ojojoj vilken lista! din läkare verkar ju inte klok!

Själv kör jag med Aerius, bricanyl, asmanex och lomudal ögondroppar. och det funkar bra. (visst, jag känner av lite av besvären konstant men de stör mig inte)

Jag skall nu i höst  påbörja hyposensibilisering/allergivaccinering. jag är då allergisk mot:

Alla pälsdjur, inkl.iller och kvalster/damm.

skall vaccinera mig mot katt, hund, kvalster

enligt läkaren har jag mellan 60/70% chans att helt bli av med mina besvär (visserligen inte dem för iller, men de kan bli bättre) blir jag inte helt av med besvären ommer de åtminstonne att lindras.

Den med röd botten heter Symbicort och är enligt min astma överlägsen. ;-)

Den medicinen med röd botten heter nog Symbicort. Har den själv och det är en blandning av långtidsverkande och korttidsverkande astmamedin.

Jag har Symbicort, Bricanyl, Nasonex, Aerius samt Lomudal ögondroppar. Klara mig ganske bra på det faktiskt så länge jag inte blir förkyld för då sätter det sig på luftrören direkt.

Iof så känner jag av katter och pollen men men..

#1 nej ingen läkare jag har haft förut har verkat klok:S
Men så verkar det vara med större delen av alla sorters läkare idag, känns som att vissa har hittat sin licens i flingpaket.
har du astma? undrar för att de sa att man inte fick göra allergivaccineringen då?!?!
vad är Asmanex?

#2,3 Symbicort var det! hoppas verkligen på den=)

#4 jag har ansträngningsastma…å för även svårt att andas pga av allergin ibland. asmanex verkar typ förebyggande mot astma och astma anfall. har inte använt det så länge dock. så jag vet inte om det e bra eller ej ;)

*kontrar* Någon som vill se en lång lista över antidepressiva?

#6> blir man inte mer deppig över att se en sån lista?! ;)

#6 vad har du för erfarenhet av antidepressiva? Har det varit mer positivt än negativt? mkt biverkningar? svårt att vara utan dem? 
har själv haft en depression från oktober, nästan helt borta nu.
Jag hade en kemisk depression vill säga berodde på hormoner i obalans. Har varit inne på psyk rätt mkt senaste året(inte inlagd) tycker att de var helt värdelösa.. Jag fick recept på sömntabletter och antideppresiva men löste aldrig ut dem.
Min mamma är starkt emot båda om det inte finns någon annan utväg. Jag är jätteglad att jag valde att rida ut stormen så att säga.

#6 Hehe, näe inte blir man deppig ;)

#8 Vad vet jag inte om anti?

 Är mitt uppe i en flytt!
Försöker att skriva ikväll el imorgon!! Killarna måste få komma hem till sitt slott ju!

#6 Hehe, näe inte blir man deppig ;)

#8 Vad vet jag inte om anti?

 Är mitt uppe i en flytt!
Försöker att skriva ikväll el imorgon!! Killarna måste få komma hem till sitt slott ju!

åå antideppressiva.. min favorit.. NOT! är bara inne på min tredje sort (ingen har hjälpt hitills) men innan jag är klar lär jag ju ha en bra lista..

  #11 & 8

Jag har ätit anti i 8 år och började när jag gick ut grundskolan. Min första medicin jag fick utskriven hette Zoloft efter den har jag haft halva Fass känns det som. Cipralex, Aurorix, Cimbalta, Effexor, Oxascand, Stesolid, Sensaval, Lamictal, Tryptozol och fler därtill som jag tyvärr inte kommer ihåg just nu. Något jag annars kan rabbla flitigt! Men även ätit Lithium som jag sedan blev förgiftad av.

Under många år hade jag problem med bla yrsel, illamående, hjärtklappning och kramper. Jag är en nätt och liten person och läkarnas svar på mina problem var att jag var för smal och behövde äta upp mig. Eftersom jag var en engagerad idrottsmänniska så kunde vi köpa konceptet att jag kanske åt för dålig kost med tanke på att jag rörde på mig så mkt. Efter många turer så trodde dem tillslut att jag hade panikångest och fick ett recept på anti.

Jag fick ingen uppbackning alls ifrån psykvården, så jag gick i många år och åt min medicin utan uppföljning eller någon som helst kontroll. Med tiden bröt ångesten ut och blev en vardag. Det är en ständig ovän jag umgås med varje dag sen dess.

Jag tycker också att psykvården är kass. Utan medicin så är jag praktiskt taget "ingenting", kan inte göra annat än att ligga i sängen då. Så jag är glada att dem finns! Men bara för att man äter anti så blir man inte frisk, eller botad eller fri från ångest. Jag lever med den varje dag. Bara mer eller mindre! Jag har ångest, panikångest och det velas om jag är manodepressiv eller ej. MEN jag lever, jag har inte en dödlig diagnos

Jag tror att vissa läkare innom psyk tar till medecinerna som en förstahandslösning utan att igentligen ta sig tid med pasienten, medecin borde inte vara annat än en nödlösning men så som jag har fått för mig så är de ganska glada för att skriva ut men inte följa upp.

Förresten så fräter vissa anti. på tänderna. Så i vissa fall så får man betala för att få sina tänder förstörda och sedan betala ännu mer för att försöka få dem lagade. (Jag är starkt emot antidepreciva medel och även hur psyk vården sköts idag).

#13 Man får inte glömma att ofta så beror depressioner på en obalans av en del ämnen i hjärnan. Det är det man skjuter till med i form av medicin. Så den har en stor inverkan på kroppen och jag tycker inte att man ska förbise att den faktiskt finns för ett ändamål. Jag tycker att det är starkt utav dem som klarar sig utan medicin men det finns fall där det inte finns ngn annan lösning.

Som alla mediciner så ger dem biverkningar. Men vad är en biverkning mot att kunna få en chans att må bra? Anti fräter inte på tänderna, utan det finns en vanlig biverkning som är muntorrhet. Men det är upp till var och en att se över sig själv då ingen annan gör det åt en. Det finns olika lösningar på att ta hand om muntorrhet på relativt enkla sätt. Dessutom är biverkningar ngt som ofta går över med tiden.

Men som sagt, vilket pris betalar man inte för att få må bra?

#14 precis.
Jag kände när jag var inne i min depressin som inte pågått allt förlänge att det finns så många andra saker att prova först, medicin är en sista lösning för mej.
Tyvärr så värkar de som att psykvården ser det som den ända lösningen just nu.
Jag kanske inte hade tänkt likadant ifall att psykologen jag träffade inte hade sagt att han trodde att det skulle gå över efter ca 6 månader till ett år. Jag vet varför det blev obalans bland mina hormoner så det kändes också lite lättare.