligt tokälskade den där jäkla hackysacken…

Lider så med er. Det tar tid att kunna komma till den stund när man kan tänka på dem utan att gråta av saknad. Men den tiden kommer. Men fram till dess, gråt. Stäng inte sorgen inne. det gör bara att allt tar längre tid. Allt har sin tid, och just nu måste ni kunna sörja. Det är tid för det.
Tänker på er.

Jag och gänget sänder er massor av kramar

Imorgon söndag är det 2 månader sen min älskade Örjan gick bort. Jag saknar han så mycke.

Någon som jag aldrig kommer att komma över är min häst. Henne avlivade jag 2004.Det var fruktansvärt, men jag värnaröver mina minnen med henne.

Jag älskar dig min kära Penny Fors

Men fy, jobbig dag här inne idag/natt … Nu har jag tårar i ögonen igen, känslig idag…

Här ifrån kommer det också massa kramar till er alla

#17: Sänder mina tankar till er i dag med.

Som sagt var, tror det är något sorgligt i luften denna dag/natt. Satt för ett par timmar sedan och grät över mina saknade fyrbenta vänner här hemma.
Mina tanlar gick till de som tagit otroligt stor del av mitt hjärta när de gick.

Nala min lilla silveriller, så skör så rädd så misshandlad. Så kort var våran tid.

Kiara min älskade älskade lilla iller.

Bonita min älskade schäfer som var så speciell som en hund bara kan bli.

Busan, en helt makalös rottis som kom och gick så hastigt genom mitt liv men ändå tog så stor del av mig med sig när hon gick.

Varför tas de ifrån en. individer man aldrig kan glömma. Och varför slutar inte saknaden göra så ont.
Nala kan jag i dagsläget tänka på utan att gråta. Men de andra tre får mig fortfarande att grina. När slutar det.

lider med er allihop, så jobbigt att missta en sann vän och livvskamrat =´(