genom må¨nga här så finns det inga seriösa uppföddare som satsar på hel hjärtat på att inte avla på risktecknade illrar.

Mitt tips är att man personligen kontaktar uppfödare och bildar sin egna uppfattning och kan följa upp ev. stamtavla på eget vis o man vill "kontrollera" uppfödarens kunskap om linjen…

Efter överenskommelse och tillit till valpköpparen akn jag som uppfödare tänka mej sälja en avelsiller, men som sagt mycket som ska klicka då.

Att hitta bra hanar är rent ut sagt -skit svårt! Att hålla sin egna är en bra början men ska man tänka långsiktigt och fortsätta på sin linje när honan är "färdig" så kanske man behåller en valp efter den korsningen och då funkar inte pappan att använda längre då de är alldeles för nära släkt för att ens försöka sig på att linjeavla sunt. Så då måste man söka ny, obesläktad hane…o de e svårt!!!!…och -egentligen- sålänge avkommor kastreras så sprids inte generna. de stannar i den generationen de föddes då de kastreras vid könsmognad och på så vis kan man bruka en hane längre om det är en hane av kvalitet.

Hypotetiskt nu:

Men annars kan man ju behålla en hane ur en av kullarna och avla vidare på nästa generation och skaffa en "ny" hona med bra stamtavla. I värsta fall får man väl söka sig utomlands på jakt efter "nya" linjer. Linjeavel är det sista jag skulle vilja ge mig in på, det finns inga bra argument enligt mig till att para besläktade illrar med varandra. I Sverige verkar det ju lite svårt att hitta illrar som inte är släkt på ett eller annat sätt.

Hur fungerar det med t.ex Amerikanska illrar då? Om man lyckas hitta en frisk iller med bra stamtavla som uppfyller alla önskemål kan man då "importera" en iller därifrån?

Hur fungerar det med t.ex Franska illrar? hur är reglerna med att införa en iller från frankrike till sverige?

Ser stamtavlorna "likadana" ut i alla länder?

Linjeavel är något posetivt för illerstammen *anser jag* om det görst rätt! (Det handlar om att förstärka de egenskaper man en gång avlade på, se bara inom hundar…) Man vill ju behålla de egenskaperna som rasen var tänkt till, då kräsv viss lineavel för att behålla det.

stamtavlorna ser mer elelr mindre likadana ut, hittar man en bra linje så är det "bara" att importera men man måster kolla upp stammen noggrant innan annars kan den göra mer skada än nytta om den ej granskas. Alltt blir lite jobbigare i andra länder men vist tålamod och envishet.

#3 Amerikanska illrar är oftast rena katastrofer så inget man ens bör tänka en tanke på.

Frankrikes problem är att deras illrar tillstörsta delen kommer /härstammar från Ferpharm i Danmark. Alltså är det en katastrof att ta från de linjerna, tyvärr avlas det även mycket på angoror å fancy teckningar där. men det finns även bättre stammar. Har ett par hjag håller på å forskar i just nu.

Att ta en ilelr från frankrike e lätt. I illerns pris ingår pass, chip å rabies vaccin, priset för en iller ligger mellan 50 . 350 euro. Du betalar vad illern kostar, möjligen lite mer eftersom valpen ska stanna tills den e 16 veckor. Sen kostar det dig bara resan dit å hem, så svårt eller särskilt dyrt är det inte.

#4 jag håller med dig till viss del. jag är inte helt emot linjeavel då jag vet att det faktikst kan göra nytta, MEN då gäller det att det utförs av ytterst kunniga uppfödare, och materialet måste vara bästa möjliga. Genom linjeavle kan man förstärka även dåliga gener och anlag för sjukdomar, så det är långt ifrån riskfritt.,

#5 jupp självklar kan även de dåliga komma därför är det viktigt att de besläktade djuren är av topp. Lade bara upp det posetiva av linjeaveln men du fick med de negativa också sarae ;-) Bra för det är inget "vemsom" ska tro att det "bara" är att genomföra lite tänkande o planering kräv det!

*puttar upp*

*puttar upp tråden igen*