Jag själv började med valp. Har nu haft två valpar och en omplacering. Jag tror mycket är en smak sak faktiskt.

Valpens fördelar är att du får fostra den själv och när de är små och besvärliga så kan man iaf stå ut smärt mässigt innan man får pli på dem:P Väljer du uppfödare med omsorg så vet du på ett ungefär vad du kan förvänta dig angående livslängd,sjukdomar,temprament och du kan få hjälp och stöd genom hela illerns liv.

Nackdelar är att om man inte riktigt har tiden eller orken till att fostra valp så kan man få ett riktigt monster på nacken. Som nybörjare kan man göra en hel del misstag som valpar råkar lättare ut för eftersom de är små och nyfikna, vetrinär mässigt så kan det bli dyrt.

Omplaceringens fördelar får man en trevlig iller som ska omplaceras pågrund utav förändrade familjeförhållanden etc så kan du få en bra nybörjar iller som är färdig tränad på bit och toa vanor. Och det är lite mer just enjoy the ride.

Omplacerings nackdelar många omplaceringar, omplaceras pågrund utav att ägaren gjort impulsköp oc inte klarar av att hantera illern så man kan få jobba rejält med en omplacering, värre än en valp eftersom en omplacering redan är äldre och har lärt sig ovanor. Med en omplacering så kanske du inte får veta stamtavla, hur gammal illern är eller var den kommer ifrån, fastnar man för en omplacerings iller som är lite äldre kan sorgen komma fortare eftersom den redan levt några år.

Jag skulle om jag vara dig kolla på omplacerings annonser åka och hälsa på hos dem du fastnar för, kolla på några stycken illrar innan du bestämmer dig och även kontakta uppfödare och hälsa på valpar, därefter ta beslutet vad du fastnade för, mycket möjligt att du direkt hittar värdlens goaste lilla iller som omplacering som klickar direkt med dig=)

Tack för svaret .

Ska försöka besöka som du säger och sen får vi se

vet att det är en bit men om du nån gång har vägarna förbi Västerås kan du komma och hälsa på oss, vi har 4 st kram goa pälskorvar:) plus att raggarillerns uppfödning finns här också och där är du nog också välkommen:)

Tyvärr har jag flyttat från Norrköping sedan ett halvår men vår Sajtvärd bor där! :) Vad man föredrar att börja med är helt upp till var och en. Min första var en kanonbra omplacering som var perfekt från början. Känn dig för, kolla på omplaceringar och hittar du någon du fastnar för kanske det är rätt iller för dig, annars kan du ju alltid vänta till våren när valparna föds :) Har du vägarna neråt med pendeln är du välkommen till Boxholm och mina pälsar också!

Tack så mycket, Majsan och Jossan

En valp fostrar och präglar du ju mer och snabbare medans en omplacering är redan lite präglad redan. Men det kan ju vara precis lika kul och utmanade på olika sätt. Lycka till. Och är det nån som har en hona eller hanne till mig att köpa vore jag tacksam.

Det är nog för mig ett väldigt personligt val.
Det beror nog också på vad för iller du välljer oavsett om det är valp eller vuxen.

Jag har haft en otroligt lätt valp och en som jag fick kämpa med.
Sen har jag haft en extremt svår omplacering.
Jag har just nu 5 illrar, alla är omplaceringar och dom lättaste illrar jag haft, jag har inte behövt jobba ett dugg med dom.

Så det där med att man präglar en valp efter sig själv och en omplacering redan är präglad och där med svårare.. Nja.. Det beror ju helt på vilken iller du väljer!

Idag väljer jag omplacering utan att tveka, jag har även valt att ta emot äldre som behöver ett sista hem och inte en svängdörr. :)

Sajtvärden har fått Pm och nyss svarat ;)

Jag har bara haft omplaceringar fast i väldigt skiftande åldrar men har man träffat några olika illrar och sett deras olika sätt tror jag man kan få ett bättre hum om en omplacering än en valp, baserat bara på historierna där folk fått hem monstervalpar.

För den goda sakens skull så väljer jag och säger jag omplacering, finns för många illrar och varje år är det en del som får betala med livet då det inte finns hem till alla..

Mina illrar är ju egentligen kanon att träffa; trevlig, mindre trevlig och ganska otrevlig hehe..
Av nio illrar har jag inte varit med om någon överaskning, inte för att alla varit ärliga utan för att det märkts när jag träffat illrarna.

Tack för input Malin och Veronica