Synd att jag har så många, hade annars tagit lilla Lina. Men jag har bestämt mig för att inte ta in fler illrar förren gammlingarna inte finns mer. Jag har en som är 6½ år och en som blir 6 år om ganska så precis 2 veckor den 21 augusti. Sen är det ett hopp ned till mina 4 åringar som blir det idag, sen är dom andra 3, 2, och 2x1 år gamla. Tycker att gammlingarna ska få ha det lugnt och skönt, man vet ju aldrig hur länge man får ha dom kvar. Och det räcker med dom valparna jag har hemma själv varje vår, både Laban och Lina tycker om valpar, men dom tycker också det är skönt att bli av med dom odågerna när dom är 10 veckor, då har dom fått sin dos av valpar tycker dom.

synd med så unga omplaceringar ='(

Låter som att det har tröttnat och skriver att hon är som en ängel för att bli av med henne snabbt. För som hon beskriver det, är det möjligt att en iller valp är så?

"Funna i: Hästar, Hundar & andra djur > Kräldjur > Säljes"

Hihi, tyckte det var lite kul. "Kräldjur"? Huh? :D

#3: Min valp är nästintill en liten ängel i mitt tycke! :)

#4 Ahh, då hoppas jag att jag oxå har sådan tur..

#5: Har dock aldrig träffat någon annan illervalp… Men tror hon är lite snällare än det man brukar höra om. :)
Vi får hålla tummarna då att du får en snäll en :D

Så tråkigt med så unga omplaceringar,min son var 1 år när Mimmi kom (omplacerades vid 11 veckor)

Har svårt att förstå att man säljer tt djur pga graviditet faktiskt,hade 2 katter jag tvivalde starkt på när jag var gravid…jag hade fel de dyrkare mitt barn samma med min iller,hon tycker inte det finns något mer intressant än min 2 åring,hon kryper tom upp i sängen hos honom vgilket jag försöker sätta stopp för.

Jag culle ge mina djur en chans,coh den tog ´både katterna och illern…idag är jag glad att jag inte lyssnade ¨på de som gapade att inga djurn fick finnas när man skaffade barn,visst finns det säkert djur som har svårt för det,men mina älskade min son från dag 1.

#7 Håller med dig fullständigt :) Jag hade två illrar när jag blev gravid med min flicka…. Fick tom annonser tillskickat till mig av min far… angående den illern som smet ur buren i en bil och bet en nyfödd allvarligt i ansiktet… TUR att man inte lyssnar på vad andra säger…. När min dotter kunde gå vid ca 10 månaders ålder, gick hon och bar på illrarna som ingenting. Jag tror med konsekvent uppfostran på både djur och barn att det blir hur bra som helst.

Jag håller också med #7.
Mor och far hade ett antal katter då jag föddes, det gick hur bra som helst, Så länge inte djuret i fråga är skogstokigt och inte går att få pli på borde det inte vara några problem…

Jag tycker också att man bör ha kvar sina djur även om man väntar barn, men är det inte så att barnet har större risk att utveckla pälsdjursallergi ju tidigare barnet är utsatt för djur?

#10: Kan det vara så?
Eftersom att barn som växer upp i ett hem som är jätterent och så, har större risk för att utveckla någon sorts allergi, medans barn som växer upp i ett hem som inte är lika "rent" har mindre chans att bli det. Det är i alla fall vad jag har hört, men om det ligger så mycket sanning i det vet jag inte.
Kan det inte vara lite samma sak då det gäller djur då isf om det är så?

Eller är jag helt ute och cyklar?

#11 det där har jag också hört. Min syrra bodde hemma när vi var små och då hade vi hundar allt vad det var och sen åkte hon in på behandlingshem och där städade de varje dag. När hon sen kom hem igen blev hon skit allergisk mot våra djur… så lite sanning i det måste det vara.

