Jag tycker att mycket beror på personkemin mellan illrarna och storleken på dem. Jag skulle tex inte introducera en mycket liten valp till en väldigt stor hane som man vet inte gillar andra illrar.

Beror jättemycket på hur den vuxna illern är i sättet. Jag har en hona som jag vet skulle ta hand om en liten valp som sin egen bebis. Jag har en annan hona som skulle ge en annan iller spö om den var för liten. Har man en vuxen iller som man vet leker hårt, typ brottas, använder tänderna, välter omkull osv då kanske man inte ska skaffa en pytteliten.
Men de flesta illrar tycker jag är snälla när det kommer till valpar. Dessutom skriker valpar ganska högt om det är nåt de inte tycker om så då brukar den mest härdade vuxna iller backa.

#2 hälsa det till mina illrar ;) dom har bara accepterat valpar när de själva varit 1-2 år gamla sedan har alla andra illrar legat på hat-listan :P Nu gäller det visserligen inga valpar men har ju fortfarande ordentlig osämja mellan illrarna sedan ett halvår nu då tjejerna flyttade hit! Att dom kan vara så envisa …..

#3 Jo, alla är väl olika såklart. Här hemma så har valpar alltid varit gulliga små bebisar att ta hand om. Förutom för Misool som anser att man ska använda allt som är mindre än henne själv till tandpetare.

Jag funderar ju en hel del på iller nr 2 och just nu vet jag inte när den dagen kommer men jag känner att jag nog vill ta hand om en äldre omplacerings valp eller kanske en vuxen omplacering som känns super rätt men samtidigt vill jag jätte gärna uppleva hur det är med yngre valpar också.

Dexter är ju rätt stor och kan vara rätt hårdhänt när jag jämför med hur han leker med katterna och hunden så jag vet inte om jag vågar ha en liten illervalp men ändå är han ju väldigt snäll och brukar lyssna när de säger ifrån. Jag vet ju inte hur han är med andra illrar utan kan bara jämföra med hur han är mot små kattungar och när jag tog hem valpen så han kanske blir djävulen själv mot en iller.😮