Usch va hemskt. Jag ska läsa din dagbok på en gång.

Usch fy så hemskt!! läste din dagbok, man tror inte att sånt kan hända..

Det är hemskt att sådant här ska behöva hända och fruktansvärt för den drabbade familjen! Lider, när jag tänker på alla samvetskval och tankar som familjen försöker bearbeta.

Tyvärr är det ju så att man lär av andras olyckor. Jag hoppas verkligen att ditt inlägg på sajterna, får oss andra, med eller utan barn, att tänka till! För även om man inte har barn, så känner man säkert personer som har barn, och då kan man förmedla lärdomen man fått från ditt inlägg.

Eftersom vi är på en djursajt, vill jag tillägga att smådjursägare bör tänka till lite. Den olyckasom drabbade denna familj och deras lilla flicka, kan även drabba oss smådjursägare.

//Ammi

Absolut….det är min tanke med mitt inlägg…att alla som läser detta ska föra vidare att tänka ett steg längre när det gäller både människor och djurs liv och säkerhet !

Tänk alla djur som drunknar i dåligt övertäckta pooler eller i avsaknad av ett bra staket runt !

Mvh CBA

Usch, vad hemskt. Men är ändå glad mitt i allt elende att du orkar förmedla detta vidare till oss andra.
Mvh Åsa

Tycker att det är väldigt viktigt att sånt kommer fram. Det är säkert väldigt lätt och glömma ett brunslock eller något sånt. Men usch vilken tragedi det är.

Det som berör mig mest är att flickan bara var 2 år och att det var hennes storebror på 7 år som hittade henne i tunnan !

#7 Fy sjutton! Hur klarar han upp den situationen? Stackars pojk, hoppas han får profisionell hjälp att bearbeta denna hemska upplevelse.

Han mår jätte dåligt !

Man får hoppas att han tillåter sig vara ledsen och inte tar på sig en stark roll som äldsta barnet !

Skolan ska ha möte ikväll..får se vad som kommer ur det…krishjälp måste familjen få det är inget snack om saken !

Ja du, jag hade nog hoppats att det redan satts in resurser, direkt när denna otäcka händelse skedde. Familjen och framför allt pojken skulle fått profisionell hjälp samma dag, anser jag. Under all kritik om så inte skett.

Att sedan skolan ska följa upp med hjälp, är i mitt tycke självskrivet, eftersom barn vistas stor del av dagen där.

Sedan kommer ju hans kamrater att behöva hjälp, med hur dom ska hantera det som hänt. Så att dom inte drar sig undan, för att dom inte vet vad dom ska göra eller säga, när pojken kanske börjar gråta eller blir omotiverat arg. Samtidigt är kamraterna det första skyddsnätet om sorgen skulle "spåra ur".

Olyckan hände under påskhelgen och dom slutade med livsuppehållande åtgärder i lördags den här helgen som var….jag har ingen aning om vad för hjälp familjen har fått innan, skolan har aggerat det vet jag men med vad…vi får se vad mötet får fram.

Vi pratade faktiskt i morse några föräldrar om att det blir svårt för barnens kamrater att hantera det…hur de ska göra och säga när barnen kommer tillbaks till skolan igen. Jag ska faktiskt lägga fram det till fröken att det nog behövs någon utomstående som kan sitta med barnen i klassen så de kanske kan få lite hjälp med hur de ska vara mot pojkarna när de kommer tillbaks.

Idag när jag hämtat sonen ska vi åka till kyrkan och tända ett ljus..vi är inte troende men det känns som en fin gest på något sett, sen åker vi och köper ett kort och postar till familjen !

Ja, det är en tuff sits det där för alla inblandade. Värst för pojken dock. Hur återhämtar man sig. Jag tror ärligt inte man kan återhämta sig helt efter en sådan grej. Att hitta sin lillasyster död. Fy sjutton.
Jag vet att det tyvärr i olika komuner dröjer med krishjälperna, speciellt om det händer mindre saker en kväll eller en helg. För att de är svårt att få ihop krisgruppen då.
Hmm, missförstå mig rätt förresten, jag menade inte att ett barns död är litet eller något mindre, men vad jag menar är att det är skillnad om en hel båt sjunker eller det blir en jättekattastrof där flera familjer är inblandade. Då brukar hjälpen komma snabbare. Tyvärr.
Hoppas han kan gråta och att de som ska hjälpa honom inser att det här kommer kunna ta tid, lååång tid.
Min dotter förlorade en klasskamrat i Thailand i jättevågen, och det är fortfarande tufft. Och då var hon inte med i Thailand trots allt. Krisarbetet är viktigt, otroligt viktigt.
Sedan kan jag inte låta bli att tänka på de stackars föräldrarna som mist ett barn, men ändå ska hitta styrkan att hjälpa det andra.
Skulle vilja sända dem tusen råda rosor, men får nöja mig med att tänka på dem i tankarna. Lider med hela familjen.
Mvh Åsa

Ja dom har två barn till…2 pojkar på 4 eller 5 och 7 år att ta hand om.

Jisses jag vet bara när min häst fick somna in hur ledsen jag var och hur dåligt jag mådde och var hemma och bara grät i en vecka. Än idag sticker det till i hjärtegropen när jag tänker på honom…och då var det "bara" en häst !

Hur klarar man komma upp och igång igen efter en sådan här sak…tösen hade ju precis börjat sitt liv.

Jag lider så med familjen !

Jag skyndar mig att gå och krama lite extra på min två åring och hoppas själviskt nog att jag aldrig behöver få reda på hur illa de mår. Usch stackars familj,