#11 Men jag tror att det ligger något i det du säger, med tanke på att om man födds in i ett mindre kliniskt hem så blir man ju "van" eller vad man ska säga.

#13: Ja, det låter logiskt i alla fall.
Ingen i min familj har någon allergi då det gäller någonting, som vi vet. Hur som helst har vi alltid haft pälsdjur. Då jag föddes hade mina föräldrar massa katter. Och vi har aldrig heller haft särskilt "rent"..
Mina syskon har också växt upp med djur från då dom varit väldigt små, inte heller där har det utvecklats någon pälsallergi.

Men jag tror verkligen på att hur rent man har det i hemmet spelar roll då det gäller att utveckla någon sorts allergi.

Det tror jag med.. Min pojkvän är allergisk mot damm bara för att de har det så rent hemma hos han. Jag hatar att folk är "rädda" för damm och sånt. Det ligger ju i människan natur att ha det skitigt. Kolla bara på grottmänniskorna…

Jo, ett helt kliniskt rent hem är inte bra, men bara för det är inte ett jättesmutsigt hem bra det heller.

Vad jag har hört är det som jag sa, att det är större chans för barnet att utveckla pälsällergi om de är utsatta för djur i tidig ålder. Jag vet inte om det är helt sant, men det känns som att det kan stämma. Det finns ju studier som visar att barn som får äta glutenkost tidigt har större risk att drabbas av Celiaki (glutenintolerans) i senare ålder, så varför skulle inte samma sak kunna gälla pälsdjursallergi?

Jomen precis…
Därför tänkte jag att man kanske löper mindre risk att utveckla pälsdjursallergi om man utsätts för djur redan från tidig ålder.

Hittade i för sig detta på internet:

"Forskarna är idag oense om huruvida exponering för pälsdjur i tidig ålder utgör ett skydd eller en risk för allergi- utveckling. Flera forskare menar att familjer med anlag för allergi, så kallade högriskfamiljer, bör avrådas från att skaffa husdjur, åtminstone tills barnet fyllt tre år. Det finns också studier som visar på en viss skyddande effekt av att ha husdjur i tidig ålder, det vill säga från födseln."

Haha både och

Ja jag tror inte att det är konstaterat än, men jag tror mer på teorin att det är mindre risk att de blir allergiska om man har djur från början. Fast nu var ju detta en till-salu tråd så

Ja, vi ska inte sabba tråden nu, men vi har ju puttat upp den i alla fall.

Är väl bara för någon att skapa en ny tråd om detta ämne, det är ju rätt intressant att diskutera. :)

känns färdig diskuterat tycker jag. Hoppas tösen får ett nytt bra  hem :)

Jag är uppvuxen i ett kliniskt hem. Min mamma är pedant/neurotisk? och städar toaletterna ca 5 ggr om dagen…sedan städas även huset flera ggr om dagen typ. Så inga damkorn elelr liknande så långt ögat nådde under min uppväxt. vi hade även katt, sen hund å annat sen jag föddes….vid 5 års ålder utvecklade jag pälsdjurs, damm och kvalster allergi. och jag är övertygad om att detta beror på att jag vuxit upp för rent. Inga andra i min familj eller släkt är allergiska mot något. eller jo, min bror tål inte kvalster.

Läkare råder ju föräldrar att ha katt när man är gravid, det motverkar allergi, bara en teori kanske men jag tror stenhårt på den

Jag är uppvuxen med hund, och inte hade vi så "rent" att det där inte kunde ligga lite damm i hörnen. Det är först nu på gamla dar som jag visar tecken på kattallergi, kan inte ha en katt upp i knäet, då blir jag alldeles rödögd och nosen den killar som bara den. Hund visade också lite men inte som katt. Illrarna har jag inte visat något än peppar peppar

nån som vet om tösen fått ett hem?

Ja! :) Jag skall nämligen hämta henne idag.

åhh, vad kul för dig! Lycka till :)