Är det en iller? Eller är det en katt?
Då jag och min pojkvän just hade hämtat ungarna på dagis så träffade vi en helskön gubbe med alzhimers (inte säker på stavningen där) på 80-90 år.
Vi hade Pyr med oss för att kunna vädra lägenheten medans vi var borta. Har väldigt låga fönster.
Vi stannade till eftersom Pyr, som Christofer höll i, fick något ryck och var omöjlig. Då kom denna gubben (Kalle som han hette), först pratade han med ungarna, sedan såg han mig (jag har 6 st synliga piercings i ansiktet) och var jätteförvånad.
Kalle: Va….va..vad har du i ansiktet? Och varför har du så?
Jag: Det är piercings, jag har dom för att jag trivs med dom och tycker det är fint.
Kalle: Jaha! Ja, jag kanske också skulle ta och skaffa sånna då så jag också blir fin!
Sedan gick han fram till Christofer som stod någon meter bakom mig och ungarna. Vi hade Pyr i min väska och Christofer stod och försökte lugna ner henne. Kalle frågade om han letade något i väskan, om han hade tappat något. Då precis stack Pyr upp huvudet och han typ "Nämen, vad var det? Är det en iller? Eller är det en katt?" Christofer: En iller :) Kalle: Jaaha!
Sen gick han vidare.
Jahapp, då hade en av ungarna kastat iväg en sko, så jag tog Pyr, Christofer tog ungarna och gick tillbak och letade.
Satt mig på gräset med henne. Då kom Kalle tillbak från sin något virriga promenad. Hans tant (eller vad det var) var det som hämtade tillbak honom.
Han hälsade och samma visa igen..
**Kalle: Hej! Är det en iller? Eller är det en katt?
Jag: Det är en iller! :)
Kalle: Jaha! Vad fin.
**
Sen gick dom vidare och var borta några minuter.
Dom kom tillbak och…
**Kalle: Hej! Vad har du där? Är det en iller? Eller är det en katt?
Jag: Det är en iller.
Kalle: Jaha!
Tanten: Vad äter den då?
Jag: Torrfoder för kattungar.
Tanten: Jasså? :)
Kalle: Hur många kattungar har den ätit nu då?
**
Måste även tillägga att tanten sa i någon av dessa konversationer till Kalle:
Du har ju alzhimers Kalle, du har redan frågat om det är en iller.
Kalle: Alzhimers? Nää
Tanten: Jo, det har du.
Kalle: Nämen, jag har väl inte alzhimers!
Och när vi skulle gå sa han till ungarna:
**Nu får ni vara jävliga med mamma påvägen hem! :D
(Och sa sedan till mig): Säg nu till barnen att inte lyssna på gubbstrutten!
**
Detta gjorde min dag, väldigt underhållande. :) Så söt gubbe, hihi.
LOL
Vilken tuff farbror hahaha! Och det där med kattmaten va roligt sagt av honom och att han nekade till att han har alzhimers haha Diggar Kalle rejält!
*Asg* det var en härlig dag.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
*asg* De är goa de gamla fast de är glömska (jobbar med dementa)
Ja, den sista gången han frågade fick jag då hålla mig för att skratta :)
Och när han frågade hur många kattungar hon har ätit! Ojojoj.
Lätt värt, detta kommer jag nog aldrig glömma. :)
haha ja det lät mycket underhållade X)
#5 haha jag det kan jag förstå Verkligen ett festligt minne för livet hehe
#7: Yes, Kalle var en riktig cooling! Han har ju även planer på att skaffa piercings. :)
Ahh, skönt med roliga gubbar, sjuka eller ej
#8hehe fränt, skulle se kul om han kommer med en massa piersings hehe Skönt att han va så pigg av sig också fast sin ålder=)
haha nåt liknande hände mej för några år sedan. Vi har en lite gubbe som går o klappar på tågen och pratar med sin avlinde bror (som var tågchauför, därav klappandet).
Jagoch en av mina illrar mötte denne gubbe i gångtunneln under spåren.
Gubben sa då till sin "bror" -**nej men titta en mink!Är det en mink?
**Var på jag svarade: **Nej det är en iller.
**När ja vänder mej därifrån för att gå vidare hör jag gubben säga till sin "bror"
Såg du Minken? visst va den söt…
#10: Oja, det hade nog varit det ultimata! :) Hihi
hehe jag å min kille träffa på några mörkhyade å då fråga dom äre kaniner ni har. där?
jag- nä det är illrar två tjejer ..
dom kan man äta dom.
jag - NEJ!
sen gick vi.. fan vilken fråga .. *kan man äta dom*
haha, vilken mysgubbe :)
Starta ny diskussion