Har väldigt svårt att ta in detta, igår kväll sa jag godnatt till er, och idag är du borta. Finaste Valle, det gör så ont i mig att veta att jag aldrig kommer få se dig mer. Du kommer aldrig mer ha pussmarathon med oss. Du kommer aldrig mer stå vid grinden och vänta på oss när vi kommer hem från jobbet. Du kommer aldrig mer skutta runt och poppa och busa som bara du kunde. Du kommer aldrig mer springa runt fötterna på oss när det är gotta på gång. Du kommer aldrig mer försöka medla mellan Donna och Hoffa. Hur ska dom klara sig nu? Donnas bästaste vän är borta. Donna verkar redan ha förstått att han inte kommer tillbaka, jag tror hon förstod det när dom fick säga hej då till honom innan vi åkte till Ulltuna. Min älskade vän, tårarna bara rinner. Du var otroligt speciell för oss, vi hade ett band som är svårt att förklara. Du var vår lilla mysbjörn som alltid fanns där när man behövde tröst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nu har du åtminstone inte ont längre. Det gjorde så ont i våra hjärtan att se dig må så dåligt. Imorgon skulle du ha fyllt 4 och vi skulle ha firat med äggula för hela slanten. Nu får vi istället tända ett minnesljus för dig. Var rädd om era pälsar, man vet aldrig när det oväntade händer. Klockan 21.00 sa jag godnatt till er, då var du fram och pussades med mig och var ditt vanliga jag. Vid 23.00 när husse kommer hem så var du väldigt hängig. Vid 03.20 bestämmer vi oss för att åka till Ulltuna med dig då du bara hade blivit sämre. Vi är framme runt 04.00 och får komma in på ett rum direkt. Dom bestämmer att du ska vätskas upp och få smärtstillande innan röntgen. Några minuter efter att du fått ditt smärtstillande drar du ditt sista andetag. Vila i frid nu finaste Valle, hälsa Zonic från husse och matte! ♥