Hejsan! 

Jag är oxå i "skaffa iller-anda" jag är lite nyfiken på vart du hittat skötselinfo etc. Tänker att du kanske har hittat fakta källor som jag missat :) 

// Jenny

Mitt barns kusin har berättat lite och så har jag sätt på youtube där dom berättar om hur man sköter dom och lär dom. Men jag har även läst mycket här.

gogglat runt på nätet eller har du förslag på böcker??? 🙂

nej jag läser på nätet

#2 tänk bara på att är det utländska klipp så är det ofta råd och tips som inte faller helt under svensk lag eller är det senaste nytt :)

allt verkade stämma

Är det Kungsgården uppe vid Sandviken ni bor? Eller är det på något annat ställe? :)

ja vid Sandviken

och jag var på biblioteket idag och lånade en bok som heter "Iller hemma" den rekommenderar jag 100%. där står allt om dom illrar.

#9 den innehåller tex mycket fel som inte stämmer överens med svensk lag. Så gå inte efter informationen som står där.

Här är den nyaste boken om iller på svenska
http://illerboken.se/

Tycker man inte engelska är nått problem så finns Ferret for dummies fast med reservation om att iller i bur som är mindre än 5kvm inte är lagligt i Sverige. Se till att få "second edition" om du köper denna.

Ni har väl inte missat tråden "Att skaffa iller" här på forumet?

#8 om ni vill träffa andra illrar än din kusins så är ni välkomna och träffa mina grabbar :) Bor i Sandviken :)

Jag är med på en hel del utländska forum och överlag har de en helt annan inställning och kunskapsnivå än vad vi har här. Dessutom har det hänt en hel del med vår attityd och våra möjligheter att påverka illerns hälsa på några få år. Jag tar bara några exempel här;

I Sverige har vi inte illrar i bur, lagkravet är fem kvm (jämför med katters sex).
Vill man hålla sin iller så frisk som möjligt har vi sedan -08 (?) möjlighet att sätta in suprelorinchip istället för att kastrera, då undviker vi problem med binjurarna som tidigare varit ett av de största problemen.
De allra flesta har insett att en iller behöver en uppmuntrande uppfostran och inte fysiska bestraffningar, var inte alls länge sen man sa åt alla att biter illern är det bara att slita tag i nackskinnet (suck!).
Vi har insett att illrar är strikta karnivorer och felaktig utfodring leder till följdsjukdomar som kan uppkomma ganska tidigt och innebär sämre livskvalité och en ofta kortare livslängd.

Nu menar jag att den generella synen förändrats, inte att all kunskap är ny för alla 🙂

När det kommer till iller måste man vara källkritisk och kontrollera så informationen är aktuell och faktiskt rätt.

#13 Vilken bra sammanfattning :-))

Förlåt om jag förstör tråden nu. #13 när jag började läsa på om iller för många år sedan så fick jag lära dig att man skulle ta tag i nackskinnet på illern och lägga den ner på golvet tills den lugnade sig. Hur fungerar en uppmuntrande uppfostran rent praktiskt? Har vi någon artikel om detta? :-) Är nyfiken på hur det fungerar och försöker att hålla mig lite uppdaterad även om en iller inte är aktuellt just nu.

#15 precis det samma fick jag också lära mig. Innan det, när jag var liten och de fanns i djuraffär, fick jag höra att man skulle knäppa till illern på nosen när den gjorde fel. Helt sjukt om man tänker efter. Jag använder inte fysiska bestraffningar men kan markera med rösten med ett "schhh", eller "nej" eller annat ljud med lite dovare röst som markerar att det som hände inte är okej för mig. Fick hem en valp som inte gick att markera med rösten mer än väldigt dovt "nej". Den bet som tusan och för att bli av med bitandet (eller ptja, komma till ett läge då vi båda fungerar bra i vår relation till varandra, men kanske inte alltid med andra) så fick jag börja överrösa med beröm och godis för varje gång han inte bet, för varje gång vi gjorde framsteg. Samma med en omplacering jag fick hem. Började genast att bygga vårt förhållande (fick veta att hon ofta bet) på godis och positivitet varje gång jag tog i henne. Vilket blev ett fantastiskt förhållande! Istället för att bestraffa ett dåligt beteende och vänta på det så kan man även förekomma ett dåligt beteende och aldrig frammana det genom positiv förstärkning :)

#16 ok, tack för infon, alltid kul att lära sig nya saker och kan framförallt vara bra att veta för framtida bruk :-)

Min första tös jag fick hem slutade med att jag va tvungen att ta i nackskinnet då ingen annat funkade, Provade det mesta men hon var väldigt, väldigt osäker i början och sen helt enkelt riktigt kaxig och bet mest för att. Så tillslut var jag tvungen att vara lika hård tillbaka som hon var mot mig. Behövdes bara en vecka sen kunde jag använda röst och markera på så sätt. I år blev hon en av domarfavoriterna på utställningen mälarillern. :)

Dom andra två jag haft har funkat med rösten :)