i vårt fall så kom katten sist och var ibörjan lite rädd för illrarna. Men nu går allt bra och dem leker för fullt :)

Dem har också träffat en del andra katter, men aldrig varit aggresiva mot någon av dem, bara nyfikna.  :)

Många har katter med illrar, men jag låter andra kattägare berätta om hur det funkar. Skulle ju alltid vara lite orolig när det gäller utekatter som är vana att jaga, men det beror såklart på individen hur det går.

Tamillrar är i regel inte blodtörstiga, dvs de slåss inte för att döda!

Tolkar det som om Du  alltså nyväckt illerintresserad? Isf är mitt tips att du besöker någon illerägare nära dig för att se vad det verkligen handlar om… Om du skriver var du bor här, sen kan säkert någon här nappa som du kan få träffa/hälsa på…

kolla nmitt fotoalbum så får du se kärlek mellan katt och iller :)

Här har det gått jättebra,både med pojkvännens illrar och min egen,blir katten trött på dem (Ja de ger honomgärna ett tjuvnyp ibland,dock ej hårt) så lägger han sig där illrarna inte kommer åt honom,tror det är viktigt för katten att få ha en illerfri zon,illrar kan vara ganska påflugna när de väl bestämt sig att de skall jäklas med någon.Min katt leker glatt med min iller och här har allt gått kanonbra.

Finns bild på Mimmi och Katten i fotoalbumet

Vi har katt och iller hemma och det går bra :) Ena katten är inte så överförtjust i plutten men hon verkar inte bry sig nämnvärt :) Andra katten behandlar honom som hennes egna lilla bebis, sover ihop, tvättar honom och äter ur samma matskål som honom samtidigt :)

här är Zelda och Dior. De är som mor och son :) ja eller bröder och systrar, vilket som, de älskar varandra :)

en bild på Dior och andra katten (emma) också. Hon är dock inte stört förälskad i honom :) Men en gång hittade jag dem faktiskt så här och kunde inte låta bli att ta ett par bilder. Detta var när Dior var valp dock, har inte sett dem så där efter det :)

vilka härliga bilder=)

Jag har ett nyuppväckt illerintresse…..

Träffade en söt lite illerflicka för många år sedan som vägrade ha något med mig att göra förrän hon bet mig i hälsenan. Därefter så kelade hon massor emd mig o älskade att ligg ai mitt knä när vi var där på besök.

Det enda som var tråkigt var att hon hade fått loppor av katten (som också fått loppor) så mycket av keltidne gick åt att fånga o döda loppor för en loppa mindre är ändock en loppa mindre….

Min uppfattning av illrar är att de är mycket mer sociala än katter o jag vill ha ngn som jättegärna vill kela med mig….. 

men finns det ngn som har iller i Vänersborg eller Trollhättan (elelr häromkring) kommer jag gärna o hälsar på eller rentav är barnvakt nångång nu o då! o lär mig mer om dessa små dammtrasor! :D

#8> Jo, illrar är lite mer lika hundar på det sättet. mer tillgivna och mer efterhängsna. Du får räkna med att illrar kommer kräva mer tid av dig än vad dina katter gör. Illrar vill dessutom gärna gå ut på promenad, vilket du kanskeinte gör med din katt så ofta? En gång om dagen räcker dock och många ggr villde bara gå ett varv runt huset. Men andra illrar (min ena tex) vill gå flera km, men då räcker det kanske varannan dag eller så.

Min första iller hade jag tillsammans med en katt och papegoja! Det gick jättebra och dom var verkligen bästa kompisar.

Men jag har nu tagit 2 st omplaceringar och det fungerar inte alls med katten (samma katt som nu är 16år) illrarna jagar och biter henne hela tiden så hon har blivit jätterädd och även börjat göra ifrån sig inne :(

Så man vet nog tyvärr aldrig hur det kommer att gå, kanske lite lättare om man inte har en sån mesig katt som jag har

#9

Jag tycker om mina katter men nackdelen med dem är att dom inte är särskilt keliga alls, medan jag är en sån som gärna ligger på soffan och tittar på film medan någon ligger i knät eller på min mage o snarkar högljutt (har haft en råtta som älskade att sova hos mig) elelr som vill sitta i mitt knä medan jag gör skolarbete på datorn osv osv…..

Så på sätt o vis är ju illrar mer som hundar, men påminner om råttor och har humör som katt (enligt dne uppfattningen ajg har änsålänge)

Största hindret ajg har är huruvida ajg är allergisk mot illrar eller ej, jag är allergisk mot flera typer av hundar o katter, men tål mian svartvita katter. Råttorna blev jag allergisk mot så därför har ajg itne dem kvar längre…. Så ajg vill ju gärna provlukta på olika illrar (efterosm jag är mest allergisk mot röda/gula katter) så kanske det är ngt i "färgen" som gör mig allergisk (missförstå mig rätt)

jag vill ju väldigt ogärna skaffa en ikler för att sedan bli tokallergisk.

#11> Inte vidare många illrar är vidare keliga heller. Vissa få är det, emn de flesta kan nog inte räknas som alltför keliga. De kan ligga i knät, men vill kanske inte att man rör dem… Men de är ändå sociala och efterhängsna… svårt att förklara…

jag är glad dom 5 gångerna på ett år som skrollan hoppat upp i mitt knä i soffan för att sova hos mig, eller nu när hon börjar lägga sig och sova med oss i sängen ;)

*flina* jaja, bara om hårbollen ligger hos en så gör det mycket :P Behöver ju itne klappa o gosa hela tiden, det orkar jag ju derakt inte!

jag kanske ska ha en pälstrasa istället? :D